Hur göra med den nyfödde och sömnen?

[tokfjant]

När min pojke kom (nu 1 1/2 år gammal) så började jag med standardmodellen. Bara det att han aldrig någonsin sov de 2 1/2 timmarna som han "skulle" så det kollapsade lite. Åt mycket oftare än var 4e timme och gick upp i vikt som en liten spädgris. Killen min var mycket "känslig", skrek mycket och behövde bäras konstant. La man ner honom arbetade han upp sig till hysteri på några sekunder. Sen på natten sov han hyfsat för att vara nyfödd, det är lite suddigt nu men jag var oftast uppe tre gånger på en natt. Trodde i min naivitet att han skulle amma mer och mer sällan ju äldre han blev för att till sist sova hela natten. Pyttsan! Det hela urartade totalt när han var fyra månader gammal. Jag gick på knäna och det var ett h-e fram till ungefär året då han äntligen började sova bättre. Detta mha extremt fasta rutiner och avbruten nattamning. Kunde aldrig genomföra SHN kuren för jag var så slut att jag inte kunde offra de där tre nätterna, då hade jag nog tagit livet av mig.

Så nu ska jag ha en ny till sommaren. Hur gör man för att inte hamna där igen? Kan man göra "rätt" från början så att man inte ens behöver genomföra SHN kuren? Det blev visst lite långt, men jag tyckte att det var nödvändigt med lite bakgrund

[/LO]

Hej.
Som du skriver så var det de extremt fasta rutinerna som vände på det hela. Jag är övertygad om att om du följer standardmodellen till punkt och pricka, så kommer det inte att urarta - aldrig.

De tre - fyra första veckorna ska barnet ha mat så fort det piper, mat, mat och mat. Det stillar överlevnadsångesten. Med hjälp av maten talar du om att du ska göra allt för att barnet ska överleva.

Sedan, när dessa veckor har gått så börjar du med 2+2 och kan då börja införa 6 timmars natt. (= 2 timmars måltid med mat i tre omgångar, byte och umgänge och 2 timmars sömn)

Här på forumet finns lite om standardmodellen och även på hemsidan. Läs barnaboken redan innan födseln (igen om du gjort det tidigare). Där finns ju även en del matnyttigt om förlossing.

Lycka till med sonen och nya bebben och välkommen med fler frågor när du vill!

/LO

[Kristin]

Varför är det så många som skriver in och är förtvivlade att deras spädisar inte klarar 4 h mellan målen????? Har Anna verkligen skrivit det någonstans????

Jag lider med dessa föräldrar och bebisar...

Jag kan inte tänka mig att Anna har sagt så.

Kram
Kristin

[mia75]

Kristin!
Om jag har förstått det hela rätt så ska det vara fyra timmar mellan starten av målen. Målet tar i början 1,5 timme så då blir det ju bara 2,5 timme till nästa mål. Så de små ska inte vara utan mat i fyra timmar!

[Gäst]

Precis som mia75 säger - det är inte 4 timmar mellan sista droppen i det ena målet till första droppen i det nästkommande målet. Om man kör standardmodellen "2-2" så är det således 2 timmar mellan sista droppen i det ena målet och första droppen i det nästkommande målet.

Vid fyra månader får de ner mer och mer mat på en gång och således glesas tiden ut mellan sista droppen vid det ena målet och första i det andra. Mängden mat är dock den samma - skillnaden är att barnet då har förmågan att äta fulla mål inom 30 minuter.

Kan inte säga att jag har hört någon som har de problem du beskriver Kristin.

[Jennie + 2 sm]

Din beskrivning av 1:a barnet är en exakt kopia på Min lilla (nu stora) Kevin på 2 år. Skulle ha slängt ut tuttarna genom fönstret om jag hade kunnat . Skämt och sido, så sitter jag i dag med Kevin och liam 16v. Införde SHN då han var ca 2,5 mån, för att få struktur på tillvaron. Det fungerar, vi körde ett strikt schema läste lathunden från 4mån här på sidan och körde.
Gissa om jag är lycklig.
Skildnaden från lathunden var att jag gav nattmål med smygväckning kl 03.00.
Läs om hsn och ammning (tappade mjölken så jag flaskmatar)
Sen vill jag bara säga att dina små änglar kommer att vara 2 personer och ha 2 helt olika liv att gå Kevin är i dag den mest godhjärtade 2åring man kan tänka sig, hade min systers dotter på besök i helgen och Kevin gjordr inget annat än att gladeligen överösa henne med sina leksaker, lekte och var snäll med henne ( Mammas lilla gentleman ) Jag tänker som så att Kevin är sådan i dag för att han krävde så mycket när han var liten, har därför inget behov att hävda sig eller konkurera. (Min högst personliga teori) och att kevin hade kolik utan att man som förstagongsförälder vet att det är det, det är. Vi bar och bar och bar .

Önskar dig lycka till med din lille nya,
Från en som har haft det lika dant

[mammamy]

Hej tokfjant!
Jag skulle tro att din lille numera stora älskling var hungrig, då i början. Om du följer standardmodellen och ser till att barnet blir riktigt mätt vid varje mål och inte "fusksnuttar" bara på förmjölk så kommer tillvaron att vara enkel den här gången. Det är min övertygelse iallafall! Lycka till den här gången och hör av dig Om problemen uppstår, det gör dom antagligen inte!

[tokfjant]

Hej alla ni snälla och tack för era svar! Som ett litet förtydligande: jag har aldrig trott att det skulle vara 4 timmar mellan amningsslut och nästa amningsbörjan. Jag körde som beskrivet i Barnaboken med amning, byte och umgänge, påfyllnad. "Fusksnutt" var det aldrig frågan om, han åt rejäla måltider varje gång. Men sen var ju meningen att han skulle sova och det var det som inte funkade! Vissa dagar sov han inte alls! Inte undra på att han skrek så mycket och behövde bäras konstant, det har jag ju förstått nu när vi fått ordning på det (äsch jag förstod nog det då också, men kunde inte komma underfund med hur man kom tillrätta med det). Man kan ju inte tvinga en liten att sova, hur väl han än behöver det. Ja, det är det som är min undran: om man inrättar en struktur och håller sig till den, och ungen ändå inte sover...? Och sen på natten när man så småningom ska sträcka ut intervallet till sex timmar - hur gör man då om bebisen vaknar innan och insisterar på mat? Bär och avleder? Ger varmt vatten?

Tycker om din historia, Jennie, det verkar verkligen som att vi har två små själsfränder. Och det är ett härligt sätt att se på det: att han fick så mycket närhet och uppmärksamhet i början att det räcker länge. Och att de är två olika personer och att den nya inte kommer att vara en upprepning av min första upplevelse (kan ju vara både av godo och av ondo... ) Hursomhelst så är jag inte så orolig, utan tror istället att jag vet mer hur jag vill och... hmm... jag har hört så mycket skrik vid det här laget och ändå fått ett synnerligen välartat barn, så jag vet att de inte tar skada av det. Det där med att slappna av lite kanske kommer att funka denna gången. Eller också glömmer man allt. Vi får se Ni lär få höra mer av mig

[Jennie + 2 sm]

hör gärna av dig.