Hjälp! Lilleman vill inte somna...

[Anthea]

Så var det dags för vargen igen tydligen. Vår lille plutt, två år om några veckor, som sovit hela nätterna sen tre månaders ålder men strulat i ett par omgångar vid själva läggningen, har börjat krångla igen. Han har börjat sova lite mer oroligt även på nätterna och vaknar till ibland men somnar om - troligen mardrömmar. Språket sprutar just nu och det händer ju mycket denna årstid så det är nog en del som rör sig i det lilla huvudet på nätterna.

Nåväl, nu är det nattningen som är problemet. Det började för några kvällar sedan med protester när vi lämnade rummet, men ramsan tystade honom så det funkade ju ändå. Dessvärre har det blivit mer och mer för varje kväll - värmen gör säkert sitt till. Vi har ställt in en golvfläkt för vad hjälper det med öppna fönster om man lägger sig klockan sju och det är varmare ute än inne...

Igårkväll var det verkligen illvrål och ikväll var det nära hysteri. Maken skulle natta ikväll och precis som när jag nattade igår så skrek han så mycket så vi fick gå in och solfjädra. Då lugnade han sig men jagade upp sig igen ett par gånger rejält. Mot slutet var han dock tyst, skrek till några gånger men tystnade genast på ramsan så han somnar ju alltid själv till sist, så att säga.

Vad gör vi rätt och vad gör vi fel? Kan nån vänlig själ säga att vi åtminstone gör NÅNTING rätt - helst ska vi förstås inte gå in alls och vi gör det verkligen inte förrän när det varit riktig kris (igår och idag) och då menar jag kris. Han har hängt över spjälsängen och knappt fått luft och inte ens verkat orka lägga sig ner igen = för trött. Vi har inte ändrat något annat i schemat utan han sover som han brukar både natt och dag. Men han blir väl förstås tröttare av dessa kvällsprocedurer och så värmen.

Vad ska vi göra?? Är alla ungar så här just nu eller är det vi som är helt misslyckade föräldrar vad gäller läggning? Vi är åtminstone tillräckligt rutinerade för att inte jaga upp oss själva - ramsan sitter ju och fungerar åtminstone när han lugnat sig. Men jag behöver ändå råd på vägen.

[Kantarella]

Jag tror inte att ni är några misslyckade föräldrar alls!

Vi har det för tillfälligt också lite mer oroligt och det beror alldeles säkert på värmen. Närmare 30 grader inomhus och vem somnar gott i det!? Inte jag, i alla fall.

Jag tänker så här - med min ringa erfarenhet. Visst gjorde ni rätt i att solfjädra om gossen var så där ledsen. Ni är ju vana i gemet så ni läser med all säkerhet av er son rätt. Den är ju till för att lugna. Han undrar väl förstås om det är meningen att han ska behöva ligga i den där värmen (som ni säkert också inte är helt glada på - därav vargen). Men tyvärr är det väl så. Vi rår inte på vädrets makter utan kan bara göra det bästa för att lindra situationen. Golvfläkten jobbar på så gott den kan, att inhandla AC-utrustning kostar ruggigt mycket pengar och flytt till kallare breddgrader tror jag inte att det är tal om.
Det viktiga - vilket du redan vet är att inte fastna i det här solfjädrandet. Han lyssnar på ramsan så använd den klokt och låt honom inte jobba upp sig till illvrål. Jag tror precis som du säger - att värmevargen har fått tillträde till sonens sovrum. Schasa bort den med mycket vätska dagtid, fläktar och andra värmeavvisande åtgärder, så kommer ni med all säkerhet på rätt köl igen. Glöm inte att sonen också är rutinerad. Han måste bara, med jämna mellanrum, kolla att det verkligen gäller fortfarande...

Och har jag nu sagt något alldeles galet, så kommer det nog nån mer erfaren forumist och styr upp det hela.
Och om de här läggningarna håller i sig, likaså!

[Mindy]

Försök också att prata på med varandra och göra ljud utanför efter att ramsan fått säga sitt. Vet hur det är, när man har säkra sovare kan det nästan bli så att man går omkring utanför och tittar på varandra och undrar "VAD är det som är FEL?"

Vi har också införskaffat fläkt, har öppet fönster och ärmlös body och en tunn tunn filt. Några kvällar för ett par veckor sedan satte sonen igång med gallskrik efter 10 min till vår stora förvåning. Ramsan bet inte, han bad verkligen desperat om hjälp.
Det visade sig att han dragit täcket över huvudet och var jättesvettig och det verkar som om han anser sig oförmögen att komma ur när han ligger på mage. Konstigt, men det upprepades 2-3 kvällar faktiskt och när vi gick in och drog ned täcket så somnade han lugnt. Man kan ju tycka att han borde kunna vända sig och/eller komma ur täcket själv men uppenbarligen inte.

[Anthea]

Jo, det gör vi ju. Vi diskar och grejar och småslamrar och gnolar och pratar om allt möjligt och är jätteupptagna med viktiga saker (och dom där 17 bebisarna i rummet intill, haha). Är vi inte två utan den ena är ensam så nynnar och småpratar den personen för sig själv och låter tv:n eller radion vara på i bakgrunden osv. Så problemet är inte att det är tvärtyst utanför.

Det som bär mig emot är att vi måste gå in - vill inte att det ska bli någon vana eller en bekräftelse på att mamma eller pappa måste komma in och "rädda" situationen på något sätt. Vi vill absolut inte bekräfta för honom att det finns nån varg och den här lille mannen kommer snabbt in i dåliga vanor. Sist var det två täta magsjukor som fick alltihop att haverera och det tog ett tag att komma på rätt köl igen.

Men man är ju bortskämd, alltså. Maken sa igår: "Ja du, det finns dom som har det så här jämt. Vi har ju faktiskt kommit lindrigt undan..." Men då är det ju på något vis faktiskt lite självvalt, kan man tycka.

[annawahlgren]

Tack, Mindy Tack, Kantarella

Misslyckade föräldrar? Tror jag ju inte, peståss

Värmen kom ju som en chock för oss alla, om man säger. Små barn har ingenting att referera till. Allting bara händer - pang bom, och så ska man - barnet - anpassa sig till det obegripliga. Vad det nu än gäller

Ni ska ju inte gå in och störa. Utan ramsa, betryggande (fast bara en gång x4,) gärna hurtigt, som om allt är så FANTASTISKT (överdrivet) bra

Står han och hänger över kanten och verkligen bryter samman så att ni känner att nu har NI fått nog av det här tramset , så kan en av er gå in och bara plafs lägga ner honom, utan ord, och sakligt ramsa sig ut och gå till annat.

Han har fått allt han behöver och det är inte synd om honom alls. Vissa livskriser måste vi alla ta hand om själva

Man måste förstå att ju mer man "håller på", desto fler vargar släpper man in

Det var det här med Attityden

Me små barn måste man vara lätt på handen. Och väldigt, väldigt säker.