Hej Anna & alla
Jag har studerat olika trådar om syskonkiv samt Barnaboken (att de slåss fysiskt alltså) och för det mesta står det att man ska köra "hoppsan", handen-om-handen och ev. förvisning efter 3 upprepningar. Men i en tråd, som jag inte kan hitta nu skrev AW att man "fick" visa sin ilska för barnet som slåss, jag vill minnas att man kunde "väsa fram" orden... något i den stilen. Vad är det som gäller?
Vår äldste är 2 år och 3 månader och vi får 1-2 ggr dagligen ingripa mellan honom och lillebror, som nu fyller 8 månader. Det går inte att lämna dem tillsammans utan att man är nära nog att gå emellan. Storebror är snäll för det mesta men om han blir arg på något (vadsomhelst) ELLER vill att lillebror ska göra något som jag inte vill ( t ex för att han ska äta eller sova) ger han sig på lillebror med full kraft, gärna med tillhyggen. Både jag och pappan har ohyggligt svårt att hålla våra känslor i schack när vi ser storebror ge sig på lillebror med avsikt att skada honom, vi får uppbringa allt vi förmår av självbehärskning för att inte ge utlopp för vad vi känner (och vi lyckas också, men storebror känner nog på sig att vi är rasande båda två). Vi stoppar honom kraftfullt och handgripligt tillsammans med ett "väsande" (enl. ovan) nej och vänder sedan omedelbart till glatt humör, uppskattandes, medan vi visar handen om handen hur man klappar fint. Han avskyr det, kämpar och skriker allt han kan för att slippa klappa lillebror fint. Förvisning har jag inte börjat med eftersom han slutar efter första tillsägelsen, det är ytterst sällan som han ger sig på direkt efter, men många timmar senare/nästa dag är det dags igen (och då är det väl för sent att räkna ihop gångerna så att det blir tre, eller hur?).
Vi är tacksamma för förtydliganden och ytterligare tips. För de ska väl sluta någon gång om man gör rätt, eller hur? Det är påfrestande att hela tiden behöva vaka över dem för något som händer så sällan men lik förbannat är helt oacceptabelt när det väl sker.
lillith & grabbarna
Klargörande angående "tekniker" för syskonbråk öns
Klargörande angående "tekniker" för syskonbråk öns
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
Hej. Vad trist att inga repliker kommit in på denna tråd, jag satt just ikväll och sökte på syskon av liknande situation som den ovan. Jag märker att storebror blir arg på sin lillebror och ger sig på honom handgripligen när lillebror "saboterar" något som berör storebror innerligt, hans favoritleksaker uppställda i en viss ordning till exempel. Jag förstår honom och jag förstår hur mycket de där bilarna betyder får honom, men man får ju inte slå, fast det börjar dra mot kväll och man börjar bli trött. Jag har aldrig lyckats få till "handen-på-handen", storebror vet vad som väntas och protesterar livligt och det gör att allt blir bara värre för lillebror. Om han hämtat sig kan han börja gråta igen när storebror ska krama/klappa mot sin vilja. Andra idéer om hur man skall bemöta honom? Storebror är fyra, alltså kan man till viss mån resonera med honom i vissa situationer. Rent allmänt funderar jag även på hur mycket man kan "förvänta sig" av en fyraåring i samspelet. PÅ dagis har de alltid beskrivit honom som hur go´ som helst, stabil och bra i samspelet. Han är väldigt förtjust i några av sina nästan jämnåriga kompisar. Men med två år yngre lillebror "uppför" han sig inte lika väl, sliter av honom saker, beter sig egoistiskt och mer ur balans. Det här är inget jättestort problem, jag märker ju att familjen är väldigt viktig för storebror men i mitt hjärta hade jag önskat att de visat mer uppskattning mot varandra, ssk den store mot den lille, tvärtom fungerar det bättre.
Tankar om detta?
Tankar om detta?
Hej! 
Hade också önskat lite professionella svar här. Min högst personliga reflektion är dock att "handen-om-handen" inte känns lika naturligt på äldre barn, kanske 2 år och uppåt. Vår son, dryga 3, vet ju mycket väl att man inte ska slå. Det är därför han gör det. 
Och han är arg när han gör det. Och då är ju liksom inte klappa-fint ett rimligt alternativ. Det känns som om jag förlöjligar hans känslor.
Så här gör vi:
Är man arg, och det får man vara, och om man behöver få utlopp rent fysiskt, då får man slå på en kudde, hur hårt man vill. Eller gå in på sitt rum och hoppa jämfota. Retas man i största allmänhet (med mamma) och tjuvnyps s a s, då får man en tydlig tillsägelse, sedan oftast en avledande fråga/uppgift. Det brukar räcka.
Att ge sig på lillebror med tillhyggen är ju absolut inte acceptabelt! Så rädda lillebror! Jag skulle inte heller kunna hålla känslorna i schack. Men det tror jag inte är helt nödvändigt heller. Läs om trotsiga Robert som slår sönder pappas vas i Barnaboken. Tror t o m att pappa r y t e r "Det där ger du f*n i!" Fast det är väl inte ord man bör gödsla med.
Hälsningar
Carin
Hade också önskat lite professionella svar här.
Min högst personliga reflektion är dock att "handen-om-handen" inte känns lika naturligt på äldre barn, kanske 2 år och uppåt. Vår son, dryga 3, vet ju mycket väl att man inte ska slå. Det är därför han gör det. Och han är arg när han gör det. Och då är ju liksom inte klappa-fint ett rimligt alternativ. Det känns som om jag förlöjligar hans känslor.Så här gör vi:
Är man arg, och det får man vara, och om man behöver få utlopp rent fysiskt, då får man slå på en kudde, hur hårt man vill. Eller gå in på sitt rum och hoppa jämfota. Retas man i största allmänhet (med mamma) och tjuvnyps s a s, då får man en tydlig tillsägelse, sedan oftast en avledande fråga/uppgift. Det brukar räcka.
Att ge sig på lillebror med tillhyggen är ju absolut inte acceptabelt! Så rädda lillebror! Jag skulle inte heller kunna hålla känslorna i schack. Men det tror jag inte är helt nödvändigt heller. Läs om trotsiga Robert som slår sönder pappas vas i Barnaboken. Tror t o m att pappa r y t e r "Det där ger du f*n i!"
Fast det är väl inte ord man bör gödsla med. Hälsningar
Carin
Tre härliga söner 2003, 2006 och 2010. Sover som grisar tack vare kur resp standardmodellen.
Samarbeid
Hei Lillith,
hvordan går det med dere?
Jeg kan ikke gi noe profesjonelt svar, men har noen tanker om hva dere kan gjøre..
Snu på situasjonen og ta storebror i bruk, konkret og praktisk:
i arbeidsoppgaver hjemme og
med å stelle lillebror.
Ikke sitt og "vent" på storebrors utagerende mot lillebror...
Ta storebror i bruk- i gjøremål alene med dere og med å hjelpe lillebror- og gjør ikke automatisk alt selv når han er tilstede
Storebror (obs lillebror også!) må vite og erfare at det er bruk for ham.
Storebror kan noe lillebror ikke kan:
han kan hjelpe deg og finne skje, tallerken, klut, papir, bleier, salve, mat, hva vet jeg...
Og forundre deg og gled deg sammen med storebror over alt det lillebror gjør
"Oj, se som han søler på seg! Nå må vi tørke ham, kan du finne en klut? Hvor er kluten? Hvordan tørker vi lillebror så han blir ren? Sånn ja! Det klarte du bra, se så fin lillebror ble!"
Blir lillebror lei seg, mister en leke f.eks., kan du oppfordre storebror (også fordi du selv rett og slett IKKE KLARER å nå leken selv, selv om du prøver..):
"Oj, se nå mistet lillebror leken si, KAN DU finne leken igjen? Og gi den til lillebror- SE, så glad han blir når du gir ham leken! BRA!"
Å slå gjør man ikke- man klapper istedet- og det viser man fortsatt med hånd om hånd
Du kan ta storebror med på noe konkret som du trenger ham til der og da og ta oppmerksomheten over på noe annet, når du går fra lillebror
"KOM! Hva VAR det her inne som vi må gjøre nå..?! Jo, det var... (fylles ut etter behov og fantasi)".
Storebror er for liten til å takle foreldres raseri- han trenger veiledning og tas i bruk og få vise at han sammen med deg/dere er i stand til å hjelpe lillebror.
hvordan går det med dere?
Jeg kan ikke gi noe profesjonelt svar, men har noen tanker om hva dere kan gjøre..
Snu på situasjonen og ta storebror i bruk, konkret og praktisk:
i arbeidsoppgaver hjemme og med å stelle lillebror. Ikke sitt og "vent" på storebrors utagerende mot lillebror...
Ta storebror i bruk- i gjøremål alene med dere og med å hjelpe lillebror- og gjør ikke automatisk alt selv når han er tilstede
Storebror (obs lillebror også!) må vite og erfare at det er bruk for ham.
Storebror kan noe lillebror ikke kan:
han kan hjelpe deg og finne skje, tallerken, klut, papir, bleier, salve, mat, hva vet jeg...
Og forundre deg og gled deg sammen med storebror over alt det lillebror gjør
"Oj, se som han søler på seg! Nå må vi tørke ham, kan du finne en klut? Hvor er kluten? Hvordan tørker vi lillebror så han blir ren? Sånn ja! Det klarte du bra, se så fin lillebror ble!"
Blir lillebror lei seg, mister en leke f.eks., kan du oppfordre storebror (også fordi du selv rett og slett IKKE KLARER å nå leken selv, selv om du prøver..):
"Oj, se nå mistet lillebror leken si, KAN DU finne leken igjen? Og gi den til lillebror- SE, så glad han blir når du gir ham leken! BRA!"
Å slå gjør man ikke- man klapper istedet- og det viser man fortsatt med hånd om hånd
Du kan ta storebror med på noe konkret som du trenger ham til der og da og ta oppmerksomheten over på noe annet, når du går fra lillebror
"KOM! Hva VAR det her inne som vi må gjøre nå..?! Jo, det var... (fylles ut etter behov og fantasi)".
Storebror er for liten til å takle foreldres raseri- han trenger veiledning og tas i bruk og få vise at han sammen med deg/dere er i stand til å hjelpe lillebror.
Mamma til to gutter, f-98 og 01.
Hej och tack för era svar. Vi tragglar på med vår "metod", just nu är det mycket bättre men fortfarande 1-2 ggr om dagen får vi gå emellan. Däremot har vi märkt att tiden emellan konflikterna är storebror mycket snällare, hamtar leksaker till lillebror, klappar honom, vill ha med honom överallt så att de kan leka tillsammans... så det känns som om det går åt rätt håll. Jag ska försöka öka den sociala delaktigheten, även om det är stressigt med två små även med fasta rutiner, etc. Det känns som om jag bor med två tornados som sveper igenom hemmet oavbrutet när de är vakna! Storebror vill verkligen bestämma i alla lägen, kung som han är över tillvaron, och blir jättesur om vi vill något annat. Det är då som det "spiller över" till lillebror om han råkar sitta för nära när utbrottet kommer - storebror kastar saker och försöker slå/bita oss också, vilket han naturligtvis heller inte får. Så det är inte längre ett isolerat problem riktat enbart mot lillebror.
Hälsningar,
lillith & grabbarna
Hälsningar,
lillith & grabbarna
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.