Det är gottgörelsen som är grejen, om man säger.
Vi vuxna gör ju också misstag och inte sällan heller
Om jag lär mig att allt blir bra om jag bara hasplar ur mig ett "förlåt" är risken rätt stor att jag begår samma misstag om igen, dvs misstag som 1)drabbar andra, 2) inte lär mig ett smack.
Om jag råkar knuffa till en person så att vederbörande faller omkull på trottoaren och slår sig och bryter samman, är det naturligtvis jättefint om jag säger "förlåt, förlåt" innan jag springer vidare. Men jag tror att den omkullfallna personen skulle uppskatta mera om jag som KOMPLEMENT till ursäkten (orden) hjälpte henne / honom upp också, borstade av kläderna, förhörde mig om eventuella skador, erbjöd mig att hjälpa henne / honom hem eller ville bjuda på kaffe - kort sagt, gottgjorde. Försökte, åtminstone.
Så hinner han slå, dvs om ni inte är snabba nog att hugga lilla handen och få den att klappa i stället, så ska han krama efteråt, och den kramen ska få tid nog på sig att hinna landa i KÄNSLA.
Medmänsklighet. Kärlek.
Gottgörelse
Den ska inte vara en prestation ni kräver.
Förstår du
Se syskonblocket i Barnaboken