Ledsen mamma (och dotter) Bör jag kura "om"?

[Novas mamma]

Vi har problem med det mesta känns det just nu. Ska berätta i korta drag vår "historia" för att få era kloka råd på hur vi bör gå vidare.
I början sov vår dotter i vår säng och vi hade problem med amningen så alla "teorier" provades - ammade vid varje pip, ammade med 4tim mellanrum, stoppade in nappen. Inget fungerade och lillan grät...
Slutade amma och började med flaska, hittade Annas hemsida och införde standardmodellen (ammade lite delvis) Detta ledde till att vi fick bra rutiner under dagen.Dock har lilla älsklingen alltid haft svårt att komma till ro och somna - kanske beroende på att hon i början fick ligga mycket hungrig /ledsen??
När hon var 2,5 mån fick hon ligga i egen säng/rum och jag brjade buffa vid läggning. Läste dock inte på ordentligt utan "fastnade" i buffandet (på natten) och vagnandet (på dagen) då jag inte tänkte UT utan snarare SOV.
Väntade med andra ord för länge varje gång och vi blev "beroende av verktygen". Dock fungerade det bra och hon sov snart 10 tim i sträck med en läggningstid på cirka 20 min , ibland 10min. Isamband med 12tim natt vid 4mån försökte jag minska "verktygandet"
Nu gråter lillan vid varje läggning och på dagarna vaknar hon ofta under sina pass och gråter --> gråt som leder till förtvivlat skrik och jag måste vagna...
På kvällen gråter (frågar)hon först men somnar nästan altid själv och sover sedan 12tim.
Det jag gör på dagarna är : Lägger i vagn - drar nåra drag tills hon blir lugn , lämnar rummet med ramsa. Hon skriker då upp sig men jag avvaktar och "gör ljud"i huset. Efter en stund ramsar jag (har dessvärre inte någon större effekt..) men det slutar alltid med att jag får vagna och älsklingen är förtvivlad.
Har frågat tidiagare på Forumet och fått rådet att avvakta men hon blir SÅ förtvivlad och skriker verkligen efter räddning! Det är inte några vanliga skrik eller frågor så jag måste ha gjort fel som inte fått henne trygg från början.
Bör jag starta om med ny kur? Jag vill få henne trygg och lycklig!!
Ska tillägga att jag använt mig av " att avvakta reaktion " under varje sovpass i 2,5 veckor nu och det har inte blivit bättre. Vissa ggr kan hon visserligen somna på 3min men oftast tar det 15-20min. Eftersom hon tidigare somnade glad (även om hon vaknade till under passen) så måste jag gjort något fel på vägen som fått henne osäker.
Snälla ni . hjälp mig rätt igen. Det är så hemskt att se henne förtvivlad.

[Kajsa30]

Hejsan!
Jag hade samma problem redan från start när vi började kura Nellie, hon skrek alltid när jag lade henne på dagen att sova. Lägga henne inne var inte att tänka på ens, då kunde hon skrika hur länge som hellst. Jag har nu börjat ge henne välling innan varje sovpass och så ska man ju egentligen inte göra som jag förstått men nu säger hon inte ett pip längre när jag lägger henne utan ligger gärna och blundar när jag matar (vilket gjort att hon faktiskt äter mer eftersom allt annat runtomkring inte är lika intressant), när hon är färdig lägger jag bara henne i vagnen eller i sängen och hon somnar. Kanske är detta inget att rekommendera vad vet jag men det funkar bra för oss iallafall!
Kram

[Gäst]

Jag vet att det är tjatigt... Men här är det tilltro till ramsan, barnet och dig själv som ska till.

Så länge du inte tror på att ramsan tar så gör den inte det. Ett tips är att du låtsas som att dörren är låst och du KAN inte komma åt vagnen . Alltså måste du lugna med ramsan. Med den attittyden du då får i tankescenariot så får du till det ! Så länge du har vagnandet i tanken så har barnet det också och det hela blir en liten ritual av att" skrika-ramsa-skrika-ramsa-skrika-vagna-sova". Då tror barnet att det ska vara så. Om du använder ramsan så blir det "skrika-ramsa-sova" istället. Och med den korta processen kommer barnet att bli tryggt och kommer att göra en egen spiral som heter "-sova-" !

[Mia79]

Min kille är visserligen lite äldre, men det känns som om det vore oss jag läste om...

[Novas mamma]

Tack för kloka råd. Skönt att veta att det finns fler som har samma problem - trots att jag önskar att INGEN behövde ha det.
Jag vet att det är min attityd och tålamod men det känns så hemskt när hon är ledsen. Känner mig verkligen som en STOR svikare
Trots det vet jag ju att jag ger henne allt hon behöver av mat, kärlek och trygghet. Egentligen vet hon nog också vad som gäller vid sovdags..försöker intala mig det iallafall.
Men ibland (läs ofta) är jag så rädd för att jag har gjort något fel och inte gett henne rätta svaren eller förutsättningarna för trygg insomning/sömn...
Nattningen igår gick utan ett pip och läggningen till första passet i morse har hittills tagit 20 min - men då har jag endast ramsat UTANFÖR rummet och avvaktat med ljud
Hon är i stort sett tyst just nu-->nått pip ibland bara men då har jag antingen varit tyst eller dragit ramsan 1 gång ( så övertygande jag bara kunnat!) Hoppas på fortsatt ATTITYD och gärna lite framsteg....

[Gäst]

Bra, bra!

Nu vet du vilka tankar du behöver jobba med - när du får rätt på dem får du rätt på verktygen och kuren !

Kopierar in ett inlägg jag gjorde häromdagen:


Som jag ser det så tillhandahåller SHN-kuren (AW) det förhållningssätt som i sin tur gör verktygen funktionsdugliga. Utan rätt förhållningssätt funkar inte verktygen. Så är det. Det är känsla och attityd av självklarhet (förhållningssätt) som avgör hur man hanterar verktygen och hur kuren i sin tur fungerar. Schema och verktyg utgör själva basen men det är förhållningsssättet som får saker och ting att hända!

Varför jag lyckas få till det hela är inte för att jag är så jäkla bra på att ramsa i olika tonarter eller på "rätt" ställe eller håller på schemat till 100% . Nej - det handlar om att jag har en övergripande tro på mig själv, barnet, situationen och på sömnens betydelse för en bra förälder/barn-relation. Ja, hela familjerelationen . Alla behöver vi sömn för att fungera och kunna tänka/agera på ett vinnande sätt i vardagen. Allt detta bidrar till att förhållningssättet jag har är likställt AW:s. Men jag är övertygad om att om Anna och jag skulle kura samma barn samtidigt så skulle vertygtsanvändandet vara olika. Både gällande tidpunkt för ingripande och i själva verktygandet. Helt säkert Men förhållningssättet skulle vara det samma och därför skulle vi lyckas lika väl båda två. Helt säkert

Av den anledningen så är det ju alldeles självklart att man ska "modifiera" eller "köra en egen variant". Något annat är otänkbart i min värld! Det kan enligt mitt sätt att se det inte bli på annat sätt - vi är inte alla AW eller Mammut som tur är (....och inte ens vi är oss själva alla dagar ) utan alla är ju sina egna personer. Vad SHN-kuren bygger på är att vi alla är olika - men mer lika än olika. Det är likheterna man tar fasta på när det gäller att förstå varandra i mellanmänskliga relationer. Som i Barnaboken t ex. Man ska ta in kunskapen som på olika sätt förmedlas och införliva den i sig själv - då blir kunskapen till egen visdom! Då blir förhållningssättet rätt och man lyckas med att hjälpa sitt barn att sova skönt om natten.

Angående verktygen så är jag alldeles säker på att man kan få sitt barn att sova lugnt om man "hoppar 8 hoppsasteg baklänges med en röd och en grön gummistövel på fel fot ute på balkongen var 4:e minut" - om man bara hade tilltro och ett vinnande samt självklart förhållningssätt till situationen, barnet och sig själv! Absolutamente

Därför ska man vara så påläst att man kan ta kunskapen till sig och förankra i sin egen personlighet samt att våga agera som egen person i kurens alla moment - inte en kopia av AW eller Mammut. Ni vet hur det är med dåliga kopior... Om jag kan så kan jag lova att alla andra också kan - jag är bara en Mammut bland alla andra....

[PS]

Oj
Mammut, det där var så bra skrivet att det borde finnas på annat ställe att läsa också! Jag menar så att fler hittar det. Jag började faktiskt se dimmigt av rörelse...

När jag ändå skriver här kanske jag kan försöka mig på ett litet råd till frågeställaren också. Jag tycker nog att det låter som en god idé att kura om, för att få ramsan att ta en g

[Novas mamma]

Tack Mammut Maria för underbara ord! Jag tycker inte du är som en "mamma som alla andra" utan något alldeles extra som hjälper oss vilsna själar på Forumet
Jag fortsätter med ramsa och avvaktning - kommer inte att "kura" i dagsläget.
Nattningen fungerar riktigt bra liksom middagssömnen där jag oftast knappt behöver ramsa. Hon "pratar" lite i ett par min men inget "skrik" eller direkt frågande. De två övriga lurarna är värre.
Svårt att komma till ro på 1:a morgonluren - kanske bör jag flytta fram denna då hon idagsläget endats har 1,5 tim vakentid efter sin 12 tim natt. Hon har alltid varit morgontrött och därmed ansåg jag det lämpligt att lägga den vakentiden när jag gjorde schemat.
Har dock en fråga. Om hon börjar fråga förtvivlat redan när jag lägger i vagn ska jag väl vagna några drag som "påminnelse"? Inte bara gå???
Om hon bara gnyr eller frågar brukar jag gå ut med ramsa direkt.
Jag vet att det är olika från barn till barn men måste iallafall fråga. Hur lång tid brukar det ta innan schemat sitter? Vi har haft samma schema (strikt) sedan 23 januari och tycker att det fungerar ganska bra med en del uppvak och insomningssvårigheter under dagtid (natt = ok)
Oroligheten vid läggning kvarstår ju dock. När jag läser om andra familjer som börjat med ramsa verkar det som om den "tar" redan natt 2 eller 3 och sedan är barnet glatt och jollrar! Vår ramsa / rutin fungerar ju bra på natten men inte på dagen - är det vanligt?

[Gäst]

Justera schemat så att du tror på det själv!

Du kan skaka till på vagnen som en påminnelse - så att det inte förväxlas eller förväntas mer vagning. Men då ett rejält skak som sätter punkt för ev frågor!

Det sägs att det tar 8 veckor att bryta ett invant mönster - helt. Så ha det i åtanke 8) !

[Novas mamma]

Åh, idag har det varit fruktansvärt. Känner bara att jag måste skriva lite
Lilla älsklingen har varit såååå ledsen och gråtit så mycket vid sovpassen.
Känns så jobbigt!
När hon väl har somnat har hon vaknat upp med skrik efter en stund och det brukar hon inte göra utan det brukar vara "frågor".
Ändå har jag varit noga med att bekräfta när hon blivit tyst....
Man känner sig verkligen värdelös och då är det svårt att behålla ATTITYDEN.
Har också släppt in några vargar men kände mig tvungen att vagna i vissa lägen Kändes som riktiga krislägen så jag antar att det är ok.
Hjälpte inte att jag tänkte "låst dörr" - annars har jag provat den metoden ett par ggr och då har det kännts lättare.
Kram till Er alla på "alla hjärtans dag"

[Novas mamma]

Tycker att jag kämpar efter konstens alla regler men har inte kommit längre tyvärr. Lilla älsklingen är sååå ledsen på mig.
Försöker göra läggningen glad och snabb , några drag och så ut. Men det slutar med att hon blir förtvivlad och jätteledsen precis när jag hunnit ut med ramsan genom dörren.
Försöker avvakta men hon skriker så förtvivlat - känns jättefel att låta henne vara och ramsan har inte den effekt jag önskar trots mina ihärdiga försök.
Jag är också noga med att inte ramsa för mycket utan göra ljud istället. Men det känns så jobbigt
Detta pass tog 10 min av gråt innan hon blev lugn & kunde somna. Är det rimligt? Är svårt att vara konsekvent och lugn när jag får kramp i magen av hennes gråt. Hur ska jag lyckas med att behålla rätt attityd och få henne lugn - självklart "känner" hon min oro genom ramsan trots att jag befinner mig utanför rummet.
Stora ljuset i tillvaron är dock natten- hon somnar oftast själv utan buffning och även om hon "vaknar" när pappa går upp 06:00 så somnar hon om av sig själv fram till väckning 07:00. Ska tilläga att jag aldrig ramsat på natten / tidiga morgonen utan låter det vara "tyst". Kanske är det trots allt ramsan som är "boven i dramat"? Jag vet att du har kämpat med mig Mammut Maria och jag VILL få det att fungera men det blir tufft ibland - speciellt för Lillan som dras med både mig och vargarna

[annawahlgren]

Kära nån - vad är det för sorger och bedrövelser du har släpandes i hasorna och som du nu projicerar på lilla barnet

Om du tycker, befarar, fruktar att du gjort förfärliga fel i det förgångna, kan jag försäkra dig att om det har lilla älsklingen inte den blekaste. Hon är bara precis intresserad vad som gäller här och nu. Hon vill ha glad och säker ledning från dig, som är den som garanterar hennes trygga överlevnad Hon vill känna in i ryggmärgen att du bevakar hennes intressen här i världen, vilket hon verkligen inte kan själv, och det vet hon om

Så måla nu inte f-n på väggen, det gör ingen människa glad

Börja med att prisa och berömma dig själv: nätterna är ju lysande Vem gjorde det jobbet

Fortsätt med att sansa dig. Klart hon inte ska vara förtvivlad, och det ska inte du heller. Varför vagnar du inte Det är inget nederlag Det är ett verktyg. Läs på i Verktygslådan och lägg särskilt märke till det som står där om att tekniken ska övas upp med tyngd i vagnen, motsvarande barnets, i förväg och synnerligen systematiskt. Ge dig inte förrän du har en fullkomligt fantastisk snits på det hela

Och då ska du också kunna få tyst på lilla barnet på två röda. Så enkelt är det, och det kan man göra i förbifarten. Allt snabbare, allt kortare, och så några skak, och så GÅR man och gör annat. Och ingriper om och när det behövs igen, allt kortare ändå.

Lugna sig nu, lilla mamma Vi vill INTE ha förtvivlade skrik och det är vår uppgift att betrygga små barn, inte skrämma upp dem med vår egen förtvivlan - den är RIKTIGT farlig

Här behöver du bara precis Attityden av självklarhet och Tekniken. Det räcker och blir över

[Novas mamma]

Tack kära Anna. Visst är det märkligt att endast genom att du svarar känner jag mig lugnare
Jo, visst finns det en del lik i min garderob och det gör nog att jag kämpar x-tra mycket för att göra "allt rätt" så att lilla älsklingen ska bli lyckligare än mamma som liten. Jag har höga krav på mig själv och blir oerhört besviken om jag inte lyckas - vilket nu drabbat min älskling.
Ska se till att skärpa mig och inte "släpa runt på gamla problem" - det blir ingen lycklig av - allra minst lillan. Men jag tänkte inte på det viset förrän du svarade som du gjorde.
Idag har jag vagnat (mycket effektivt!!) och båda sovpassen har fungerat bra med relativt kort insomning (3-6 min) och jag har varit noga med att inte fastna utan gått varje gång.
Jo, det var förresten jag som "lärde" henne att sova hela nätterna - hade glömt bort det i all min frustration...

[annawahlgren]

Se där Pris och beröm

Nu gjorde du mig riktigt glad

Som om du då inte skulle kunna göra din lilla flicka lika glad

Tänker på min Anna Felicia - som jag döpte så, Den Lyckliga, för att hon skulle bli en riktigt lycklig Anna i motsats till den Anna som var jag.

Vi kan faktiskt skriva OM historien. Eller i varje fall försöka. Och de små barnen ger oss den bästa hjälpen

[Novas mamma]

Kära Anna
Nu har jag vagnat med stor beslutsamhet ett par dagar och lyckats få min lilla älskling till ro relativt snabbt och smidigt. Oftast somnar hon om själv ifall hon vaknar under sovpassen.
Dock några funderingar:
Hon blir fortfarande jätteledsen så snart vi närmar oss vagnen. Jag lägger ner henne lugnt och sakligt samt börjar vagna. Hon börjar skrika och borrar ner huvdet i täcket och sliter i lakanet med händerna. Oftast får hon också loss hela lakanet så jag måste sluta vagna och ta loss lakanet från hennes händer och stoppa ner flikarna. Ibland får jag för mig att hon är tvärilsk över att "tvingas" sova och missa allt som händer under tiden. hon har även en "snuttis" (snuttefilt) som hon biter och sliter i så jag ibland får ta bort den för att hon ska komma till ro. Har aldrig hört något barn som gör så - är det vanligt Efter en stund av "reaktion" somnar hon tvärt.
Hon har börjat "fråga" även vid läggningen på kvällarna. Men då hinner jag lämna rummet med ramsa innan hon börjar fråga -->skrika. Jag har då gått in och buffat --> ut och avvaktat. Detta har nu upprepats ett par dagar i rad och varje kväll har jag varit inne cirka 2-3 ggr. Sedan sover hon bra , vaknar och pratar men somnar själv.
Jag ramsar inte då hon sover i eget rum och jag är dessutom inte tillräckligt övertygande när jag använder den så jag föredrar att vara tyst och "smyger" mest in den just nu.
vi har använt samma schema sedan 23 jan och hon har lärt sig tiderna bra. Problemet är att hon 40-30 min innan läggning blir sååå gnällig. Har fått råd i en annan tråd för länge sedan att inte bära utan ge rolig leksak. Så jag bär inte utan ger henne roliga saker (i mina ögon ) men det hjälper inte så ofta. Det känns som hon är jättetrött redan då men jag har gjort ett bra och genomtänkt schema så jag vill inte gärna förkorta vakentiderna - de är på 2 tim i snitt. En nackdel är också att pappa alltid bär under helgerna, men då han sällan är hemma vill jag inte "förstöra" deras mysstunder. Kan detta leda till att hon blir x-tra gnällig i veckorna