Vill hjälpa min 2-åring hantera förändringar

snubbla · Inlägg av **snubbla** » mån 11 sep 2006, 13:36

Hej alla.

Vi är 20 resp. 21. Vi har en son som fyller 2 nu i september och ska få en dotter i oktober om allt går bra.

Vi ska också flytta. Vet inte exakt när, men det lär bli bara 2-4 veckor innan förlossningen. Vi fick ett erbjudande om lägenhet vi inte kunde säga nej till, även om det var vid en olämplig tidpunkt.

Jag (mamma) är hemma på heltid med Adam. Jag vill göra allt detta så lätt för honom som möjligt men behöver tips! Adam är dessutom inne i en liten krisperiod just nu. "Nej" är favoritordet och han är känsligare och på sämre humör än vanligt. Får först arga utbrott som övergår i gråt. Knuffar bort mig för att sedan sitta som en klisterlapp.

Jag vet att det är naturligt och går över och jag känner att jag kan hantera det någorlunda. (Hindrar när han slår och visar hur man klappar, tröstar när han blir ledsen, skojar när han är känslig) Det är bara tråkigt för hans skull att det måste hända nu, när han står inför så många förändringar ändå! Gör ju inte saken lättare för honom.

Vi har en fast rutin på dagarna, och den ska jag självklart hålla fast vid när vi flyttar. Vi flyttar inte heller så långt, 2 km kanske. Så det blir samma mataffär, öppna förskola, lekpark m.m. vilket ju är bra. Vi har gått förbi nya lägenheten några gånger, gått uppför trappan och lekt i lekparken utanför så att han ska känna igen sig.

Jag har väl egentligen inga konkreta frågor, men vill ha tips av mer erfarna föräldrar på hur jag bäst hjälper honom hantera både flytt, krisperiod och sitt första syskon. Hur ska jag hjälpa honom att så fort som möjligt känna sig hemma o trygg i nya lägenheten tex?

Jättetacksam för svar.

Inlägg av **annawahlgren** » mån 11 sep 2006, 16:52

Rent generellt kan man säga att du hjälper honom bäst genom att visa din egen oförtrutna entusiasm

Idel positiva förväntningar, alltså, som du ger uttryck åt, som om du mer eller mindre pratade för dig själv: "Å, vad det ska bli ROLIGT med nya lägenheten, nya bebisen, nya rummet..." Bla, bla, bla. Alltså inte fika efter hans godkännande och inte ställa frågor, varken uttalade eller tysta. Om du förstår vad jag menar

Du vet - Attityden av Självklarhet. Påspädd med sprudlande förtjusning

Så lär du honom hur man möter förändringar.