* * * * *
sömnstörningarna och sömnbristen gör att jag håller på att bryta ihop.
Vi lägger henne mellan 19 och allra senast kl. 20. Jag ammar henne i vår säng
tills hon nästan sover (eller sover ibland) och lägger sen över henne (på
rygg) i vagga som står brevid vår säng. När jag lyfter över henne vaknar hon
till så jag sjunger lite och nattar tills hon verkar sova (tar oftast ett par minuter) och sen går jag ut.
Läggandet är den lätta biten. Det är sen det spårar ur. Hon vaknar vid
23-tiden första gången och så håller det på resten av natten till 6-tiden då
hon är helt vaken. Varje gång hon vaknar ammar jag och det tar ½-1 timme, och redan andra uppvaknandet brukar jag vara så trött att jag somnar själv och hon blir kvar i vår säng.
Vi har försökt att inte mata henne så ofta på natten men vi är för trötta för att orka hålla ut och har inte haft nån samlad strategi.
Hon går upp som hon ska men bvc tycker att vi ska fortsätta mata ett par
gånger per natt om hon vaknar, än så länge, eftersom de flesta i hennes ålder verkar behöva det (de har tydligen tillväxtperiod vid denna tid).
Nu har vi som sagt nått en gräns när vi måste få sova!! Jag håller på
att gå upp i limningen, hennes pappa är jättetrött när han ska jobba och vår dotter är stundtals trött och grinig på dagarna.
Till saken hör att hon sover väldigt lite och väldigt oregelbundet på
dagarna också. Det är svårt att få henne att somna (funkar bara i vagn på
promenad eller i bärsele), och hon sover max en timme max två gånger. Så hon får ihop mellan 1-3 timmar på dagen.
Har försökt få till rutiner på dagarna men är för trött av nattsuddet för
att orka stå på mig. Hattar bara hit och dit känns det som. Det jag önskar
är fasta sov- och matningsrutiner för att komma bort från detta kaos som
råder nu. Men där säger bvc åter att man ska följa barnet så gott det går
och att det är för tidigt för att rutiner ska ha hunnit sätta sig. Jag
försöker men jag får inte till det!!
Bvc har bara ganska vaga råd att komma med så vi har (med sömntrötta ögon)
försökt läsa oss till hur vi ska göra, och 5-minutersmetoden tilltalar inte
oss alls men din metod låter vettig. Men vi har några undringar som vi
hoppas få svar på.
Kan vi starta med Sova-hela-natten-kuren redan? Ska hon direkt gå från många nattmål till inget, eller ska vi gå på bvc:s råd och behålla ett eller två
nattmål? I så fall hur länge?
Vi har ett barn i vår bekantskapskrets som gått bort i plötslig spädbarnsdöd
trots andningslarm, så att sova på mage är inget alternativ eftersom jag inte
är bekväm med det. Vi tänkte köra kuren på rygg eller på sidan. Vilket
rekommenderar du, och ska man då vagna eller buffa? Läste i din bok att
buffning lämpade sig bäst på barn över fyra månader. Kom gärna med tips om
vad du tror passar vår situation.
Vet inte om du har tid och möjlighet att svara på mail (du kanske blir
bombarderad med frågor från trötta föräldrar) men om du har det är vi
väldigt tacksamma!"
* * * * *
1. Var diagnosen verkligen PSD? Fullt friskt barn?
2. Fungerade larmet, hade de det på, och av vilket märke var det?
Man kan väl säga som så att du / ni har två vägar att välja mellan; antingen följa bvc eller också införa Standardmodellen, till att börja med.
Följer ni bvc kan ni emotse att utvecklingen fortsätter på det här viset, eftersom barnet lär sig för varje natt mer och mer om hur det "ska" vara, och små barn gör som vi lär dem. Därför är det ingen bra idé att försöka ”följa” dem – de följer oss.
När barnet är 5-6 månader brukar föräldrarna stupa på allvar och be om hjälp. De som håller ut ända tills barnet är 8-9 månader brukar inse att om de själva mår så absolut urdåligt som de gör och knappt fungerar längre, måste lilla barnet också må rätt dåligt. Så då vill de hjälpa barnet sova för barnets skull, inte bara för sin egen, om du förstår.
Följer du "mig" måste du överge bvc:s råd tyvärr. Rutiner går att införa med en treveckors. Magläget är ytterst sömnbefrämjande men kan inte praktiseras i föräldrasängen, där man heller inte kan använda larm, varför jag avråder från samsovning.
Ryggläget är ingen garanti för att PSD inte kan inträffa. Bortsett från detta nu för mig första och enda fall du berättar om, har det aldrig hänt att ett barn avlidit i PSD som haft larm. De som dör (20-30 om året i Sverige) gör det på rygg eller sida utan larm.
Standardmodellen hittar ni i sammanfattning på min hemsida, www.annawahlgren.com, föräldraforumsidan, forumet Späda barn och små.
Hon är för liten för att kuras från kaos, tycker jag. Att införa Standardmodellen tar inte mer än 4-5 dygn och då skulle ni i så fall börja med 6 tim sammanhängande natt och efter 2-3 veckor utöka till 8, sedan efter ytterligare 2-3 veckor till 10 tim natt (som i motsats till vad bvc säger en liten tremånaders både klarar mycket bra och behöver, förutsatt förstås att lilla magen blir mätt med råge på dagarna). Hon har då dessutom hunnit bli över 4 mån och kan då efter ytterligare 2 veckor lätt vänjas över till 12 tim natt (eller 11 eller 11,5, vad ni vill ha).
Och att införa Standardmodellen 'lite sent' är ni inte ensamma om att ha gjort och det är INTE svårt. Men kräver förstås att man till att börja med gör klockan till sin bästa vän. Och genomför saker och ting, inte prövar eller testar någon dag eller någon natt utan som sagt ger projektet 4-5 dygn innan man utvärderar alls. Tänker efter gör man innan, när man planerar.
I Barnaboken (2004) står Standardmodellen utförligare beskriven, och där finns också ett kapitel i femte och sista delen som heter "Bekymmer? Sömn" där du kan läsa "Marie och Samuel - en mailkorrespondens" som jag tror skulle inspirera dig mycket (finns också på hemsidan under ”SHN-kuren – så här kan det gå till” bland introduktionerna). Marie införde SM på lille Samuel när han var sex veckor och man får följa den rafflande historien i detalj!
Jag behöver väl inte säga att lilla barnet sover alldeles för lite som det är nu. Hon behöver ca 15,5 tim sömn/dygn för att orka."