Nu är det KRIS (känns det som) Vad göra??

[Kristin]

Hej!

Plutten som annars sover som en stock på nätterna har sedan ankomsten till Sverige vaknat omkring 02.30/04 och skrikit hysteriskt . Han var ju 5 månader då vi begav oss till Japan och förmodligen har han "glömt bort" vårt hus och sitt rum. Det var i natt som det slog mig att det kanske har med miljön att göra då han såg sig omkring väldigt oroligt (huvudet snurrade runt, runt.. när jag tog honom till min säng. Mamma sa att han gjorde samma sak i vardagsrummet där han åt).

Till saken hör att A) han har varit magsjuk i flera dagar, men är sedan igår äntligen på förbättringsvägen B) mina föräldrar har bott hos oss sedan vi kom hit och då släpps det ALLTID in en massa vargar . Mor min kom ju upp FLERA gånger och undrade vad det var för FEL och att det inte hjälpte med det jag "höll på med" C) plutten närmar sig 8 månader D) tidsskillnaden? Hann ju inte ställa om honom då han blev sjuk. Dock har jag kunnat lägga honom omkring 19 de 2 senaste kvällarna.

I natt gjorde jag/vi ALLT fel kändes det som. Han var bara lugn när jag buffade honom. När jag slutade skrek han upp sig igen. Efter 1 h tog jag in honom till min säng - andra natten i följd och andra gången det har hänt sedan kurningen vid 3 månaders ålder . Igår natt blev han lugn i min famn, men denna natt blev han bara lugn om jag buffade HELA TIDEN!!!

Då han har varit/är magsjuk så har han ätit minimalt de senaste dagarna. Jag tänkte, kanske är han hungrig? Gick och hämtade mat. Mamma står över honom i sängen när jag kommer tillbaka . Han slukade lill-flaskan. Skriker upp sig. Går och hämtar mer. Mamma KOMMER NED med honom till köket och säger "skall jag ge honom?". Jag ställer flaskan och GÅR UPP OCH LÄGGER MIG!!!! Kännde och känner mig TOTALT misslyckad!!!!!!!

Han somnar till slut i vagnen (mamma vagnade honom till sömns) och sov mellan 05-06.30.

Nu skall föräldrarna åka hem idag och jag kanske ÄNTLIGEN får göra mitt !

Likväl: vad kan detta bero på??????? Någon med liknande erfarenhet? Hur skall jag hantera detta nu den kommande natten? Jag är rätt skraj och osäker faktiskt.

Ni som har bytt miljöer (typ flyttat), har era barn "kännt av" detta och reagerat? Skall vi vara i hans rum på dagen? Sova dagslurarna i sängen? Gå runt medvetet i hela huset och bekanta oss?

Usch ALLT gick fel i natt. Vi gav honom 100 olika budskap! Jag är så besviken på mig själv. Nästa gång får de fa-imej sova på hotell!!!!

Kramar på er

Kristin

[br]

Tyvärr kan jag inte skriva så mkt, men coola ner dig! Ta fram attityfen och analysera inte så mkt. Det kan bero på tusen och en sak varflr detstrular ( och mest torligt är det tiden och sjukan som ställer till det!) Vi har ahaft en rejäl pärs med sjukomgångar som avslutades med magsjuka då det tog oss en vecka att komma i ordning igen!

ta dig samman, använd verktygen och var konsekvent

[Mindy]

Usch, då. Det här var ju inte så lyckat. Det låter mest som om du måste plocka fram ATTITYDEN mot din mor och förklara vad det hela går ut på vänligt men bestämt. Det är min spontana tanke när jag läser vad du skriver.
Plutten kände säkert av att du vacklade i och med att du förutom av honom även ifrågasattes av mormor... Det räcker ju mer än gott och väl att ge besked till EN frågande varelse när allt har blivit upp och nervänt.
Hur man bäst löser de dubbla budskapen till er son nu kan nog någon annan bättre svara på men jag är övertygad om att du fixar det här!

[Mindy]

PS. Jag har också en tendens att överanalysera. Jag vet att allt känns bätre (för dig/mig....) om man vet VARFÖR men ibland så tjänar det inget till. Bara lös situationen som uppkommit, du har redskapen. Det är ju inte så konstigt att han inte riktigt känner igen sig hemma nu - egentligen. Gå runt i huset och kolla kan väl aldrig vara fel. Det är troligen roligt i alla fall!

[Gäst]

Du vet ju varför det strular (resa, sjukdom, ny miljö) - gå då vidare nu direkt och fastna inte!

Se situationen som den är JUST I ÖGONBLICKET och använd din kapacitet och de kunskaper du har - AGERA efter situation och se målet!

[Kristin]

Se situationen som den är JUST I ÖGONBLICKET och använd din kapacitet och de kunskaper du har - AGERA efter situation och se målet!

Mammut: förstår inte riktigt detta. Hur menar du - "just i ögonblicket"?

Jag måste få berätta vad som just hände . Jag lade plutten för att sova långluren (10-12) inomhus i hans rum i hopp om att han så småningom kommer att känna sig mer bekväm i det (OM det nu var det som spökade i natt). Efter 30 min vaknar han, vilket inte är så ovanligt när det gäller honom och inomhussovning. Han vaknar gallskrikande och har faktiskt samma skrikbeteende som de båda föregående nätterna. Mamma och pappa fortfarande kvar och genast blir jag nervös men försöker skärpa mig. På med musik (högt), spolar i toan, spolar i handfatet. Ramsar emellanåt, buffar en gång. Tyvärr hela tiden finns en mikrotanke på mor och far som sitter där nere. Hör att en förälder går ut !

Plutten blir tyst korta, korta stunder. Skriker tyvärr upp sig igen. Mamma kommer upp och ser ut som 7 svåra år ! Hon säger: "Han har ju sovit i 30 min nu, räcker inte det?" Jag skakar på huvudet och säger:" Låt mig få göra min grej nu!" Varpå hon svarar: "HUR kan du vara så KALL och hjärtlös ! Jag blir helt matt av den svidande kommentaren från min egen mamma och lugnar plutten för att avbryta "det hela" och tar upp honom . Nu är det dags för ett tala ut-samtal!

Jag agerar VÄLDIGT vuxet och sätter mig ned och FÖRKLARAR vad det är jag gör och VARFÖR! Hänvisar till Annas bok, men får kalla handen. Mamma säger "JAG har minsann klarat mig från hennes bok under mina barns uppväxt. Behöver inte ha den nu heller. Ni har väl blivit bra?" Tja, vad svarar man på det?

Jag sa en hel del saker om vad allt går ut på och konstaterade att jag fixar inte att lugna honom när jag VET att ni sitter här nere och är superkritiska och börjar gråta bara för att han skriker!

Det hela slutatde med att jag bad dem gå ut och gå med plutten i vagnen. Observera att han skrek lite mer när vi kom ned . Barnmisshandel! Jag sa till dem: "Se, ÄR det här en glad och utsövd liten pojke?".

Tyvärr intar mor offerrollen och säger "ja, men då kan ju du aldrig umgås mera med folk om du hela tiden måste vara ensam!". Jag säger, "jo, men jag måste få känna STÖD och inte hela tiden bli ifrågasatt!!!". Plutten känner ju av när jag inte är säker!

Oj, oj, oj det blev långt det här. Men jag var tvungen att skriva av mig. Kändes jä-ligt skönt att "prata ut" även om de säkert inte kommer att stödja mig i detta.

Kanske borde jag ha struntat i att ha honom inomhus när jag VET att det sällan lyckas. Borde ha tagit vagnen när dagen redan har börjat så känsligt .

Jag tycker grymt synd om plutten för att han hamnar i detta. Fr o m idag är attityden fastklistrad på näsan. Vi har 3 veckor här i Sverige och vi skall ha kul på dagen och sova på natten !

Kram
Kristin

[gnillis]

Hej
Känner så väl igen mig i det där med att behöva försvara sig mot föräldrar/svärföräldrar. Vi var hos svärmor o svärfar i helgen och det undras hela tiden med stora ögon varför hon måååste sova just nu när helöa släkten vill träffa underverket och varför hon inte får komma upp när hon själv vill(?!) och varför man inte behöver springa 421 ggr ut genom dörren och glo o prata ner i vagnen för att se om hon möjligtvis inte kommer vakna snart när hon endast sovit den ena timmen av två osv.Redan vid matbordet när vi precis satt oss så viskade jag till min man att att kunde gå och lyssna i dörren om en stund att allt var lugnt på trappen varpå svärmor(hur hon nu kunde höra)rusar upp och säger jag kan jag kan och ut genom dörren...
Det är tufft men jag försöker inta attityden och vara bombsäker på att vårt sätt är det absolut bästa sätter för just vårt barn.Har funderat på att ta ett ordentligt prat med svärmor i lugn och ro inte just då jag är som mest upprörd över situationen.
När vi kom hem sov hon inget under sitt kvällspass-har aldrig hört henne skrika så fullkomligt hysteriskt som då-det slutade med att jag lugnade henne i sängen och lade henne på rygg för att kika på mobilen men hon fick ligga kvar hela sovtiden.Natten sov hon som en klubbad men hela dagen därpå var en total katastrof! Sov en stund-vaknade-ramsade-skitarg-sov en stund igen och sådär höll vi på-tom i vagnen var hon superarg något hon aldrig varit.Nästa dag var det dags att åka till mormor-mkt lugnare tempo där med färre släktingar och allmännt "softare" stämning-funkade kanon-fick väcka henne efter passen och somnade gott hemma oxå.
Kändes inte som det var värt en dag med släkten för att varken jag eller mini ska må bra på 2 dagar sen...Får nog ta det där pratet med svärmor iaf.
Vore jag i dina kläder skulle jag försöka än en gång att spotta i nävarna;vad som än händer kvar i sängen hela passet-inte sova?!-oki-vakentid uppe och bekanta sig med omgivningen-kanske leka lite i sängen och ta alla pass inne för att få nätterna att funka smärtfritt-lugna i sängen-ut med säväl släkt som gubbe och ha bilden framför dig av en lugn plutt som ligger i sängen och sover gott.
Det kommer att gå kanon-skaka av dig det som varit och se framåt.
Kram

[JH]

Hej igen Kristin!

Vill bara dela med mig av mina erfarenheter vad gäller miljöombyte. Vi flyttade till ny lägenhet för ca 2 veckor sedan (Elsa var knappt 8 mån) och hon blev verkligen orolig. Tittade så där runt om kring, på precis samma sätt som du beskrev att ditt barn gör. Hon sov riktigt dåligt i en natt, med många uppvak och ganska dåligt natten efter. Sen blev det bättre, förutom ett par tidiga morgonuppvak. Det jag gjorde var frarmförallt (som andra sagt) att vara konsekvent. Att ta upp henne var inget alternativ.

Jag solfjädrade henne tills hon somnade 2 ggr den värsta natten och det funkade. Annars försökte jag se till att det verkligen var ROLIGT på dagarna och att så mycket som möjligt var som vanligt i denna främmande miljö. Tyvärr hade vi också besök en kväll och en natt just den vecka vi flyttade in och det gjorde INTE saken bättre! Så försök att inte ha några andra besök på ett tag nu, 1 vecka eller så kanske? För oss var det dock skönt (för både Elsa och mamma) att komma ut en stund varje dag, när hon var vaken och inte bara när hon sover. Vi gick och fikade och hälsade på en kompis. Bara 1 timme eller så, men det kändes som att det var bra att få lite ombyte och sen få komma hem till det nya hemmet igen.

Hoppas att allt går bättre nu när föräldrarna åkt.

P.S jag skulle tolka Mammuts inlägg som att du inte ska tänka så mycket på "varför" och sätta in allt i en lång kedja av "nu blir det så här, och om det händer så händer det och då blir allt kaos!". Tänk inte så mycket, utan bara HANDLA (i ögonblicket) med hjälp av de verktyg du har. Men hon svara väl själv D.S

[Gäst]

Tack JH! Helt rätt!

[Mindy]

Känner också igen det som Gnillis beskriver. Särskilt runt jul när ALLA skulle titta på "underverket". Till slut sa jag ifrån efter att ha tajmat in besök på vakentid 2 dgr; "de som vill träffa oss får komma hit (hos svärföräldrarna 40 mil bort) och är Simon vaken så är han, är han inte det - så synd... (eller BRA tänkte jag )
Jag blir så f-bannad när människor inte kan visa ett barn RESPEKT som just en människa. De är tydligen helt okej att behandla dem som uppvisningsobjekt/gosedjur eller nå´t. Mycket riktigt blev det ett par oroliga dagar när vi kommit hem.

Alla undrar hur han kan vara "såå snäll" . Nu har jag slutat gå som katten kring het gröt och hålla med utan säger MED ATTITYD att han är så glad och snäll för att han har fasta rutiner och sover som man ska
Har märkt att folk frågar utan att vilja ha svar. AW-filosofin anammas inte, det är bara tur och "jaja, ni har ju det så bra och sån tur som inte behöver bära runt er son hela tiden för att han ska vara nöjd".

Förlåt, jag tappade bort tråden och skrev av mig jag också...

[Kristin]

Hej!

ville bara berätta att jag precis lade plutten för att sova em-lur i sin säng. Rejäla protester gjordes, men jag hade stål-attityden på och solfjädrade som aldrig förr (kände mig rätt brutal. Han har blivit så stark!), men "hallelulja" jag lyckades och nu sover han !

Mamma och pappa?.................de har åkt hem !

Kram
The Drama queen Kristin

[Kristin]

Hej!

Tänkte bara berätta hur det går.

I tisdags natt kämpade vi på, jag och plutten utan större framgång. Han var vaken mellan 05.30-06.30 och sedan tog jag upp honom.

I går natt vaknade han 05.15 och skrek, men jag kämpade mig kvar i sängen med öronproppar och hade gett mig FAN på att han skulle fixa det här (en ren chansning) och det GJORDE HAN . Han kanske skrek i 3 min. Ca 25-30 min var det dags igen och samma historia upprepade sig. Jag låg kvar och han somnade om igen. 2 ggr till hände detta och han somnade om. Jag fick ett ovanligt tillfälle att väcka honom kl 07 och han var SUPERGLAD!PLUTTEN han är väl för duktigt!!!!!!

Tyvärr var jag vaken hela tiden. Låg och slumrade lite. Så jag är trötter idag... Fatta att jag vaknade 05 och han skrek till första gången 05.15 . Har jag en inbyggd klocka i mig eller .

Kram
Kristin

[Kristin]

Godafton!

Ville bara berätta att plutten sov non stop utan skrik (vad jag hörde i alla fall ) ända till 06.55 och det händer YTTERST sällan !

Tjo ho! Vi är NOG i hamn efter magsjuka och tidsförskjutning.

Adios!

Kristin