Jag håller faktiskt med dig =D> ! Det låter som om vi ber om ursäkt för att vi faktiskt har tagit ansvar för våra barn och gjort något åt ev "problem". Problem och problem, det här med införandet av rutiner (mat och sömn) är ju något som är bland det första en förälder måste ta tag i. Kanske finns det de barn som har klarat det här med sömen själva (grattis
Anledningen till att jag inte "står upp" inför andra föräldrar är som jag skrev förut att det är så JÄ-LA KÄNSLIGT och att jag inte vill stöta mig med allt för många människor (vänner inkluderade). Det är grymt känsligt att ta upp. MEN, jag sitter ju inte tyst som en mus, jag är bara lite försiktigt när det kommer upp. Sedan skall jag ärligt säga att det finns ett uns tvivel i mig när man får höra kommentarer som "men kristin, han skriker om natten för han är hungrig!!!!!" och så DEN minen till (typ "är du helt dum i huvudet som håller på med det här!!!???"). Då är inte ens jag supersäker....
Ju längre tiden går och ju mer jag ser att det verkligen FUNGERAR, så tänker jag dock stå på mig mer. Så det så!
PS! Junior skall sova 16.00 och idag när vi var ute på promenad, somnade han 15.58!!!!! Hur cooolt är inte det?? Var tvungen att ringa hans pappa och berätta....
Kram
Kristin