Här har vi kurat! Tjaaa.. eller vad vi nu ska kalla det... Beslöt att påbörja kuren redan i lördags kväll. Kände att det var väl inget att vela om! (Annars är jag ganska bra på det!

) OCH vad gör min lilla plutta då? JO, hon sover sig igenom nätterna. Utan minsta uppvak! (Nåja, inget uppvak innan 5.30 i alla fall..) Å här har jag gått och våndats... Kan det ha med attityden att göra?

(Hon sover kvar i vårt sovrum. Dock lite mera avskilt än innan.)
Dock vaknar hon till med jämna och ojämna mellanrum från ca. 5.30, fram tills 6.15 då jag tar upp henne och gör dag! Har fegat lite där och inte hållit det till 6.45, som jag egentligen har som mål...

Ramsar mellen två och fem omgångar under den tiden.
Har också lagt till ett grötmål på morgonen, eftersom jag tänkte att det kanske var därför hon vaknar så tidigt. För att hon är hungrig alltså. En portion gröt slinker numera ner i ett nafs vid 8.00. Vilket får mig att fundera över hur hungrig hon egentligen varit innan! Känner sig som en taskig mamma. som låtit sittt barn svälta, typ.
En sak fungerar däremot INTE så bra. Vi beslöt att i och med kuren så skulle min sambo också börja natta. Det har han inte gjort sedan hon var liten. Ja, liten är hon ju ännu..

Jag menar sedan hon var nyfödd... Det hade nog varit smart att turas om hela tiden, men så har det nu inte varit, så vi tyckte att det nu var hög tid. Små glada halvårs barn vänjer ju sig snabbt vid det mesta, eller hur var det nu det står i BB?
Visserligen har han bara hunnit natta henne två gånger, men hon är inget litat glatt lättvänjt halvårsbarn då inte! Snarare ett argt och ledset och förvirrat litet barn!
Det ska tilläggas att hon inte skrikit så mycket i sitt liv, så vi är väl ganska ovana vid dylika uttryck, men hon blir VERKLIGEN upprörd. När jag nattar tar det väl ungefär en minut och när sambon nattar tar det ca. 45 minuter, med olika variationer av illskrik från samma stund hon läggs på kudden av sin ömme fader. JAG behöver lite peppning och hjälp med attityden, så att jag inte genast avbryter projekt "varannan kvälls nattning".
ÄR det bara som hon är ovan som hon skriker så förskräckligt? Eller för att han inte gör exakt enligt AW? Jag har berättat och "utbildat" honom, men jag misstänker att han lyssnar lite med ett halvt öra och med attityden att "ja,ja, det blir säkert bra"! Dock borde väl pluttan bli lugn av att han inte hetsar upp sig? Även om han inte gör exakt enligt konstens alla regler? (T.ex. har han gått in i rummet och ramsat, inte bekräftelseramsat, har svårt att höra skillnad på arga och ledsna skrik.)
Och jo, jag hör hur jag låter... Min attityd är inte helt säker direkt, men jag håller mig så långt borta från sovrummet som jag kan, fram tills hon somnat.
Som sagt tar jag gärna emot pepp om att hon inte dör av att han nattar lite på sitt sätt eller konstruktiva lösningar till hur vi ska göra det bättre. Om vi är på rätt väg eller HELT ute och reser.

Mamma till två små flickor födda juni -03 och maj -07.