koukie skrev:'"Ja, hon har ju blivit väldigt utskälld för det det så hon kanske kallar det för något annat numera....."

Herre milde

Tala om skymf
Hur som helst - jag skriver nu om Sova hela natten-boken för att underbygga den med ännu fler tydliga och lättförståeliga teorier, och med sikte på den internationella marknaden, dvs övriga västvärlden, där man (gudskelov och tack) inte har en aning om varken SHN eller AW och särskilt inte att den senare ska vantolkas
Så här står det bl a - kanske går att trycka upp i näsan på folk som behöver lära sig vad de pratar om

"Mitt mål är att Sova hela natten-kuren ska ersätta och försänka i glömska den såkallade femminutersmetoden - skrikmetoden, eller Controlled Crying Method, som den heter internationellt.
Varför det? undrar du kanske. Är det inte mycket enklare att låta barnet skrika sig till sömns några nätter, tills ungen själv kommer på att det är lika bra att sova? Verkar inte det du hittills läst om Sova hela natten-kuren väl så besvärligt som att stå ut med lite skrikande? Här ska 'vagnas', 'buffas, 'ramsas', upprättas schema och hållas rutiner - varför inte bara överlämna alltihop åt barnet självt?
För att förstå den stora skillnaden mellan skrikmetoden och Sova hela natten-kuren måste man förstå tesen om vargen. Man måste kunna försöka leva sig in i barnets överlevnadsågest, den som varit ens egen en gång.
Till skillnad från skrikmetoden lägger Sova hela natten-kuren ansvaret på föräldrarna. Det är de vuxna som ska hjälpa barnet i ro. Det är de som ska jaga vargen - överlevnadsångesten - betryggande på flykt och låsa honom ute. Det är de som ska garantera barnets överlevnad och mer därtill: ett gott liv, ett tryggt liv, med god sömn, fredad sömn, tillräcklig sömn - och en skön sömn, som lilla barnet snart formligen älskar att ta sig, trygg i sig själv att både våga och vilja sova så gott.
Principen för femminutersmetoden, som har sina rötter i 1940-talets USA, är att spädbarnen får skrika sig till sömns, medan föräldrarna tittar till dem var femte minut och talar om att de är där. Metoden lägger ansvaret på barnen själva att efter förmåga lugna ner sig. Den kräver starka nerver hos föräldrarna, som förväntas sätta sig över de beskyddarinstinkter som manar dem att störta sina nödställda små till undsättning.
Barnen somnar mycket riktigt förr eller senare, eftersom deras skrikande inte leder till något annat än uppgivenhet och utmattning, så skrikmetoden fungerar - förutsatt att föräldrarna är mäktiga att legitimera sin passivitet inför barnets mer eller mindre hysteriska förtvivlan.
Skrikmetoden har dock sina betänkliga brister:
1. Det obesvarade skrikandet skapar oundvikligen övergivenhetskänslor. För ett litet barn som inte kan överleva på egen hand betyder det livsfara att bli övergiven.
2. Den sömn, som följer på uppgivenhet, förtvivlan och psykisk utmattning, blir sällan djupt vederkvickande. Det gäller oss alla.
3. De allra flesta små barn som 'botats' med skrikmetoden sover alldeles för lite. Föräldrarna måste matta ut dem redan i vaket tillstånd. Föreståeligt nog vill alla helst slippa timmar av skrikande.
4. Den sömn, som barnen själva inte söker eller njuter, viker gärna för första bästa påfrestning som tandsprickning eller förkylning. Resultatet av Controlled Cyring Method är därför sällan bestående. Skrikmetoden får upprepas om och om igen.
Enligt Sova hela natten-kuren däremot får små barns frågor aldrig lämnas obesvarade. Deras oro för livhanken, fruktan för vargen, ängslan för sin obestridda hjälplöshet får aldrig förklinga ohörda.
För mig får inga små barn skrika alls. Det gör de ändå, som bekant, men den mängd frågor de ställer första gången, första kvällen under Sova hela natten-kuren, ska ha ögonblickliga och i ordets rätta mening betryggande svar - även om detta första svar kan ta sina modiga 20-45 minuter att förmedla till små barn som aldrig sovit bra (eller sovit alls, höll jag på att säga).
Små barn får vara på dåligt humör, de får vara ilskna och reagera med mindre ädla eder - men i min värld får späda och små barn INTE vara ledsna eller olyckliga. SMÅ BARN FÅR INTE BEFARA SIG ÖVERGIVNA EN SEKUND."