Så, sen han föddes har vi i princip vaggat honom till söms i våra armar. På kvällen la vi ner honom i sängen och hälften av gångerna vaknade han och det var bara att börja om, dvs ta upp honom
och vagga. DAgarna var ännu värre, då vägrade han sova i sin säng. Så då har vi somnat honom (i famnen) och lagt honom i vår säng och lagt oss brevid honom av någon anledning. Nu, två dagar senare, somnar han på kvällen i sin säng på cirka 20 min utan allt för mycket gnäll. Man märker att ramsan tar. Under natten har han vaknat ett par gånger men somnat om av sig själv för det mesta.
Två gånger ramsade jag vid dörren i natt och han slocknade igen. så, det är bra
På dagen jobbar jag och Valdemars far är hemma med honom. Tyvärr går det inte alls lika bra. VAldemar skriker o skriker o skriker o blir i slutändan helt hysteriks. Idag slutade det med att pappa gick in och buffade ett bra tag
för att få honom lugn och sedan i princip höll honom för att få honom att ligga kvar i sängen och komma till ro. Vi inser båda att detta är fel men om ramsan inte alls tar på dagen kan man ju inte bara låta honom ligga där o skrika, eller? Han lyssnar inte alls på dagramsan. Pappa försöker göra mycket ljud i huset och gå ifrån rummet men klart det är svårt när gullungen är så ledsen. Lite tips?Valdemar sover 3gånger om dagen var av en av sovturerna ute. Sovturen där ute går bra och Valdemar somnar hyfsat fort men vi vill lära honom att somna i sin säng SJÄLV även på dagen.
Vi vet inte riktigt vad vi skall göra men vi VILL INTE låta honom ligga o vara så hysterisk för då känns det som om vi överlåter allt ansvar på att somna på honom och det är ju inte helt rätt...
Snälla, lite tips tack
