Önskar få stöd, svar och hjälp genom kuren...

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

Önskar få stöd, svar och hjälp genom kuren...

Inlägg av Love-2B-Mom »

Hejsan!! :)

Jag har "hängt" här inne under en tid, läst, begrundat, blivit peppad och insett att jag vill kura min dotter - både för hennes och vår skull. :wink: Är så glad över att jag äntligen hittat en metod som tilltalar mig. Förstår inte varför jag inte satt mig in i Annas kur eller basprogrammet tidigare..? :roll: 5mm är absolut ingenting jag skulle kunna överväga att använda mig av, då jag anser att det är förkastligt att små barn skall få vara förtvivlade i ensamhet. Annas grundsyn och tänk tilltalar mig teoertiskt och det skall bli spännande att ta del av det rent praktiskt!! Känner mig verkligen peppad!! :)

Min dotter har somnat bra under långa perioder samt sover oftast hela nätterna. Problemen för oss är att hon nu dels har lärt sig att endast somna i våra famnar (efter en längre period av strul pga semestrar, sjukdom, tandsprickning... och främst vår lathet! :oops: Läggningarna tar som regel ca 2-3 timmar eftersom vår dotter har en sprudlande energi och kan hålla sig vaken i timmar, trots att hon är jättetrött... :roll: Detta är v-ä-l-d-i-g-t jobbigt! Om hon vaknar på nätterna tar omläggningarna lika lång tid... Ni kan ju bara tänka er hur roligt det är... :?

Vi skall nu kura henne för att få ordning på detta! Motivationen är hög och viljan av stål!! :D Efter att noga läst på under en längre period samt laddat mentalt för att stärka den viktiga attityden, går första natten av stapeln ikväll. Eftersom vår dotter har ett temperament som få och ärvt sin vilja och envishet av sin mor :wink: tror jag att vi kommer behöva få allt stöd som är möjligt den närmaste tiden...

Hoppas såå att ni vill stå vid vår sida!! [-o<

Lämnar er nu för att gå och busa min tjej till skratt och trötthet! :D

Håll tummarna för oss...!! 8)
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

Redan en fråga?! :)

Inlägg av Love-2B-Mom »

Måste få bena ut en fråga som slog mig. Har sett det som en självklarhet (inga problem med attityden ännu i alla fall :D ) att solfjädra min dotter tills hon är avslappnad och sömntung i kroppen ikväll - vare sig detta tar en kvart eller flera timmar.

Men?! Hur gör jag om hon helt enkelt vägrar att ligga ner?

Jag har tänkt att solfjädra henne i den ställning hon själv väljer eftersom hon är så pass stor nu. Hoppas väl att hon skall vilja ligga på mage då det blir enklast att solfjädra då... Men om hon reser sig? Vad gör jag då? :o

Och jag som trodde att jag var såå väl förberedd! :wink:
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
Kantarella

Inlägg av Kantarella »

Hej och välkommen hit :!:

Grattis till beslutet att kura. :D

Tanken med solfjäderna är att hon inte ska kunna ställa/sätta sig upp. Här kan du få använda kraft - inte våld - men med bestämda tag (=solfjäderna) förmedla att hon ska ligga ner. Det är liksom hela grundförrutsättningen. Ligger man inte ner KAN man inte sova.

Första kvällen får det ta den tid det tar. Räkna med allt mellan 2o och 45 minuter. Det tar aldrig så lång tid igen :!: Första kvällen och natten är ju till för att bryta gamla (o)vanor. Gå ut med ramsan, högt och tydligt (mycket högre än man någonsin kan tänka sig) när hon är lugn, tyst och sömntung i kroppen. Avvakta sedan och invänta ev. reaktion. Blir hon ledsen går du in igen och börjar från början med tillrättaläggande, solfjäder och ramsa. Bekräfta henne när hon är tyst.

Jag tycker dock att du kan lägga henne på mage. Det är inte läge riktigt att lägga ner henne i sängen och invänta hennes valda position innan du gör något. DU ska ta ledningen och visa hur världen snurrar. DÄrför tycker jag gott att du kan bestämma magläge helt enkelt. Vill hon sedan vända sig när du gått ut är det upp till henne. Men att lägga tillrätta på mage ger ett tydligt och återkommande besked om att det är dags att sova.

Hoppas att du ihinner läsa detta innan läggdags.
Stort lycka till och höra av dig igen om du har frågor.

/Åsa
Kantarella

Inlägg av Kantarella »

Har visst svårt att stava till SOLFJÄDER idag...... :wink:
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

TACK!!

Inlägg av Love-2B-Mom »

Tackar hjärtligast för välkomnandet och för svaret, som jag tar till mig och känner mig tacksam över!! :)

Lilla hjärtat badar just nu och därefter är det välling, tandborstning och skratt som gäller, innan själva läggdags. Känns såå spännande! Ser fram emot att få hjälpa min dotter till att lära sig att få den sömn hon behöver! :heart:

Skall lägga tillrätta på magen och solfjädra henne lugn samt följa instruktionerna. Är inställd på en lång läggning - men det är vi ju vana vid det här laget. Skillnaden nu är att detta kommer leda till någonting BRA!! :D

Återigen - TACK för snabbt svar!! Återkommer ikväll eller imorgon...
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

Första kvällen - katastrof!

Inlägg av Love-2B-Mom »

Skriver kanske aningens osammanhängande nu. Är totalt slut - både fysiskt och känslomässigt... :cry: och vill/måste snabbt ladda om ifall snuttan vaknar igen. :heart: Kvällens läggning blev enormt mycket tuffare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Drar det hela i korta drag:

Busar, skrattar och har skoj hela vägen till (och lite i) sängen. Talar om att det är läggdags, släcker lampan, lägger tillrätta tillsammans med ramsa och skall solfjädra - och här blir hela läggningen en enda lång och påfrestande kamp! :roll:

Min dotter som vanligtvis alltid trivs i sängen, om hon får stöka på som hon vill i den, reagerade med motstånd när jag lade henne ner. Jag visade dock tydligt att det var vad som gällde och försökte solfjädra henne till att slappna av. Min dotter gör då allt (ALLT!!) för att komma upp. Hon är snart ett år, väger strax under 10 kg och är STARK!!! När jag får ner huvudet så vrider hon sig med kroppen, när jag vänder henne drar hon upp benen och lyfter sig upp på armarna. Hur jag än försöker lyckas hon vända sig gång på gång... Hon blir dessutom arg och protesterar genom att bli ledsen. Känns inte alls bra att lägga ner och hålla fast henne gång efter gång efter gång. Försöker hela tiden förmedla lugn och mjuka händer - men tror knappast att min dotter upplevde det hela som särskilt rofyllt... :(

Vid det här laget har tiden tickat iväg och vi har kämpat på i över en timme. Min dotter är såå ledsen!! :cry: Mitt mammahjärta gråter och jag vill bara ta upp och krama mitt barn. Det var så hemskt! Men! Jag VILL ju det här!!! Jag VILL göra det bästa för mitt barn... så jag fortsatte, lät aldrig attityden svika. gav mig den på att inte ge upp nu när vi kämpat så länge, för vilka signaler skulle jag då ge mitt barn, tänkte jag för att stärka mig själv. Jag märkte att dottern började bli matt av all ansträngning så jag tog i mer och solfjädrade så tydligt att hon inte kunde vända sig. Fick verkligen ta i!! :!: Höll fast henne medan hjärtat grät och jag fick stänga av känslorna för att orka fortsätta. Efter ytterligare en dryg halvtimme kände jag hur hon började att acceptera att ligga ner mellan utbrytningsförsöken. Hon grät dock fortfarande väldigt häftigt. Så fort hon slappnade av mjuknade jag greppet, men stoppade tydligt när hon försökte vrida sig. Efter ytterligare en halvtimme saktade råten av och övergick till hulkningar och snyftningar. (Lilla stumpan... :cry: )

Jag ramsade mig ut ur rummet och avvaktade. Dotterna ställde sig genast upp och började gråta igen. Hörde dock hur trött hon var. Gick in, lade tillrätta och solfjädrade, ramsade och gick ut när hon var lugn igen- vilket tog ytterligare en halvtimme. Dottern somnade - lugn, men fortfarande med snyftningarna kvar i kroppen. Jag bröt ihop. Tyckte hela upplevelsen var FRUKTANSVÄRD!!! Kändes som om jag misshandlade mitt älskade lilla barn. :cry: :heart:

Har nu återhämtat mig lite och är glad för att lillan sover. Är dock gruvsam för om hon vaknar och har ny energi att kämpa emot igen...

Har jag gjort fel?? Dottern var ju sååå ledsen och hela nattningen tog ca tre timmar! (Vilket den brukar göra, men vanligtvis utan gråt).

Känner mig just nu som elaka mamman... :(
Min dotter har nog aldrig varit så ledsen så länge...
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

Inlägg av Love-2B-Mom »

Undrar om jag skall fortsätta i samma linje under natten om hon vaknar?

Det känns som om jag behöver få stöd i att jag gör det hela rätt... för det känns inte så... :oops:
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

hej i natten.

jag måste gå och lägga mig men skriver lite kort ivf.
För det första så glöm nu inte att se barnets skrik som frågor :!:
Hela hennes liv har hon somnat på er, om jag har förstått det hela rätt? Och nu ska det helt plötsligt ändras, självklart blir det frågor och protester. Men det betyder INTE att du gör fel eller gör henne illa.

Meningen är ju att hon ska få fråga nu allt hon kan, så att du kan ge henne dom rätta svaren. Istället för att fortsätta att ge henne felaktiga.
Första nattningen/natten är ju den värsta med mest frågor. Tänk på det som du vill ge din dotter är något bra, sömnen. Den trygga härliga sömnen som hon behöver. Tryggheten att somna in och somna om i sin sköna säng helt på egen hand. :heart:
Första kvällen och natten är ju till för att bryta gamla (o)vanor. Gå ut med ramsan, högt och tydligt (mycket högre än man någonsin kan tänka sig) när hon är lugn, tyst och sömntung i kroppen. Avvakta sedan och invänta ev. reaktion. Blir hon ledsen går du in igen och börjar från början med tillrättaläggande, solfjäder och ramsa. Bekräfta henne när hon är tyst.
ja fortsätt så den första natten, läs igenom Lathunden om du känner dig osäker. Bekräftelseramsade du när hon hade blivit tyst?

jag säger bra jobbat, och jag vet, det är jobbigt. Men kämpa på, det vankas bättre tider runt hörnet! :D
Godnatt och Lycka Till!
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

kan som ett litet sidospår berätta att jag SHN kurade mig själv för ett kort tag sen... :roll:
Jag har inte på 27 år vågat somna eller sova själv, blev ju tyvärr inte SHN kurad när jag var liten. :roll:
Eftersom det inte fanns någon öm moder som kunde solfjädra mig, så fick jag köra på lampor. Första natten alla lampor tända, och sedan släcka dom en efter en allt eftersom nätterna gick.
Första natten ställde jag många frågor till mig själv i form av Tänk OM...det eller det händer?
Som blev besvarade av att Nej det hände ju inte.
Andra natten färre frågor osv.
Och nu några nätter senare så sover även jag som en gris.
Det är en otrolig frihet att kunna somna tryggt och på egen hand. Ger du din dotter den gåvan redan nu så är du den bästa mamman som finns, inte elaka mamman som du skrev.
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Välkommen är du :wink: :lol:

Kanske sitter du där i natten nu och gluttar efter svar - så än en gång, välkommen, och tack för dina varma ord :heart:

Jag förstår verkligen att det var en fruktansvärd pärs. Första läggningen första natten ÄR sällan särskilt rolig. Det ska bli spännande att höra hur fortsättningen gick och går :!:

Du ska först och främst ha pris och beröm för att du faktiskt genomförde denna första gräsliga läggning och följde upp den till punkt och pricka.

PRIS och BERÖM :-({|=

Dina farhågor besannades - hon vred sig som en mask och popsade upp så fort hon fick chansen. Du tyckte dina händer var allt annat än milda. Man tycker ju att en solfjäder borde vara trevlig :shock: och rogivande direkt :shock: :shock: men tyvärr funkar det inte så, inte genast och meddetsamma.

Det beror på att det du gör - det alla gör som startar kuren (och särskilt med ett så pass stort barn) - är att först och främst bryta ett mönster. Något har blivit en vana. T ex att vara vaken och uppe (mer eller mindre) i timtal varje kväll, och på natten också av och till - det är det mönstret du bestämt dig för att bryta. Du/ ni tycker att kvällarna och nätterna har blivit v-ä-l-d-i-g-t jobbiga. För dig och er mest, kanhända :?:

Men jag ser ju framför allt till lilla barnet, som får alldeles för lite sömn, om hon ska vara vaken i timmar varje kväll och natt som mönster och vana. Det är verkligen katastrof. Hon ackumulerar en sömnbrist som är direkt farlig. Och det har ju du säkert också förstått vid det här laget.

Det är detta du måste hålla för ögonen. Att du gör det du gör för hennes skull. Du vill ge henne den sömn hon behöver, god och lugn och sammanhängande. Hon behöver alldeles uppenbarligen hjälp med det och den hjälpen ger du henne nu. Dina känslor, ditt gråtande mammahjärta, har väldigt lite med saken att göra - om du förstår vad jag menar. Hon sover inte bättre för att du är olycklig och tycker synd om henne. Däremot sover hon bättre av att du är saklig och verkligen ser det du gör som HJÄLP, inte till plåga och påfrestning och elände för henne.

Därifrån kan du säkert förstå hennes våldsamma protester. Barn gör som vi lär dem. Hon tror att hon ska vara vaken evinnerliga tider kväll och natt och bäras till sömns av er. Även om hon kunde prata, skulle hon knappast säga: "Mamma och pappa, jag tror inte det här är särskilt bra för mig. Jag skulle behöva sova i lugn och ro och mycket mer än jag gör nu, för jag håller på att bli utbränd, tror jag." Hon räknar med er ledning. Hon tror att ni vet bäst för henne. Hon tror att ni vet hur det ska vara - hon måste tro det, eftersom det ju är ni som är hennes överlevnadsgaranter.

Hade ni fött upp henne på vatten och bananer hade hon förmodligen kräkts första gången ni gav henne köttbullar.

Att bryta mönstret ÄR alltså inte, och kan inte vara, särskilt roligt. Barnet undrar, med all rätt, vad i fridens namn det är som pågår, om mamma / pappa har blivit tokig, om de här nya konstigheterna betyder att vargen har invaderat huset och det är ute med er alla, etc.

Under senaste SHN-kursen här solfjädrade jag en liten pojke (9 mån) - lika stor till vikt och styrka som din lilla - i 20 min, och jag var helt öm i handlederna efteråt. Så ja, solfjädern första gången betyder oftast rena rama bänkpressen. Det finns ingenting hårt över den i bemärkelsen häftigt eller ilsket eller våldsamt, men den beslutsamma kraften i den är okuvlig. Pressen man ger med utbredda händer - helt utspridda fingrar - kan dock inte gärna ta luften ur barnet, hur mycket man än tar i.

Och där kan man väl säga att du var (förklarligt nog) lite väl försiktig i början, när du hela tiden gjorde det möjligt för henne att vända och vrida sig. Därför tog det onödigt lång tid för henne att bli lugn. Som du skriver:

"När jag får ner huvudet så vrider hon sig med kroppen, när jag vänder henne drar hon upp benen och lyfter sig upp på armarna. Hur jag än försöker lyckas hon vända sig gång på gång... Hon blir dessutom arg och protesterar genom att bli ledsen. Känns inte alls bra att lägga ner och hålla fast henne gång efter gång efter gång."

Så lite drog du ut på plågan, dvs vacklade rent fysiskt i din beslutsamhet att ge henne det besked solfjädern i all enkelhet förmedlar: LIGG NER :!: Ligger man inte still, kan man inte somna, som Kantarella skriver. Så är det ju bara.

Det betyder inte att solfjädern söver (på det här stadiet). Det betyder att den ger barnet förutsättningarna: Ligga ner, ligga still - bli lugn, eftersom det inte finns så mycket annat att välja på. Rättare sagt - det finns ingenting att välja på alls. Man ligger där man ligger och kommer inte en tum någonvart. Det tar lilla hjärnan ungefär 20 min att fatta budskapet, det fysiska budskapet: "Jaha, lilla kroppen ligger visst ner plafs och stilla, då är det dags att sova, då släcker vi ner."

Förstår du?

"Hon blir arg och protesterar genom att bli ledsen" - well, att hon blir arg är inte detsamma som att hon blir ledsen. Men du kommer att få höra fler svordomar :roll: Var då glad att hon är arg och INTE ledsen. Jag skulle tro att hennes snyftande nu väldigt mycket kom sig av utmattning, inte av att DU gjorde henne ledsen. För det gjorde du inte. Det vågar jag svära på. Men du gjorde henne förvirrad. Svårt förvirrad - och det är tyvärr oundvikligt, när man bryter ett mönster som blivit en inrotad vana.

Då får man trösta sig med att lika lätt som det är att införa en "dålig" - i längden ohållbar - vana, som t ex nattklubb med allsköns underhållning av trevligt men sömnmördande slag - kul ska man ha på dagarna, PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, är budskapet :!: - lika lätt är det att införa en god vana. Jag skulle tro att du redan i morgon kväll / natt blir förbluffad över den goda vändning saker börjar ta.

Så håll huvudet om inte kallt så sakligt, och minns att det du är i färd med att ge henne är en gåva och en tillgång som hon kommer att ha glädje av livet ut.

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

cissii skrev:kan som ett litet sidospår berätta att jag SHN kurade mig själv för ett kort tag sen... :roll:

Och nu några nätter senare så sover även jag som en gris.

Det är en otrolig frihet att kunna somna tryggt och på egen hand. Ger du din dotter den gåvan redan nu så är du den bästa mamman som finns, inte elaka mamman som du skrev.
:lol: Absolut underbart, cissii :thumbsup:

Pris och beröm :-({|=

Nanna underbart nu :heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

Inlägg av Love-2B-Mom »

WoW!! *rörd* :heart:

Vilket stöd!! :P Och till och med från DIG Anna... :D Stort tack!! :!:

Har precis haft en lyckad omläggning!! Lillgumman hade nog en mardröm, vaknade och var ledsen men somnade om efter en kort stunds solfjäder och ramsa vid utgång samt en bekräftelseramsa vid tystnaden. Dottern var nog knappt vid medvetande pga tröttheten, men det känns underbart att omnattningen inte tog flera timmar! *GLAD!!* :)

Nu återstår resten av natten... :wink:
Men jag är taggad till att fortsätta tack vare er!! :thumbsup:

Hoppas ni sover gott nu! :sleep:
Nattkramar från en mamma som (tack vare ert stöd) nu känner sig lite bättre till mods i hjärtat! :)
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Hej Love-2B-Mom!

Välkommen till Forumet :D Jag är så nyfiken, hur gick det inatt? Jag antar att du sover lite nu men berätta gärna när du orkar. Vi finns här :D

:heart:

/Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
Love-2B-Mom
Inlägg: 28
Blev medlem: fre 14 sep 2007, 16:10

Inlägg av Love-2B-Mom »

Hej igen!! :)

Natten blev jobbig... :? Som jag nämnde i första inlägget är min dotter enormt viljestark samt kan hålla sig vaken lääänge trots trötthet. :-s Men eftersom hon ärvt envisheten efter sin mor möttes hon av starkt motstånd! :wink:

Jag hade attityden! :!: *stolt* 8)

Lillan vaknade fyra gg under natten :o (Har inte hänt sedan hon var ca tre månader...) Märktes att hon var oroad av all förändring plus att all gråt säkert satt sig i kroppen. :roll: För mig är gråt ett uttryck av att man inte mår bra och det går mig emot att inte lyssna till den kommunikationen. Eller rättare sagt: Jag får stänga av mammahjärtat för att sakligt kunna hantera situationen på bästa sätt för lilltjejen! :lol: Om hon blir arg och ledsen för att hon inte får känna på varma plattan eller inte får äta ur hundens matskål, bekommer mig inte. Ibland måste man ju bara visa att man vet bäst. Den slags gråt som hon har av ilska eller protest känner jag väl igen. Nattens gråt var av förrvirring, frustration och ledsenhet - och det gjorde som sagt ont i mig! Vi brukar alltid prata med henne, bekräfta henne och förklara för henne så gott det går. Kände mig så känslokall inatt...:(

Men! Jag vet vad som är bäst, tänker inte ge mig och hoppas att kvällens läggning blir lite lättare. Om den nu inte blir det får jag lov att kämpa på för älsklingens skull... :heart:

Summa sumarum av första natten:
Lillan lades vid 19:30 - tvingades solfjädra i nästan två och en halv timmar :!: innan jag kunde lämna med ramsa

Dottern reste sig genast och blev ledsen så jag lade tillrätta, solfjädrade lugn, ramsade mig ut och gav bekräftelseramsa under hennes tystnad (hon snyftade dock även efter insomningen)

Jag bröt ihop och kände mig som elaka mamman... :cry: Samlade dock ihop mig och tog första uppvaket med stor enkelhet. Dottern lades tillrätta, blev genast lugn av solfjädern, så jag ramsade mig ut och gav bekräftelseramsa utanför dörren. Hon hade nog bara en mardröm och var knappt vid medvetande.

Läste inlägg från er och kände mig stärkt! TACK!! :heart:

Lillan vaknade en gång till vid tvåtiden. Kämpigt!! Allt som allt tog det två timmar för henne att somna om och hon kämpade först emot solfjädern med samma intensitet som vid första läggningen. Märkte dock att hon slappnade av fysiskt mer och mer efter ca 30 minuter. Fick göra två tillrättalägganden (då lugnade hon sig fysiskt ganska snabbt) innan hon tystnade och jag kunde ramsa mig ut samt ge bekräftelseramsa utanför dörren. Kändes mycket bra att märka att hon började acceptera liggandet! Fast snacka om att man tvingas vara övertygande i sin "fasthållning". :o Känns fortfarande som om jag misshandlat henne... :( Nåväl...

Under de övriga två uppvaken tog solfjädern ganska direkt, på det sättet att dottern inte längre gjorde så stort fysiskt motstånd (måste ju ha gjort rätt då tänkte jag peppande till mig själv :) ). Men hon var så ledsen så ledsen!! Kände mig så stel där jag stod och höll händerna stilla på henne. Gav nog påminnelseramsa lite väl många gg... :oops: Var i alla fall duktig och ramsade mig ut när hon var lugn och kom ihåg bekräftelseramsan också. O:)
Väckte en trött tjej vid åtta i morse.

Lilltjejen sov ca fem timmar inatt. Vanligtvis sover hon hela nätterna... :roll:

Har jag gått rätt tillväga..? :roll:
Skall jag solfjädra lugn inatt också eller endast lägga tillrätta och gå? Skall jag gå tillbaka vid gråt eller släpper jag endast in fler vargar om jag springer in och ut? Vet ju att ramsan skall ta över mer och mer nu och det lät så bra i teorin - men nu dyker det upp lite frågetecken, i och med att lilla dottern var så ledsen. Hade inte räknat med det trots alla förberedelser... :?

Vad underbart det känns att ni finns och ett särskilt hjärtligt tack till DIG, Anna!! :heart:
:heart: Lycklig mamma till en underbar dotter som snart fyller ett år!! :heart:
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Första natten ÄR jobbig, du bryter ett mönster som har fått tid att sätta sig. Men nu har ni tagit er genom den och gjort ett jätte bra jobb =D>

Ikväll vid läggning så busa för fullt, lägg tillrätta ordentligt, solfjädra tills hon blir lugn(behöver inte vara tyst), tryck till över ryggen och ut med en betryggande ramsa. Gå sedan BORT från rummet och sysselsätt dig med annat och låt dottern reagera ifred. Kom ihåg bekräftelseramsan som ska vara det sista dottern ska ha med sig in i sömnen. Den ska inte följas av några protester så upprepa vid behov. Nu är det slut-solfjädrat, är endast KRISverktyg. Nu ska ramsan och avvakta ta över som verktyg. Jag kan varmt rekommendera att du skriver ut Lathunden och har den bredvid dig, den är ett kanonbra stöd.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=21

Lycka till och vi finns här :D

/Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"