Dagisångesten känner jag igen, tankarna på hur man ska få till det så att det blir bra för alla parter - ekonomi, familj, barnen, vuxna, livet helt enkelt.
Det jag spontant tänker är att du tove79 jobbar inom vården och min egna erfarenhet är att då har man ofta möjligheten att få de där "obekväma" tiderna som är just kvällar och helger. Vilket inte är så bra för ett förhållande i längden kanske
Har själv möjlighet att jobba kväll på jobbet lite då och då, vilket kommer vara bra för Tintin, men jag och maken kommer inte att ses alls de dagarna...
Men vi planerar utifrån dottern i första hand, och sedan familjen och ekonomin i andra hand. Tyvärr så börjar vi verkligen gnaga på kanterna här hemma. Resurserna vi sparat börjar sina, men vi har fortfarande sparade föräldradagar.
Vi gjorde så att efter Tintin blev 1 år så fortsatte vi att ta ut 3 dagar i veckan. Inte bra för SGI, men med is i magen och en förhoppning att inte maken (som varit hemma andra året) ska bli sjuk så har det gått. För föräldrapenningen är oförändrad för oss. Och nu efter två år har han tagit ut semester för att inte sabba sin föräldrapenning som blir förändrad efter två-årsdagen om man inte tar ut 5 dagar i veckan, om jag förstått rätt.
Men, som andra påpekat, nog kan man tjäna in pengar om man tänker efter. Storhandling, begagnade kläder, extrajobb på kvällar och helger etc.
jag har väl haft "tur" för jag har styrt och ställt här hemma angående föräldraledighet, dagisplaner etc. och maken säger "jaha, ja det blir nog bra" och hänger med på mina tankar. Även om han är mer "dagis-är-bra-för-barn" i mentaliteten. Men jag pratar ihärdigt om att dagis är bra men behövs inte när de är för små osv. Han lyssnar med ett öra i alla fall
Att ha barn och familj kräver "uppoffringar" känner jag mer och mer ju äldre Tintin blir. Från båda föräldrarna.
Det går säkert om det bara är en som trixar men det bästa är om man har en dialog och kan få till en lösning som fungerar för hela familjen.