Ni som aldrig behövt kura- hur ser ert schematänk

[Gäst]

Vet inte riktigt på vilket forum den här funderingen hör hemma.

Jag har inte kurat min äldste som är sexton månader nu. Vi började med standardmodellen ganska tidigt och så har jag vagnat över något nattmål. Inte heller har vi haft något superexakt schema på dagen mer än att han nästan alltid lagt sig på samma tid, både under dagen och på kvällen. Men han har i princip fått sova så mycket eller lite han velat själv. På samma sätt gör jag nu med tremånadersfisen.

Hur gör ni andra som inte behövt kura era barn? Har ni precisa scheman och marginalkvartar eller glider ni med barnet lite mer? Jag antar att det finns en större risk för urspårning om man gör på mitt sätt... Dock är jag oerhört beroende av våra rutiner och jag har lyckats sy ihop båda brödernas dagar på ett sätt som fungerar jättebra för oss allihop.

Jag tror ändå inte att jag skulle klara av att hålla alltför benhårt på tiderna. Fast jag har verkligen försökt rån och till för att jag tycker det verkar vettigt. Storebror vaknar ibland trekvart för tidigt och då plockar jag upp honom utan att fundera så mycket. Sover lillebror dåligt på sin morgonlur så får han sova ut ordentligt till middagen istället om han vill, osv. Ibland när jag läser härinne så får jag känslan av att många lever kvar i något slags konstantkurande och att det aldrig blir riktigt vardag. Samtidigt märker jag ju själv att barnen vänjer sig så fort och nästan blir sitt eget schema efter ett tag.

Det här blev en aning svamligt. Men jag är nyfiken på hur andra gör och tänker.

siri

[Gäst]

Hej, hej!

Jag hittade hit när Herr Hugo var sju veckor gammal, och hade fyra-fem nattmatningar a en halvtimme/gng - flaska... Standardmodell hade jag inte hört talas om, inte heller boken B. Men däremot tidningen GP...

Nåväl, så sötsaken Billing var för liten för att kuras. Men hjälp behövde vi - ledsen var han. Sov som bäst 11,5 h/dygn. Jag förlängde natt med hjälp av verktygen, som du. Men ja, jag hade fasta tider med marginalkvart och allt. Det fungerade utmärkt för oss. Speciellt då han hade fått leva "vilt på fältet" enligt gällande BVC-modell innan...

Att hålla honom vaken i två timmar var däremot no-go. Vi hade 1,5 - timmas pass länge, länge. På morgonen dock bara en timmas - hans ögon rullade runt redan eftere 45 min. - så du förstår... 8)

Så gjorde vi. Ska snart skriva mera detaljerat om detta på bloggen... (lite smygreklam, förlåt, förlåt... )

[Paddington]

vi har varit noga med rutiner, men ändå inte kört behårda scheman, för det orkar man itne (inte vi)..

Vi har alltid kört välling till frukost, lunch, mellisvälling, middag och sen kvällsvälling... Sovit middag efter lunch.. hållit tiderna... inte somnat tidigare/senare än ditt och väckt dom om dom sovit längre än tex 8 för att inte vrida dygnet...

Som en vanlig familj alltså.

[hjhelena]

Vi har haft och har ganska exakta scheman, det var enda sättet som funkade för oss, då vi ville synka ihop killarna.

Kram H

[miar70]

Hej!
Med min första son var allt upp och ner, till jag hittade barnaboken. Han var då 8-9 månader och jag var bara så ledsen för att jag inte hade hittat den tidigare. Med mina två följande döttrar hade jag hela tiden mkt fasta scheman och det var helt underbart! Ingen av oss behövde någonsin fundera hur dagarna skulle se ut, eller oroa oss för vi var alla trygga med de rutiner vi hade.
Efter dessa tre, som kom tätt, dröjde det några år innan två döttrar till stormade in i våra liv, de också tätt i åldrar. Har hela tiden haft rutinerna i bakhuvudet, men kanske inte lika "slaviskt" med dessa två, med vana och ålder infinner ju sig ett annat sorts lugn också!
Jag kan bara säga, att om jag ine haft barnaboken, har det nog bara blivit förste sonen!
I rutinerna finns friheten!
Kramis Mia

[K-ina]

Hej - nu blir det långt...

För vår familj gick det jättebra att "glida med" när vi hade ett barn... När storebror var liten hade vi inga strikta rutiner och dagarna var således rätt röriga... Dagar och nätter med sonen var trots detta helt underbara. Han sov hela nätter utan att jag gjorde något och tack vare en pigg mamma så kunde jag ta eventuella bakslag och tänja på hans dagsrytm litet hur jag ville. Han var SÅ anpassningsbar, det handlade inte om marginalkvartar - mer marginaltimmar... Detta ostrukturerade liv fungerade utmärkt tills jag började jobba och sonen började på dagis. Därmed infördes rutiner med sömn och mat utan att jag tänkte på det... Då gled vi in i det helt naturligt...

När lillebror kom var jag ju inrutad av bara farten. Men än mer inrutad behövde jag bli!!!

När jag var mammaledig med den trotsande treåringen och lillebror blev det till sist för mycket för mig... Jag blev tröttare och tröttare och storebror trotsade och trotsade. För att vår vardag skulle fungera då behövde jag ordning och reda! Liksom storebror började Gustav sova genom nätterna tidigt och behövde inte heller kuras. Men under vakentiden behövde vi struktur rätt omgående... Jag var ganska slut psykiskt när jag hittade till gamla forumet och läste på ordentligt i Barnaboken. Insåg att jag skulle komma till rätta med sonens trots och min begynnande depression i och med att införa schema...

Det vände på en vecka för precis två år sedan! Sambon - den underbare - stannade hemma på alla hjärtans dag från jobbet så jag fick gå ut på långpromenad och vila... Sen hade vi ett par dagars till tillsammans när vi besämde hur jag skulle göra när jag var ensam hemma och sen körde vi. (Att vi så snabbt skulle märka förändringar i både moderns och storebroderns humör var oväntat och välkommet! Fantastiskt!!!)

Vi har vårt grundschema kvar och kommer att behålla det! Men vi tänjer och sträcker oss hit och dit på ett sätt som skulle få AW att få rysningar Men vi återgår alltid till denna struktur... Bara det att jag VET att jag får ordning igen på torpet om det skulle behövas gör att jag kan vara tillåtande. Inga vargar släpps fram här!

[annawahlgren]

Inga rysningar här inte så länge ingen rädder för vargen där, inte

Pris och beröm