Den eviga frågan om dagsvilan ;)

[Sigyn]

I helgen var vi på Skansen och storebror som nu är 2 år och 9 månader sov inte på dagen. Vanligtvis sover han 1,5-2 h och har 11,5 timmarsnatt. Han ligger och säkert vaken en halvtimme innan han somnar båda gångerna, så säg att han kanske sover 12,5 timmar per dygn. Det gick bra för honom att vara vaken hela dagen, men man tänker j ändå att det kanske inte skulle funka varje dag. Idag dock, så la vi barnen (lillasyster är 14 månader och sover 1,5-2 på dagen och 12-12,5 på natten), efter en timme så ropar storebror och jag är helt säker på att han inte har sovit, för han brukar aldrig vakna av sig själv. Detta medförde ju att lillasyster vaknade och fick således bara en timme på dagen idag.
Jag funderar mycket på när och hur vi ska ta bort dagsvilan för storebror, och jag tycker det är lite jobbigt att dom sover i damma rum på dagen eftersom dom har så olika behov och lillasyster sover inte speciellt djupt så hon blir lätt störd.
Jag har fungerat på om vi ska låta storebror få vila/ sova i vår säng istället på dagen, vad tycker ni om det? Jag är lite skeptisk dock eftersom han aldrig sovit i våra sängar och de få gånger vi erbjudit nattetid så vill han inte. Jag har även frågat nån gång på dagen om han vill sova i våra sängar men det vill han inte. Om jag verkligen skulle försöka finns ju en stor risk att han klättrar ner och kommer ut igen, bara för att han kan, och hur ska man handskas med detta då om man ändå känner att han borde iaf vila på dagen.
Så vad är era tips?

[Sarisparis]

Ja, den där åldern när dagsvilan inte är självklar är intressant.

Jag tycker att det låter som att han har för mycket sömn på schemat, särskilt om han ligger vaken en halvtimme vid båda läggningarna.

Han kommer kanske inte heller att behöva sova på dagen så länge till heller, så jag röstar på att låta syskonen vila i olika rum på eftermiddagen, så att lillasyster får den sömn hon behöver.

Har du möjlighet att ta in en resesäng i ert sovrum så tror jag att det kan vara en god idé för Storebror.

Vi har behållit en lugn stund efter lunch även efter att sömnen inte längre är nödvändig. I nuläget sover Storebror (6,5 år) aldrig, Mellanbror (drygt 4 år) väldigt sällan och Lillebror (3 år) nästan varje dag. De som inte sover får titta på en film i soffan, nerbäddade under en filt om de vill. Sen drar vi igång igen lagom till mellanmålet.

Lycka till!

[Sigyn]

Tack för era svar, Sarisparis och Torsmamma, som skrev i den andra tråden som jag även lyckades göra!

Ja, resesäng är en ide, dock finns ett problem. Eller ja inget är väl problem egentligen

Vi flyttade ihop barnen i januari, och i ca 3 månader sov lillasyster i resesäng i vårt rum på dagarna. Tanken va aldrig att dom skulle sova separat så länge, men lillasyster gick igenom en period där hon sov så dåligt på dagen så det blev utdraget. Vi har alltså nästan precis flyttat ihop dom på dagen. Mycket för att vi tyckte att resesängen tog så stor plats i vårt lilla sovrum, och för att jag inbillade mig att lillasyster sov sämre i resesängen. Storebror frågar fortfarande ofta vart lillasyster ska sova, eftersom hon så länge har sovit i olika rum och det har väl varit svårt för honom att ha koll..
Storebror är väldigt fäst vid sin säng. Det är inga problem om vi sover borta tex hos mormor och morfar. Men hemma vill han bara sova i sin säng typ. Jag har som sagt frågat honom om han vill sova vårt rum men det vill han inte.
Om vi ställer en resesäng i vårt rum, så står den så nära vår säng att han kan klättra upp och ner i den. En resesesäng ger ju kanske ändå mer den trygghetskänsla än att ligga i våra sängar, men kommer inte hindra honom från att kliva ur den och knata ur rummet

Så, oavsett vilken säng jag väljer att han ska sova i om vi bestämmer att han får börja sova i vårt rum, hur ska jag handskas med detta om han blir ledsen och inte vill sova där utan vill sova i sin säng? Attityden, såklart, men utöver detta? Han är ju stor nu och trygg så ja tänker typ om. Man ska ligga med honom ett tag därinne och vila eller nåt. Ja, har ni några tips?

[Sigyn]

Och det jag även tror om vi ställer upp resesängen är att han kommer insistera på att det är lillasysters säng och absolut inte vilja sova i den.
Lillasyster vill jag inte flytta in i resesäng igen heller för jag tycker hon sover bättre i sin egen säng, och då kan vi även mörklägga bättre än i vårt sovrum vilket jag tror hon behöver. Efter att ha sovit i resesäng i tre månader känns det som att det är storebrors "tur" så att säga, haha

[SaraMilana]

Jag skulle inte fråga om han vill sova i resesängen, bara göra. "Vad rooooligt, idag ska du få låna lillasysters säng!" Med hans kudde och favoritfilten behöver det inte ens dyka upp några frågor, åtminstone inte om du inte ställer dem själv.

[Sigyn]

haha, jo jag vet att det egentligen "bara" är att göra så.. men ibland är det inte så lätt när man tror sig "veta" exakt vad reaktionen kommer bli. men jag ska göra mitt bästa!
vi tänkte dock avvakta lite då det bara var en dag det blev såhär, idag sover dom sött båda två. men det kommer nog bli oundvikligt tillslut =)

[TorsMamma]

Hej,

Attityden, det är allas säng och nu skall han få äran att låna den.

Jag skulle akta mig för att knyte tryggheten till min egen närvaro. Du får vila på soffan.

Introdecera detta som värsta grejen.

[Sigyn]

Tack!

[Sarisparis]

Du har fått finfina råd av SaraMilana och TorsMamma, ville bara kommentera lite på det du skrev ovan:

Attityden, såklart, men utöver detta?

Det här är liksom hela grejen. Tänker du att du ska köra med attityden, men står beredd med en joker i bakfickan om attityden inte skulle göra jobbet, då ryker attityden all världens väg helt enkelt för att den inte får en ärlig chans. Och det du förmedlar barnet är långt ifrån det säkra trygga besked du vill ge, utan mer en sorts förklädd fråga om det egentligen är en så bra idé att vila i resesängen i mammas och pappas rum.

Attityden är att veta med sig att det man säger och gör är för barnets bästa och att det är min roll som förälder att genomföra det som behövs, även om barnet inte håller med i stunden (jämför med att spänna fast säkerhetsbältet i bilen även om barnet protesterar). Är man övertygad inom sig kan man behålla det varma lugn som barnet behöver en sån gång, oavsett hur barnet protesterar. Man får se upp för sin egen irritation och frustration, börjar man bli arg så är det stor risk att det nödvändiga lugnet försvinner och det man säger blir bara tomma ord för barnet. Just därför är det bra att förbereda även sig själv inför såna här förändringar, så att man kan stå stadigt om det börjar storma för barnet. Du vet vad du gör och kan förmedla det du vill på ett tryggt och säkert sätt.

Jag förstår att detta kan vara svårt i den fas ni befinner er i, du är osäker på om han egentligen behöver vila osv. Men där kan TorsMammas råd om cd-saga vara den joker du tar till - i förhand så att säga - du vet att han behöver en stund på egen hand för att vila och du ger honom förutsättningarna för det.

Jag skulle inte fråga om han vill sova i resesängen, bara göra. "Vad rooooligt, idag ska du få låna lillasysters säng!" Med hans kudde och favoritfilten behöver det inte ens dyka upp några frågor, åtminstone inte om du inte ställer dem själv.

Spot on! :thumbsup:

[Sigyn]

Ååå jag är så stolt över mitt vanligtvis så nervösa jag! vi valde att avvakta lite eftersom en gång är ingen gång. Men nu hände det igen igår att han inte somnade och väckte lillasyster efter en timme. Så idag var det dags att dova i mammas och pappas rum. Har ställt in en resesäng som står direkt mot vår, men jag tror i,ärlighetens namn att han inte ens kommer prova att klättra ur fast han kan göra det om han e där under icke sovtid.. Haha. Iallafall körde jag a la saramilana. "-VET DU VAD? Idag ska du sova i sängen i mamma och pappas rum, Gud så mysigt eller hur!" Och han blev alldeles uppspelt och ville gå och sova direkt!
Tror dock att jag ska försöka mörklägga lite mer för solen lyser rätt på fönstret och det glipar rätt mkt vid rullgardinen.. Men det är tyst sen en halvtimme tillbaka där inne iaf. Tack för era fina svar!

Kram

[SaraMilana]

=D> :thumbsup:

[Sarisparis]

=D> :thumbsup:

[Sigyn]

Mamma nojig här igen då!
Och mamma som har svårt att ändra på saker.. Haha. Ja jag har ju konstaterat att storebror (2år och 10) månader inte kommer behöva sova speciellt länge till dagtid. Men jag tänker att det lixom bara ÄR för tidigt att sluta sova innan man fyllt tre, har jag rätt eller fel??
Nu har han 11,5-1,5 på schemat, men det blir inte 1,5 på dagen utan han får vara i sängen den tiden och tex idag tror jag han sov ca 45-60 minuter. Vääääldigt svårväckt och vrång har han varit på senaste vilket jag känner indikerar på att han tar lång tid på sig att somna in. Lillasyster sover 12-2, ibland vaknar hon efter 1,5 så där är ju allt på sin plats. Idag kollade vi fotbollen och storebror känns ju aldrig trött på kvällen så han var vaken tills det var slut, blev lagd åtta istället för halv åtta. Och ligger fortfarande inne i rummet och skriker, sjunger osv (40 min senare) vilket jag antar har väckt lillasyster och det känns lite taskigt mot henne i längden lixom. Så nu tänker jag att jag kortar ner hans sov/vila till 1 h på dagen, men då får han ju bara 12,5 timmar sammanlagt vilket allt inte ens sovs. Och om jag låter honom sluta sova på dagen skulle jag gissa att han skulle sova minst 12,5 h på natten (lillasyster sover gärna mer ön tolv på natten och även storebror). Och då skulle han förhoppningsvis inte ligga och sjunga i en halvtimme för han skulle vara för trött för det. Men så hakar jag återigen upp mig på att han väl ändå MÅSTE sova ett tag till.. Eller??

Han har öven börjat med att ropa på oss i tid och otid, ofta efter typ en 30-40 min in på hans sovtid på dagen så ropar han och har olika klagomål, idag tex var det läskigt att sova men så sa jag bara att han måste sova och så somnade han ju tillslut. Tänker att jag kanske bara ska ta upp honom då om han ändå vilat så pass länge, och inte låta honom sova alls.

Jag är ju lite handlingsförlamad så jag behöver input på vad jag ska göra. Korta till en timme och väcka trots att han kanske bara sovit 15 minuter? Inte låta honom sova alls?

Hela me!

[Sarisparis]

Som du beskriver läget så verkar det enda klara vara att någon sorts förändring vore på sin plats.

Jag röstar på att stryka luren, men erbjuda tex cd-saga eller en stund framför tv:n eller något annat väldigt lugnt på den tid luren låg. Lägg en halvtimme tidigare (eller mer om det är kris) till natten och utvärdera efter en vecka eller två.

Stirra dig inte blind på sömntimmar och exakt ålder, de individuella skillnader finns och två och tio månader är ju faktiskt väldigt nära tre i vilket fall.

Lycka till!

[Sigyn]

Tack Sarisparis för supersnabbt svar , ja nu ska det bannemig bli ändring