Hjälp med felsökning önskas

[tove79]

Lille Ivar är nu 5,5 månad och det mesta fungerar men en del gör det inte.

1. Ivar sover så korta pass på dagen. Oftast bara 45 minuter. Jag försöker söva om men jag kan stå och vagna i 10-15 minuter medans han mest ägnar sig åt att vända sig på rygg, sparka av sig filten och jollra små glada sånger Till slut får man ju lov att konstatera att han tänker vara vaken.
Som ni förstår falerar hela mitt fina schema när ungen inte sover som jag har tänkt... Undantaget är när vi är ute och går och vagnen rör på sig, då sover han länge. Just denna vecka har det också fungerat extra dåligt då han har haft rossliga luftrör och därför inte tagit sin lunchlur utomhus som han brukar.

2. Nattning klockan 18.30 och han somnar som en sten. Sover gott i ca 45 minuter (se där!) för att sen vakna och ligga och gnälla, stånka och krångla. Därefter följer en alltid 50 minuter lång nattningsprocedur då jag eller hans pappa får gå in var 5-10:e minut och köra solfjäder, buffning och ramsa. Ivar lägger sig ner och somnar om direkt med detta. Sover så 5 eller 10 minuter till och sen vaknar han igen. Men när han krånglat 50 minuter somnar han och sover sen hela natten till prick klockan 06.30. Alltså 12 timmar från ursprungliga nattningen.

Förslag mottages tacksamt!

[Elle]

Hej Tove!

Här kommer lite funderingar från mig:

Jag skulle bara vagna kort, kankse tom bara skak på handtaget om han vaknar för tidigt. Sedan låta honom vara. Det är ju upp till honom vad han gör med tiden, han har ju förutsättningarna för att kunna sova.

Angående det som händer en bit in på natten, varför blir det en ny nattningsprocedur? Att han stånkar och bökar, är ni säkra på att han är vaken?

/Elle

[tove79]

Hej Tove!

Här kommer lite funderingar från mig:

Jag skulle bara vagna kort, kankse tom bara skak på handtaget om han vaknar för tidigt. Sedan låta honom vara. Det är ju upp till honom vad han gör med tiden, han har ju förutsättningarna för att kunna sova.

Angående det som händer en bit in på natten, varför blir det en ny nattningsprocedur? Att han stånkar och bökar, är ni säkra på att han är vaken?

/Elle

Ja, han är verkligen vaken, för han börjar ganska snart att gråta och skrika om man inte går in och nattar om. Men du har rätt med vagnandet, jag ska göra som du föreslog, bara vagna kort och sen strunta i honom. Tack!

[annawahlgren]

Tack, Elle

jag försöker söva om men jag kan stå och vagna i 10-15 minuter medans han mest ägnar sig åt att vända sig på rygg, sparka av sig filten och jollra små glada sånger

- - - Därefter följer en alltid 50 minuter lång nattningsprocedur då jag eller hans pappa får gå in var 5-10:e minut och köra solfjäder, buffning och ramsa.

Med effektiv vagning har han inte en chans att vända sig på rygg eller sparka av sig filten Möjligen "jollra små glada sånger" men då ska han inte vagnas. Då ska han få vara i fred Och skulle ha fått vara från början.

Han kan somna på rygg, om det skulle knipa. Du kan lägga honom rätt när han sovit tio min (inte tjugo) om han inte kommit på den strålande idén själv att vända sig till mage, vilket han inte behöver så länge du/ni gör det åt honom.

Man vidtar alltså inga som helst åtgärder med en glad liten unge. Inte heller med et vrålförb-d liten unge. Det är först när barnet verkligen BER om hjälp att komma i ro, dvs låter trött och ledsen på allvar (och det måste man lära sig lyssna av), som man hjälper - och då är också barnet mottagligt för hjälp. Och ligger kvar.

45-minutersskarven är en klassiker, så öva upp effektiv vagning (med tyngd i vagnen) enligt Verktygslådan - vi talar allra högst två minuter! - och se till att du med stigande färdighet snart är framme vid Elles förslag, att bara "skaka" snabbt. Och sedan GÅ din väg(inte minst viktigt).

Likaså ska nattningen på kvällen ta högst två minuter. Den där cirkusen med solfjäder, buffning och ramsa var 5-10 min i nästan en timme kallar jag kvalificerad underhållning Klart han vänjer sig vid det. Små barn gör som vi lär dem. Nu tror både ni och han att det ska vara så.

Det ska det inte

Odla skrattet-till-go'nattet, odla ramsan (men även den ska ransoneras) och lär er låta barnet vara i fred Han behöver en liten minikur nu där det blir några hundra nya frågor, men stay cool. HAN KAN. Det tar bara tre kvällar för honom att upptäcka det, under förutsättning att han får vara i fred.

Lite mer förtroende för lilla barnet, alltså

Och lite mer förtroende för er sjlva - och lite mer tålamod

Spar på krisverktygen. Vad ska ni annars ta till när det blir verklig KRIS

[tove79]

Hej (igen)! Tack för svar.

En av de alla finaste sakerna med standardmodellen är att jag innan det här strulet började kunde lägga min lilla son i sängen, pussa godnatt och gå därifrån men känslan av att han hade fått allt vad han behövde för att somna och sova gott. Han hade fått mat, delaktighet, skratt och bus. Om han sen låg och stånkade en stund gjorde ju inte det något - det gör man ju själv ibland innan man somnar. Han somnade av sig själv efter en stund. Buffning och dyl använde vi inte då.
Men det nya var att han var ledsen, som om han ropar; "Vad är det här? Vad gör jag här?"
Men sen jag skrev inlägget har det blivit mindre och mindre sånt. Ikväll har jag inte varit inne en enda gång och han somnade själv, glad och nöjd. Han har haft en seg förkylning, förmodligen med jobbig nästäppa och hosta som gjort sömnen sämre.

45-minuters-sovet på dagarna då. Ska jag vagna för kung och fosterland eller låta honom vara tiden ut? Jag är frestad att strunta i honom, för som du skriver så är han ju glad...men jag tror verkligen att han behöver mer sömn för efter en kort lur blir han ju fort trött igen.

[annawahlgren]

Nej, inte vagna för kung och fosterland, utan bara ge honom ett kort distinkt besked direkt, när du helt enkelt märker att han inte somnar som en gris. Med skak i handtaget; du kan "slå ner" det först som ett slags PANG och sedan skaka några gånger effektivt. Och GÅ. Och efter det låta homom vara i fred.

Ge honom några lurar med det så ska du se att polletten trillar ner. Under förutsättning att du inte låter några vargar hänga kvar på handtaget, och att du verkligen har annat att göra (gärna sådant som hörs ) och inte springer där och stör.

Jag skickar dig sjutton andra bebisar på posten Passar du dig inte, kommer det arton kor också

[tove79]

Jag skickar dig sjutton andra bebisar på posten Passar du dig inte, kommer det arton kor också

Jag haaaar annat att göra, jag skriver stora romaner! (Än så länge för skrivbordslådan) Jag ska hamra riktigt hårt på tangentbordet, eller för omväxlings skull ta mig an disken - den hörs mer.

[annawahlgren]

En sanslös konsert i köket satte en mamma igång genom att högt och ljudligt dra ut och in alla besticklådor, som var av särskilt välglidande och lättskramlande modell. Hon fick faktiskt fram olika tonarter enligt ett synnerligen intrikat system

En annan mamma vars äkta hälft måste få sova, bevars (arbetade skift), utvecklade ett säreget, rytmiskt ljud med hjälp av ett par sträva filttofflor med trasiga sulor och hasade fram och tillbaka utanför lilla ungens rum som en annan filtbeklädd vakt med bössan i hand

Båda "metoderna" var kolossalt framgångsrika... redan andra natten och fick sedan gradvis inskränkas och begränsas precis som alla andra SHN-verktyg

[tove79]

Framsteg!
Efter en seeeeg förkylningen där allt vändes på ända har vi ändrat på en del saker:

Pappa nattar. Ivar får välling och gos med pappa och jag och mina tuttar befinner sig på annat håll. Fungerar alldeles utmärkt. Igår jobbade pappan sen kväll så då fick han välling av mig. Då vaknade han till ett par gånger och "ställde frågor" men det gick till slut. Jag är uppenbarligen en vekare natur...

"Inatt blir det ingen mat" sa jag Ivar igår kväll. Ivars pappa förberedde sig på ta natten. Och Ivar sov 12 timmar...utan knyst. Ingen åtgärd.
Så kan man tydligen också göra...Det var ju det där med attityden

Dagslurarna blir successivt längre. "Du ska sova nu" säger jag när han vaknar efter 20, eller 30 eller 45 minuter, och gråter eller har trasslat in sig och behöver lirkas loss. Eller så struntar jag i honom om han inte är ledsen, då somnar han oftast om. Vi är inte uppe i de långa stunder jag vill få till egentligen - men så länge han verkar utsövd är frid och fröjd, det är ju för hans skull, inte för min.
Tack alla!

[Elle]

Härlig läsning Tove Bra jobbat och tack för att du delar med dig

/Elle

[tove79]

Även denna kväll jobbade min man sent och jag tog nattningen, med välling. När jag lyfte över honom till hans säng var han redan på väg att somna men han fyrade av ett strålande leende ändå. Och inga frågor har ställts ikväll! Han bara sover! Jag kunde! \:D/
Lika lätt som det kan bli en ond cirkel av dålig sömn kan det bli en uppåtgående spiral av kraft och energi. Det krävdes att jag fick sova ut ordentligt (tack svärmor för helgens sovmorgon!) för att jag skulle ha ork och självförtroende att vända våra dåliga vanor. Och nu när han sov hela natten blev dagen så bra, schemat fungerade som jag ville och han somnade mätt, nöjd och glad.

Jag är så glad!!!

[annawahlgren]

[tove79]

Det går bra. Nätterna är 12 timmar långa. Dagslurarna blir längre och han blir bättre på att somna om själv efter 45-minuters-skarven. Utvecklingen har exploderat denna vecka - nu kryps det minsann! Och fort går det! Helt perfekt är det tyvärr inte, Ivar accepterar inte bekräftelseramsan från sin pappa, sen ett par kvällar tillbaka, han börjar istället att yla i högan sky, jobbar upp sig ordentligt. Ikväll gick jag verkligen undan, men Ivar grät i 30 minuter och till sist gav ömma fadern upp och tog upp honom och gav honom till mig med sårad min. Ivar blev tyst direkt tyvärr. Hur gör vi nu på bästa sätt? Varför blev det så här?

[Elle]

Härligt att nätterna går så bra VAd gäller läggningen så behöver Ivar inegen separat bekräftelse längre utan den bakar ni in i godnattramsan eller vid behov i påminnelsen. Peppa pappan och ladda med ATTITYD, här ska somnas lugnt Var noga med skrattet till godnatt, lägg tillrätta ordentligt, kort solfjäder och ut med en betryggande ramsa, där bekräftelsen är den sista versen. Låt honom sedan böka och gnöla. Sysselsätt er med annat. Om ni hör att han verkligen behöver hjälp för att komma till ro, ge en betryggande ramsa x4 med en mjuk bekräftelsevers som avslutning.

Lycka till!
/Elle

[annawahlgren]

- - - till sist gav ömma fadern upp och tog upp honom och gav honom till mig med sårad min.

Vad är detta Han tar upp honom och ger honom till DIG? Med "sårad min"

Klart lille Ivar blev tyst. Med sin störande bekräftelseramsa - tack, Elle - som dessutom också uppenbarligen var icke övertygad och därmed icke övertygande - gav pappa beskedet att han inte var med på det här. "Nehej", sa lille Ivar, "då är ju inte jag det heller. If you say so!"

Fortsätter ni så här, är de goda nätterna ett minne blott på ingen tid. Det behövs förmodligen inte ens en halv vecka.

Att pappa har den dåliga smaken att bli "sårad" för något han inte själv kan lösa, är pinsamt, tycker jag, ursäkta . Att han överlåter åt dig att lösa det problem han själv ställt till, är ännu mer pinsamt, ursäkta Och att han laborerar med sitt lilla barns goda sömn, trygghet i sig själv och allmänna säng- och sovglädje, är pinsammast av allt.

Och DET ber jag inte om ursäkt för.

Skärpning nu, goda ömma. Det är barnet som ställer frågorna. Det är ni som ger svaren. Verktygen finns

Ett av verktygen är att ingenting göra alls, i förtroende för lilla barnet - liksom för sig själv, som kärleksfull hjälpare, inte tanklös, egenintresserad stjälpare.

Kanske ska det självklara slutligen tilläggas: är det så att pappa räddar barnet i stor stil och lägger vargen i barnets säng i stället, så är det givetvis hans egen sak, ingen annans, att sköta fortsättningen på det hela. Natten igenom. "Sårad" eller ej