Hej,
jag är mamma till två prinsessor, den äldsta 2 år och den yngsta 7 månader. Har just fått Sova hela natten boken och håller på att läsa och förbereda mig för att genomföra kuren, framförallt med vår yngsta. Jag undrar ett par, flera..., saker som jag hoppas att någon kan hjälpa mig med råd angående.
Vår äldsta dotter har sovit i eget rum sedan hon var 6 månader och sover nästan alltid hela natten, hennes och vårt enda bekymmer är att hon ofta vaknar väldigt tidigt (05.30), innan hon är färdigsoven. Hon nattas med saga och sång kl. 19/19.15. Somnar själv i sin säng (inte spjälsäng) och försöker aldrig gå ur. Hon sover fint på natten och gärna 1,5-2 timmar middag efter lunch. Jag har inte gjort shn kuren med henne. (-tidigare, men kanske nu? Eller är det för sent? Det gäller enstaka uppvaknanden som hon inte kan somna om efter själv, men framförallt dessa okristligt tidiga morgnar)
Nu ska prinsessorna dela sovrum tänker vi - ska vi flytta in den lilla i det nya rummet först, gå igenom de första nätterna och sedan flytta in storasyster? Eller ska vi göra kuren med lillasysyster sovande i vårt rum (jag förstår att det inte är optimalt, men jag tänker att storasyster inte ska behöva bli störd de första nätterna som kan bli kämpiga.) Hur ska vi göra med nattningen? Storasyster är van vid saga och sång (mysigt tycker vi alla ) men det fungerar ju inte i samma rum som lillasysters shn nattning. Eller?
En annan fråga gäller nappar... lillasyster har inte napp alls, hon har aldrig varit intresserad, men storasyster har en inte helt hälsosam relation till sin. (om hon fick skulle hon ha den jämt) Vi har begränsat oss till" napp har du när du sover" men ibland (ganska ofta) kommer hon att tänka på den, frågar efter den och blir ledsen. Hon vaknar även på nätterna och ropar efter nappen om hon inte hittar den själv. Jag funderar på att "gå till skansen och ge bort nappen till kattungarna" men är osäker på om det verkligen är det bästa, eller om vi bara ska låta henne ha den (med begränsningar) något år till? Hon tuggar ofta på händerna när hon känner sig osäker, borde jag då ge henne nappen istället????? Min man tycker inte att det är ett så stort problem som jag tycker, kanske överdriver jag - vad tycker ni? Hur har ni valt att göra?
Mycket tacksam för åsikter och råd,
något osäker mamma Johanna
Råd om rum
-
Gäst
Äldsta dottern skulle få det enklare i vardagen och få bättre sömn om ni tar bort nappen. Den stör henne både på natten och dagen. Hon behöver ingen napp - hon behöver föräldrar som hjälper och vägleder henne i de stunder och tillfällen hon ber om nappen. Hon ÄR inte nappig - hon har ETT BETEENDE AV att vara nappig och vad kan du göra åt det? Ja, det är frågan 
! Du har svaret själv! Och tänk på att ingen napp betyder inget att fråga efter 
! Morgonen löser du med ramsa och ev bära tillbaka vid behov. Sov gärna så att du hör henne och kan ingripa direkt! Jag hade först kurat storasyster och fått ordning på henne . Sedan hade jag kurat minstingen i ert rum med avskärmning. Eller kurat dem smatidigt på detta sätt! När bådas nätter sitter (ca 3 veckor) så flyttar du ihop dem i samma rum. Saga och sång tar ni i soffan istället! Lycka till!Tack för dina råd, Ja, jag kommer gå till Skansen med äldsta dottern nu. Bort med nappen! Sen får lilla Svea flytta in i deras nya sovrum, själv först, sen när hon sover fint får storasyster komma efter och storasysters gamla rum kommer att bli ett härligt lekrum, med myshörn där vi kan läsa sagor och sjunga! Toppen.
En annan sak som jag undrar om någon annan har erfarenhet av, vår äldsta är otroligt "pappig" Hon och jag fungerar bra när vi är själva men när hennes pappa kommer hem får jag inte trösta om hon slår sig och hon blir faktiskt ganska gnällig, över saker som hon aldrig gnäller om annars. Hon klänger på honom och vill bli buren. Pappan var hemma med henne i 6 månader (från 10 mån) och skolade in henne hos vår dagmamma. Han är en närvarande pappa som är en bra förälder, något "mjukare" och mindre gränssättande än jag, kanske är jag för hård mot henne? Är det därför hon "föredrar" pappa? Jag blir ganska ledsen av situationen, även om jag såklart tycker att det är underbart att hon älskar sin pappa. Jag upplever att det blev mycket värre när vår yngsta föddes, men hon har alltid varit jättefin mot lillasyster.
Vad tror ni?
/prinsessorna Vilda och Sveas mamma Johannna
En annan sak som jag undrar om någon annan har erfarenhet av, vår äldsta är otroligt "pappig" Hon och jag fungerar bra när vi är själva men när hennes pappa kommer hem får jag inte trösta om hon slår sig och hon blir faktiskt ganska gnällig, över saker som hon aldrig gnäller om annars. Hon klänger på honom och vill bli buren. Pappan var hemma med henne i 6 månader (från 10 mån) och skolade in henne hos vår dagmamma. Han är en närvarande pappa som är en bra förälder, något "mjukare" och mindre gränssättande än jag, kanske är jag för hård mot henne? Är det därför hon "föredrar" pappa? Jag blir ganska ledsen av situationen, även om jag såklart tycker att det är underbart att hon älskar sin pappa. Jag upplever att det blev mycket värre när vår yngsta föddes, men hon har alltid varit jättefin mot lillasyster.
Vad tror ni?
/prinsessorna Vilda och Sveas mamma Johannna
-
Gäst