Har följt era dialoger här på sidan senaste veckan så det känns som om jag känner er lite
Har en 8-månaders kille som vi började "kura" igår, och nu måste jag få lite tips från er!!
Han och jag har haft en jobbig tid sedan han föddes. Han har haft jätteont i magen, reflux, inflammation i matstrupen och slutade äta vid 7 veckors ålder. Sedan dess har vi sondmatat och ät-tränat honom fram till han var ca 5 månader. Han har haft jätteont och skrikit och skrikit och jag har tröstat och burit och burit...
Han har vaknat varje-varannan timme sedan han föddes och "krävt" att bli buren eller få mat för att kunna somna om. Han har "vägrat" att någon annan än jag har tagit hand om honom och jag har blivit helt utpumpad på kuppen och inte orkat ta tag i att förändra situationen. Nu har vi dock tagit tag i det och första natten gick över förväntan. Men idag!! Vilken psykisk plåga!!
45-minutaren på morgonen gick utan problem i vagnen ute. Men när det sedan var dags att sova middag ute (som han brukar) så bara skrek han och blev helt svettig. Det tog en timme att få honom lugn och sen fick han sova 45 minuter. Nu ligger han och ska ta sin 20-minutare inne, men han gallskriker hur jag än buffar och ramsar! Han är alldeles hes! Skillnaden mellan det här och skrikmetoden känns väldigt liten....
Nu har han legat i snart en halvtimme och skriker fortfarande, men vad ska jag göra? Jag kan ju inte ta upp honom gallskrikandes?!
Hoppas på snabbt svar!
Kram J
Det kan ta tid - detta är en nyhet för barnet och barnet reagerar och måste få göra det.. Det kan alltså bli väldigt hackigt men så måste det bli - dock ska det inte skrikas ledset utan åtgärd (dvs kristilldelning eller ramsa). DET är vad som skiljer SHN mot 5 minutersmetoden. Man besvarar barnets frågor och lämnar det således inte ensamt. Vilket dock inte innebär att man alltid är i rummet - ramsa och övriga ljud i huset är precis lika betryggande som fysisk närvaro i rummet!
! Och gör du som jag säger 
så får jag rätt 
!