1. Matsituation. Han kommer till matbordet, sätter sig men börjar inte äta. Hittar något att föra oväsen med, slå och slamra. Försöker få honom att förstå att vid matbordet äter man, inget annat. Blir bara högre och grövre och jag eller pappan tar bort saken som han slamrar med. Sonen blir tvärsur på studs, skjuter hastigt ifrån sig mattallrik och glas så mat och dryck far över bordet. Försöker igen prata med honom men det slutar med rop och sparkar och sonen blir visad till rummet med uppmaning att återkomma då han lugnat sig. Försöker ignorera utbrottet. Ibland kommer han överhuvudtaget inte till bordet.
2. Klä på, klä av, gå ut, gå in, åka till affären. Samma visa. Han ska ingenstans. Vägrar klä på sig, vägrar borsta tänderna, vill inte ta sin astmamedicin. Alla duster slutar med att han ropar, slår och sparkar. Blir lyft till sitt rum i väntan på att utbrottet klingat av. Efter en tid ropande och agerande på rummet börjar han gråta och ropar att man ska hämta honom han vill komma upp i famnen. Försöker vara "hård" och förklara vad och varför men han gråter vidare. Somnar ibland av utmattning. Blir väckt och är naturligtvis sur och trött.
Så här varvar vi våra dagar tills det blir kväll och det blir dags att gå och sova då kommer sista dusten. Han ska naturligtvis inte sova!
Jag vet inte längre hur jag ska göra.