Spännande.
Kopierar nedan från Annas lathund. Där finns punkter 1, 2, 3 etc som är toppen att följa. Punkt 3 handlar om bekräftelse.
Är alltså samma sak du säger, men bekräftelsem ska avsluta diskussionen och gör därmed ramsan till en reflex a la Pavlovs hundar.
Från Annas lathund.
3. Bekräftelsen. Det är samma ramsa, men mjuk och fin och bekräftande. Den avslutar hela "diskussionen". Den ger bokstavligen sista ordet. Den har en ton som säger: "Just så ska det vara. Just så gör man när man somnar så gott. Jättebra. Precis så! Sov så sött." Vid första bekräftelseramsan kommer Gustav förmodligen att ta ny sats och protestera på nytt, men det ska du ta något extra för. Till nöds får du påminna igen, men bekräftelsen ska följa med honom in i sömnen som det allra sista.
Nästa gång barnet vaknar gäller det att vara där på stört. Nu frågar han och har ingen aning om vad som gäller. Han ska ha svar ögonblickligen, vid första pip. Han får inte hinna skrika upp sig, så räkna inte med någon egen sömn de första två nätterna! Gå in och ge beskedet, sakligt, tyst och effektivt. Buffa tills han är lugn, mjuk och tyst. Avsluta med snabb solfjäder, res dig i riktning dörren och gå. Ramsa x4. Vänta. Påminn vid behov, men ge plats för reaktionen först. Han måste få reagera färdigt, innan han kan ta till sig, lyssna och ”svara” på påminnelsen. Avsluta med bekräftelseramsan.
Lycka till
Vad är skillnaden på att ramsa och att bekräfta? 
