Hjälp

[ciri]

Nu har det gått lite mer än en vecka sen vi började kura och han sover bra till vargtimmen. Han vaknar till ett par gånger och somnar om själv efter lite bök! Vi hade satt morgon 6.30 men han har hela tiden vaknat strax före 6. Vi har då ramsat o väntat. Han somnar inte om utan gråter tills vi tar upp 6.15 (efter att ha lugnat lite)
Idag vaknade han 4.30 o har grinat sen dess.(mycket!) Vi har ramsat o väntat men han har bara skrikit mer. Han lyssnar inte. Var in o la tillrätta två gånger när jag tyckte att han började låta hysterisk. Nu har det gått en och en halv timme o han har fortfarande inte lugnat sig.

När det blir så här grötar allt till sig i huvet- ska jag ramsa buffa, låta vara man vet inte alls vad man läst och nu hittar jag inget här heller så hjälp mig ni som är klar i huvet!
Nu ska jag i allafall försöka lugna lite och göra morron men i morgon då?

[SusanD]

Hej på dig du grötiga människa

Nu har det då gått mer än en vecka sen ni började kuren och vips så tror lilla sonen att han är helt utvilad och kan hålla låda på morgonkvisten. Detta är ett fullt normalt beteende som många av de små kurbarnen går igenom och även föräldrarna som får fullt upp och gör oftast för mycket.

Här gäller det att lyssna ordentligt med öronen och inte med hjärtat , servera en bestämd ramsa så fort ni hör ifrån den lille men koncentrera er sedan på annat - gå upp och dammsug huset, få undan disken som står kvar sen kvällen innan, sätt på härlig musik och plantera om några ledsna blommor. Det finns massor av JÄTTEVIKTIGA saker man kan göra på morgontimmen och alla dessa ljud talar om för lilla sonen att det är inte morgon än, vi vet att du finns och vi håller vakt här utanför så du kan fortsätta sova i lugn och ro.

Vaknar han ur-tidigt så servera en ramsa och sätt på musik och gå och lägg er igen.

Lilla barnet kommer ställa frågor men se det som en mini-morgonkur, låt det ta några dagar, han måste få begripa att morgonen inte kommit igen och fortsätta sova.

Backa helt enkelt - gå inte in och buffa och gör en massa extra ramsomgångar som med allsäkerhet bara stör den lille och talar samtidigt om för honom att vi, ömma föräldrar, har ingen ANING om vad vi ska göra nu Då kan han ju inte vara säker på att ni ens klarar av att hålla vakt i detta förvirrade tillstånd vilket leder till förvirring även hos honom.

Så ta ledningen - backa och pyssla med viktiga saker till morgonen
kommer

Det här fixar ni

Kram Susan

[SusanD]

Hur går det för er

Kram Susan

[ciri]

Fortfarande efter en vecka vaknar han runt 4-4.30 o somnar inte om!
Vi har gett pangramsa, vi har låtit honom vara helt, och nån gång har vi gått in o lagt tillrätta men inget har hjälpt. Han vill inte höra ramsan, det är aldeles som att han skriker högre för att överrösta!
I morse vaknade Herman 3.40. Jag lät honom vara helt till kl 4.15 men han bara grinade. Då gjorde jag nåt dumt - vi hade kusinen, 3,5 år som sov här o jag var rädd att han skulle bli väckt, så då tog jag upp Herman o la honom vid tutten så han blev tyst..
Nåt som jag har har fått för mig att jag läst är ang. uppföljningsveckan, att låta vagnen stå kvar tills den veckan kommer. Vadå, ska man vagna/buffa då??Eller ska man backa??

Nu är det inte bara vargtimmen som är svår, dagslurarna funkar inte heller.. Han sover bara högst en halvtimme sen är han trött efter en timme o är så himla lessen o inget är kul. Jag försöker få honom att somna om men han är så envis och jag har ju inte tid att hålla på hur länge som helst eftersom jag har två killar till att se efter!
Nån som har goda råd?

[annawahlgren]

Nåt som jag har har fått för mig att jag läst är ang. uppföljningsveckan, att låta vagnen stå kvar tills den veckan kommer. Vadå, ska man vagna/buffa då??Eller ska man backa??

Det där förstår jag inte alls. Sorry

Varför inte läsa på Lathunden då och då, till stöd och pepp och riktlinjer

Det finns gott om pepp och riktlinjer också i "SHN-kuren - så här kan det gå till".

Med två barn till borde du kunna vara tacksam över att du INTE kan överkoncentrera dig Lär dig visa lilla älskligen lite mera förtroende. Och ta hjäp av stora barnen både faktiskt och praktiskt och inte minst i Attityden av total, tveklös självklarhet

Han är vad jag förstår åtta månader nu. Ett öga på kapitlet om åttamånadersångesten i Barnaboken kunde kanske hjälpa dig att coola ner en smula

Det är inte synd om honom Kom ihåg det. Han behöver "bara" din/er lugna säkra ledning.

Genom att ta upp honom och ge mat, plötsligt, gav du motsägande besked och förvirrade honom. Rätta till det.

Han ska inte "överrösta" ramsan. Det är ramsan som ska överrösta honom. Det är din/er sak att se till att den når fram till honom genom skrikandet och ger lugn. Här finns ingen plats för otålighet, "bara" enkel, orubblig målmedvetenhet!