Om allt funkar...

MissLavinia · Inlägg av **MissLavinia** » fre 29 sep 2006, 22:04

Hoppas ingen tar detta fel nu, det är en ärligt menad fråga inte kritik!
Det finns så mycket bra att läsa och lära sig på denna sida.

Min lilla kille (fyra månader) sover som en stock tolv timmar per natt, åtta till åtta (förutom attt han tar sig en liten slurk vid halv-fem-snåret).

Han sover bredvid mig i min säng och det har han gjort varje natt sen han föddes. På dagen sover han ungefär fyra timmar (uppdelat på mellan tre och fem gånger). Om han någongång har svårt att slumra får han suga på bröstet eller nappen tills han somnar.

Vill han äta får han bröstet, vill han bli buren så bär jag, är han trött så antingen vyssar jag eller ligger och håller om honom och sjunger.

Han är en glad och nyfiken liten kille som väldigt sällan gråter eller skriker. Enligt BVC ligger han över medel både på sin viktkurva och när det gäller utveckling (rörlighet osv).

När jag läser alla tips och råd här verkar det som allt är fel; använder napp, sover i samma säng, äter på natten, inget schema, osv. Om både han och jag är tillfreds anses det ändå "fel"?

Kristin · Inlägg av **Kristin** » fre 29 sep 2006, 22:16

Hej!

Nej, hur kan något vara "fel" om du känner att det du gör fungerar för dig och din son.

Det är inte så vi AW:are

hanterar våra barn, men funkar det för dig så fortsätt med det.

Mvh
Kristin

/LO · Inlägg av **/LO** » fre 29 sep 2006, 22:32

Välkommen hit är du.
Nej vi tar inte illa upp alls.

Precis som Kristin säger.
Det finns ingen anledning att ändra ett vinnande koncept. Det är inte barn som sover bra som behöver kuras och följa Annas kur.

Min Vera sov faktiskt också förträffligt bra när hon var pyttis. Det som fick mig att ändå välja detta sättet var att jag inte hade någon koll. Jag var orolig för att hon sov för lite. Hon kunde ha sovit tre gånger på dagen och ändå sa jag på kvällen att jag inte hade en aning om hon hade sovit.

Det som då hjälpte mig var strukturen. Samma tid varje dag. Det underlättade och gjorde mig säkrare och tryggare.

Känner du dig trygg så fortsätt med det du gör. Tids nog kanske det dyker upp någon fråga och mat, sömn eller annat och då är du välkommen att fråga.

/LO

Fjällfolket · Inlägg av **Fjällfolket** » fre 29 sep 2006, 22:44

Hej MissLavinia!

Inte leta problem där inga finns, som sagt

SHN-kuren är till för barn med sömnproblem

Allt annat godis från forumet, och Barnaboken (så klart!

) är självklart till för alla

/Fjällmor

blomman · Inlägg av **blomman** » sön 01 okt 2006, 13:31

Jag har inte behövt shn-kura mina små, jag har inte behövt införa ensamlek för det har de gjort själva.
MEN jag har använt mig av AW när det gäller "trots"/utveckling. Handen om handen och visa. Social delaktighet. Och en massa andra jättebra grejer.
Så finns inga sömnproblem, sluta fundera och njuuut!
Men sen finns det massor med annat matnyttigt för senare bruk!

Inlägg av **annawahlgren** » sön 01 okt 2006, 13:42

Tack, alla

Välkommen är du

Små barn ska njutas - och njuta själva. Det är det hela

eliselinda · Inlägg av **eliselinda** » sön 01 okt 2006, 20:02

Och du, strunta i det där med att han ligger över på viktkurvan är i allafall mitt tips.

Min BVC-sköterska var till och med lite orolig eftersom min pojk var som en köttbulle.

Men nu kan jag garantera dig att han är hur normal som helst fysiskt och han har nu hunnit bli 2 år och 2 månader.

Jag tror verkligen på det som AW säger; att man inte kan ge spädbarn för mycket mat. Skulle det vara bättre att han går hungrig?

Det tror inte jag iallafall. Då kommer han garanterat INTE vara samma nöjda barn längre.

Kram
Linda

eliselinda · Inlägg av **eliselinda** » sön 01 okt 2006, 20:05

Om du såg det som nåt problem alltså, kände nu att det kanske inte var så.

MissLavinia · Inlägg av **MissLavinia** » tis 03 okt 2006, 17:39

Till eliselinda: Nej jag är jättestolt över att jag har så mycket mat till honom.

eliselinda · Inlägg av **eliselinda** » tis 03 okt 2006, 19:21

Ja, vad bra!

Det är en häftig känsla att dom växer genom det man själv kan erbjuda.

Linda

MissLavinia · Inlägg av **MissLavinia** » tis 03 okt 2006, 21:09

Tack snälla allihopa som svarat mig! Eftersom det är mitt första barn har jag ju ingenting att jämföra med. Så jag behövde nog höra av erfarna mammor att jag ska lita på mig själv, lite "boosting".

Många bekanta säger med ett belåtet hånflin:

"Ja, ja han är en snäll bebis nu ja, men vääänta bara till h-vetet bryter lös......"

Vaddå snäll bebis? (avskyr det uttrycket) som om bebisar som skriker är elaka!?!

Sen drar dom igång och berättar hur hemskt jobbiga deras barn var och hur extremt trötta, slutkörda och galna dom var på ungarna, osv, osv, osv. Så jag har ju ingen aaaaning om vad som komma skall!!! (enligt dom alltså)

Den andra varianten av bekanta ojjar sig över hur fjollig och överbeskyddande jag är och hur jag skämmer bort honom.

"Det kaaaaan ju inte vara riktigt att han får äta när han vill, han kan ju bli tjock! Eller kaaaan det vara bra att bli buren så mycket, han kan ju bli blyg för andra bla, bla, bla...."

Sen börjar dom berätta om att deras barn minsann fick lära sig, jajjemänsan, där var det hårda bandage! Mat var fjärde timme och skrika sig trötta.... Inget fjolleri där inte!

Men snälla någon!!!

Min son är det bästa jag har, den största gåvan, min stora kärlek SJÄLVKLART gör jag väl mitt yttersta för att han må bra, vara lycklig och njuta av livet!

Varför finns det ett sådant stort behov hos många att "ha haft det värst" och skrämma upp????

Ja, ja va långt det blev!!! Nu ska jag gå och pussa min "snälla" bebis och min "snälla" man (han skriker inte heller

)

ms Sophie · Inlägg av **ms Sophie** » tis 03 okt 2006, 21:38

Jag känner så igen mig i det du skriver MissLavinia. Visst har vi haft tur som fått så snälla barn

Det ska vara njutningsfullt med barn, inte en plåga. Men tyvärr är det ofta en "tävling" i att ha det värst känns det som. Och har man inget att tillföra till de samtalen så har man helt enkelt haft tur, men "vänta bara"...

Så NJUT!!!!