Nu är vi också tillbaka, ivrigare än nå

[Katarina-Mamma duracell]

Lilleman har blivit en liten nattsuddare igen, ett smärre bakslag eftersom kuren gick så bra i början. (antar att jag inte är bestämd nog- funkar inte så bra när man mår som en bergochdallbana) Vi har spjälsäng, men den är en trapets i sonens ögon, och den kan man klättra i. Visst har vi dagar som går bättre, men idag har det varit tufft, han har nog upptäckt tvåårstrotset för inget jag gör mottas med glädje. Ska det bytas blöja gråts det, skall han kläs på gråter han. Får han inte korvsmörgås eller ngt annat han vill ha för stunden gråter han. Idag har han i stort sett grinat hela dagen. Så när det är dags att sova är mamma utmattad, men vi kämpar på

[/LO]

Hej pch välkommen hit (har själv också upptäckt detta nya.)
Jag har ju ingen erfarenhet av lite större barn men mitt råd är att låtsas som det är sol ute (lite tråkigare att låtsas som det regnar) och förvänta dig att han ska vara glad.

Fråga också vad man ska ha overallen någonstans och be honom om hjälp. Var finns mjölken och brödet och hur brer man smör på mackan? Var lägger man den smutsiga blöjan och hur sätter man på den nya.

Jag förstår att det kanske inte är så lätt med attityden om man känner sig trött och kanske mår illa också, men jag tror att det kan vara nyckeln till allt. Även nattsömnen. Ju gladare man är desto lättare är det att vara nöjd och tillfreds och då också somna på kvällen.

Lycka till!!!
/LO

[liw]

Hej, jag känner igen mig totalt i din situation och det enda jag kan säga är att det kommer att vända. Sug i dig av LO´s tips, räkna till tio (eller mer) när det är som värst och se det bara som självklart att det är en liten solstråle du har framför dig. Tillslut bryter du cirkeln.

Kämpa på. Det är undrebart på andra sidan