Hur ska vi göra? (sömnproblem pojke 7 år)

[anga]

Vi håller på att bli knäckta hela familjen! Vi har en kille på 7 år som emellanåt har vaknat på nätterna och då krypit ner i vår säng. Problemet var att han kom tidigare och tidigare och oftare och oftare på kvällarna ibl ca 23 och skulle ner i vår säng. Samlivet blev lidande, och de gånger vi gick tillbaka med honom till sitt rum så skrek han tills nån av oss la oss i hans säng och naturligtvis somnade och låg där natten ut.....Jag och min man saknar varandra och den genemnskap det ger att få ligga och hålla om varandra , då det hela dagarna är full fart med 2 barn!
Vi fick till slut nog och beslutade oss för att vi skulle ta vår son tillbaka till sin säng på natten, vilket vi gjort under 1 1/2 veckas tid, det är bara det att han inte ger sig! Han springer upp och ner från sin säng och in till oss och skriker och gråter fr ca kl 01 tills kl blir 04, min man och jag är helt slut och vår pojke likaså!!! Hur göra, ska vi forts på detta sätt? Ger det sig med tiden? Rädd att pojken får skador för livet pga känner sig avvisad ! Har någon någon åsikt? varit i samma situation? tips, råd!!!!Hjälp!!

[Susanne*]

Hej,
Välkomna hit.

Börja med att läsa igenom shn-kuren för större barn samt all annan skrift om shn-kuren. Ni förstår då grundtanken och kan därigenom förmedla en självklar attityd till ert barn vad som gäller.

Vänd på steken och börja om med hur ni vill ha det, en liten kur på ett par dagar. Viktigt är att ni förmedlar det enkelt och utan dramatik och dåligt samvete. Det är ju inte synd om honom som får sova ensam och hela natten. Det är en gåva att ge honom den tryggheten det innebär samt ork att vara pigg på dagarna.

Så bestäm er för vad som ska gälla och bestäm dagen D. Förbered honom under dagen med enkla ord. Kommer frågor så veckla inte in er i massa förklaringar och ursäkter. Berätta bara igen hur det ska vara och prata sedan vidare glatt om något annat. Ser ni det som odramatiskt och självklart, så gör han det.

Han kommer inte att känna sig avvisad om ni inte avvisar honom. Och det gör han inte om ni förklarar "att såhär gör man i denna världen". Han känner sig säkert mer avvisad när han känner er eventuella irritation och frustration under nätterna.

Var bara pålästa, samspelta och övertygade innan ni börjar.

Vi finns här för stöd.

Kram

[mammamy]

Följ Susannes utmärkta råd och kom ihåg att varje gång ni följer sonen tillbaka till hans egen säng så visar ni honom som om det vore allra första gången, dvs med upphöjt lugn och vänlig med bestämd betryggande stämma. Ja, man måste skådespela, men det klarar ju vi vuxna!
Kämpa på, ni gör helt rätt som visar vad som gäller och endera natten så trillar poletten ner. Tänk på att göra dagarna bra med mycket skratt och genom att ta honom i bruk extra mycket för att visa hur VIKTIG han är för er, samt nattningarna också roliga och GLADA!
Ni kommer att fixa det här! Lycka till i nattoch håll oss gärna underrättade! Det är extra pännande med äldre barn tycker jag!

[Isobel]

Välkommen hit anga

[mia75]

Jag "kurade" nyligen vår fyraåring. Vi förklarade helt enkelt för honom hur det nu skulle vara. Han fick en väckarklocka som ringer klockan sju när det är dags att gå upp och det tyckte han var spännande.
Sen tror jag faktiskt att det hjälper med en muta när det är så stora barn. Rasmus hade länge längtat efter att lillebror skulle få flytta in till honom så det räckte som muta för oss. Kanske finns det något lämpligt att belöna honom med när han har klarat det fint i minst en vecka?
Lycka till!

[Susanne*]

Lyfter upp denna fråga då hade halkat långt ner.

Lycka till