Hur får jag honom att somna självmant i sin s&aum

[Erika]

Hej alla kloka!

Hur lyckas jag få honom att somna i sin säng? Just nu skyr han den som pesten och skriker bara jag lägger ner honom där..
Har testat att buffa och gå när han är lugn, men jag hinner inte mer än sluta innan det är dax igen... Och han ger sig ju aldrig..
Då blir man lite lat och buffar tills han sover och då går det bara en kort stund innan han är ledsen igen.... Fel! Jag vet!
Nu har det gått så långt att han får sova i vagnen på dagen OCH natten..
Tycker så synd om honom, ser inte så bekämt ut att ligga i en trång vagn..
Han är 2,5 månad men ganska stor. .(ca 6,5 kg)

Någon som har en bra erfarenhet att dela med sig?

[Isobel]

Erika du ÄR på rätt spår, men ge inte upp och ge efter för minsta motståndets lag. Det kan ta lite tid innan de små hajjar, men ge dig inte! Han behöver dig som stöd, han behöver att du natt efter natt talar om att det är lugnt, att han kan somna tryggt.
Du VET ju vad du ska göra, dvs inte buffa till sömns.
Läs på igen, odla upp attityden och självsäkerheten och lägg honom helt enkelt i spjälsängen!

[annawahlgren]

Hemskt i sängen när vargen också ligger där Läs på - här finns allt du behöver. Missa inte t ex "Varför skriker barnet"

[Isobel]

Ja, jo visst måste hon jaga ut vargarna när han ska sova i sängen.

[Erika]

Jo jag läser och läser...
Har Barnaboken hemma så jag sitter mycket med den, samt många timmar här på nätet.
Men dock får jag inte ihop det!

Allt som förr var så självklart är inte det längre! Inget fungerar längre känns det som..
Hade nyss ett schema som jag höll på att spika, men så vart lillen sjuk...
Börjar om nu igen, men det fungerar inte..

Standardmodellen - Han VÄGRAR äta ur bägge brösten.. Och blir sen hungrig igen efter en kort stund..
Dagslurarna - Blir nu oftare å oftare i vagnen...
Kvällsrutiner - ??
Nattsömn - Tuttar ofta & lite flera gånger på natten...

Vet inte var jag ska börja?
Känns som att jag är ganska ensam med detta AW-metoden här hemma, dvs sambon bryr sig inte så mkt vad jag kör för metod.
Han börjar tidigt på morgonen (runt 03,00) så för honom är det viktigast att han får sova sina timmar..
Detta gör ju att jag blir stressad och hellre tar upp pojken när han skriker än att buffar/vagnar honom.
Någon som kan skicka över lite ork och peppning tro?

/Erika

[annawahlgren]

Nu vet jag snart inte om jag ska skratta eller gråta Hade tänkt pensionera mig, men det ville jag ju göra jublande över dessa självgående, konstruktiva, unika föräldraforum... Och plötligt står gnället som spön i backen ''

"Standardmodellen - Han VÄGRAR äta ur bägge brösten.. Och blir sen hungrig igen efter en kort stund..
Dagslurarna - Blir nu oftare å oftare i vagnen...
Kvällsrutiner - ??
Nattsömn - Tuttar ofta & lite flera gånger på natten..."

Förlåt mig, men jag förstår inte vad det är du vill här Lära oss att allt är omöjligt Det är det inte. Klaga på barnet Inte läge

Du måste inse att det är du som hela tiden bestämmer åt ditt lilla barn hur saker och ting ska vara. På gott och ont

Om du "hellre tar upp pojken när han skriker än buffar/vagnar honom" så har du ju redan avsagt dig sova-hela-natten-kuren Då kan vi bara hoppas att du vet vad du gör. Barnet vet det uppenbarligen inte.

Jag får väl pensionera mig i alla fall... men lite olustigt känns det allt

[Erika]

Hmm..
Trodde att detta var ett forum där man kunde få support och uppmuntran från andra i samma sits när det kändes som att allt var på väg utför..
Kanske jag misstog mig? Är det bara glada miner och lyckade kurer som ska diskuteras? Isånnafall är det kanske lika bra att leta efter andra forum..
En svacka och man ber om hjälp och det ses inte med blida ögon?:?:

Klart att jag vill att pojken min ska må bra och inte har jag klagat på honom, skulle inte falla mig in!

Pension? Efter en människa som inte får ihop efter din metod? Du har nog stött på fler än mig, varför får jag ut för detta?

[mia75]

Det är många som har gnällt här sista dagarna så du var nog droppen som fick bägaren att rinna över. Ta inte åt dig så mycket av det!
Du måste ta kontroll över situationen, det är du som bestämmer och ska visa honom hur det ska göras!
Läs på mer och lite till ändå så finner du de flesta svaren på dina frågor.
Sen finns vi här för att komplettera och stötta.
Vad menar du tex med kvällsrutiner ???
Om ni inte har några kvällsrutiner alls så tycker jag att du ska fundera på hur du vill ha det och införa det!

[lillith]

Hej Erika

Anna kan vara lite rivig ibland, kan man stå ut med det de få gånger det uppstår väntar många fantastiska råd och mycket fin hjälp här på forumet, inte minst från henne själv.

Det låter som om sängen är alldeles för stor för honom. Jag tog en filt i bomullsflanell, mjuk och härlig, och rullade in ett par handdukar och lakan i den så att den blev som en stor rulltårta. Sedan böjde jag den som en falukorv och lade vid huvudändan i sängen. Min son har sovit i egen säng sedan 2,5 månaders ålder och han ligger alltid med huvudet mot filtkorven, som jag kallar den. Otroligt skönt! Den gör att sängen inte känns så stor för honom och är något varmt och mysigt att ligga intill. Vartefter han har vuxit har jag plockat ut inkråmet för att filtkorven skall bli mindre och han skall få bra plats där. Han är 8 mån nu och väger 10,5 kg, en bjässe, och han sover fortfarande med sin filtkorv. Varför sluta, tänker jag?

Sedan vad gäller barns gråt skall man alltid tänka på att det är deras enda sätt att kommunicera att någonting är galet, eller OVANT. Om min son gallskriker över något brukar jag sitta med honom lugnt och stilla tills han slutar, om jag vet att allt är ok så skriker han ju över något som han upplever som en fara eller "nytt" och inte en riktig fara. Och efter några (ibland många) gånger av vad det nu är brukar han lugna sig och acceptera situationen. De två första månaderna av hans liv gallskrek han vid varje blöjbyte men jag bytte bara lugnt och sansat. Efter två månader slutade han helt plötsligt och sedan dess har skötbordet varit en av hans favoritplatser att ligga (det är på golvet). Han kan ligga och jollra och leka långa stunder. Samma nu med vatten och bad, sedan en månad tillbaka blev det panik och skrik vid varje bad eller möte med handduschen. Etfer att ha prövat "allt" har jag kört en mjukdusch med honom flera dagar på raken och gråtandet har avtagit för varje gång.

Jag tror inte att mitt råd här är "riktig" shn, men jag skulle göra en filtkorv, lägga din son i sängen och sitta med honom med handen på ryggen tills han slutade gallskrika, så att han fick "vänja sig" vid sängen. När han inte automatiskt gallskriker när han ligger där kan du gå vidare med "kur" enligt allt som lärs ut här på forumet.

Vad gäller amningen får någon annan ge dig råd, min lille har ammat enligt standardmodellen sedan dag ett. Kanske kan du pröva att lägga honom i samma riktning när du byter bröst, alltså att du inte vänder på barnet utan bara skjuter på honom "runt hörnet" så att han ligger åt samma håll? Då märker han inte att bröstet är bytt... och är du säker på att han skriker för att han är hungrig efter ett litet tag? Det är inte alltid de vill ha så mycket av bröst nummer två - det kunde variera mellan 3-30 minuter från amning till amning.

Sist men inte minst måste du få ordning på din gubbe därhemma så att han inte sinkar dina försök till att skapa ett fungerande familjeliv därhemma. Bor ni i en etta? Annars får han sova i soffan några nätter medan du "kurar".

Hälsningar,
Leigh

[Gäst]

Lyssna på Lillith! Härligt med falukorvsmetoden - lysande! Jättebra tips - ta tillvara det!

[maxikaxi]

Är det samma bröst han inte vill äta från, eller är det alltid när du byter till bröst 2? Min kille har ett favoritbröst, så jag låter honom börja med det andra eftersom han då är hungrigast.

Han började också krångla med amningen för ett par veckor sedan, men jag upptäckte att han lugnade sig när jag klappade honom i rumpan och sjöng. Det kanske inte funkar för dig, men försök hitta något som gör honom lugn.

Jag har också märkt att han har svårt att komma till ro och äta om han är trött. Då gör jag faktiskt så att när han börjar skrika, tar jag upp honom och rapar honom, byter bröst och så håller jag på så tills han lugnar sig. Ibland går det bara en halv minut, men det är bara att behålla lugnet så brukar det gå.

Jag vet inte om det jag gör är helt enligt reglementet, men det funkar så vi kör på.

Blr han jättearg, så tycker jag det är bättre att avbryta och försöka igen efter en stund. Annars tror jag matstunderna kommer förknippas med otrevligt både för dig och för honom. Det går aldrig att tvinga i någon mat.

Har du provat att sitta i en för honom lugn atmosfär? Han börjar ju upptäcka världen nu och det finns mycket att titta på.

[kokos]

Angående amningen och standardmodellen: min lille åt bara 3-5 minuter från ETT av brösten innan jag införde standardmodellen. Han protesterade mot att äta mer. Men jag läste på om standardmodellen och fick till det genom att göra pauser.

Alltså: mata från ett bröst så länge du kan. Håll honom med "ömma järngreppet (sök på det här så förstår du vad jag menar". När du tycker att han "vägrar" så behöver han en paus (han är inte mätt!). Ta upp honom glatt, uppmuntra honom som om att allt är i sin ordning, låt honom rapa.

Sen tar du en paus. Byt blöja. Eller sitt och mys en stund, läs en bok eller kolla ut genom fönstret. Vad som helst. Låt det ta 15-20 minuter minst innan du försöker med andra bröstet (denna tid fungerade för oss).

Så börjar du om som att allt är som det ska med det andra bröstet: ömma järngreppet här också. Och så kommer han GLATT att äta sig ganska mätt. Sen tar du upp honom och rapar honom igen. En lite kortare paus. Och sedan erbjuder du första bröstet igen! Simsalabim så har du din standardmodell: se till att matningen tar en timme i alla fall!

Nu beskriver jag hur vi fick till det och det tog bara ett par dagar så åt han mycket bättre, var inte hungrig förrän efter flera timmar och så blev allt så otroligt mycket bättre.

Kvällsrutiner: bestäm er för glada kvällsrutiner. Barnet ska ha roligt hela vägen till sängen. Bada. Busa, umgås, ha kul. Och ge så mycket mat som det bara går på era bestämda fasta tider.

[Isolde]

Nu undrar jag hur jag har missförstått Standardmodellen fast jag läst och läst – och kört den i tre månader!

Vi har aldrig kört två bröst i samma omgång, nämligen. Frida har fått b1 när hon vaknar, ätit ur det tills hon inte velat ha mer, rapats eller bara blivit konverserad med någon minut eller två och sedan trugats igen från samma bröst. Har hon inte velat ha – tack för maten och dags för annan aktivitet

Sedan, efter byte och umgänge, har b2 presenterats. Då har det ju gått 1,5 timme (ca 40 minuter numera eftersom målen har dragits ihop) och hon är inte mätt längre. Iofs inte hungrig heller men den slurken är ju "one for the road" – efterrätten liksom.

Förtvivla inte Erika! Alla barn fattar inte Barnaboksmetoden lika snabbt – det tog min Frida dryga 2 månader innan sista ljuset gick upp för henne, men så här i efterhand ser jag att vi har haft det väldigt mycket bättre ändå än många andra. En inte helt lyckad Standardmodell och användande av verktyg slår i 9 fall av 10 "spontanmetoden" med hästlängder! =D>

[Erika]

Hej alla !

Tack för alla tips och råd jag har fått! Ni är toppen!
Jag känner motivation igen och vet nu bättre hur jag ska få lillen in på rätt spår!
Det är väl det han behöver? Att mamma tar tag i vardagen med bestämd hand!
Nu ska här ätas och sovas!

Tack igen!

/Erika

[Isobel]

Underbart Erika!
JA det är precis det han behöver!!
Och tänk på att du alltid har forumet om fler frågor dyker upp.
Lycka till!
/Sofia