MEN nu har vi problem här hemma. Allt började för några veckor sedan, nyss hemkomna från en lång utlandsresa. Under resan sov vi hela familjen i samma rum och våra barn stundtals även i samma säng. Självklart förstod vi att det skulle innebära strul när vi kom hem, men var nog ändå inte riktigt förberedda på hur situationen nu är. Från att ha haft läggningar som gått på några minuter där vi lagt ner och ramsat ut har vi nu hamnat i fällan "sitta kvar i rummet". Ja, vi vet. Galet. Så där sitter vi på en stol tills hon somnar…. tar allt mellan 5-30 minuter. Även på nätterna vaknar hon och gråter efter oss. Då vill hon komma över och sova i vår säng. Har då försökt att få henne att somna om genom att sitta på stolen i hennes rum istället. Ibland funkar det, ibland inte och ja då har hon fått sova hos oss. Och så klart, då sover ju ingen speciellt bra..
Till saken hör att hon är väääldigt mammig och närhetssökande just nu. Vill inte gå till dagis och gråter varje dag vi lämnar henne. Jag kan knappt gå till ett annat rum här hemma ibland utan att hon får panik. Det här har gjort att vi känner oss helt villrådiga när det sen kommer till sömnen och vi är så rädda att hon ska känna sig övergiven eller att vi sviker henne om vi inte finns där. Har blivit blödiga och tycker det är oerhört jobbigt nu när hon är så mycket större. Tidigare när vi haft fnurror har vi använt ramsan och då har det oftast gett sig efter 1-2 nätter.
Vi vet att vi måste komma tillrätta med det här men vacklar i hur vi ska bete oss. Tvivlet har kommit till oss, och inte blev det bättre av att jag läste det här:
http://detkänsligabarnet.se/2013/det-ko ... mnmetoder/
Snälla, finns det någon som kan komma med tips och råd och peppning? Vi behöver all hjälp vi kan få, speciellt vår lilla tjej som behöver känna sig trygg igen!
Tilläggas kan att vi lägger henne ca 19:30-20:00 alla kvällar i veckan, på vardagarna väcker vi henne 06:30 men på helgerna har det funkat att väcka henne senare. Hon har alltid legat kvar i sängen tills vi kommit in och då alltid glatt sagt "hej". Nu börjar hon gråta om hon vaknar… Hon sover fortfarande middag, ca 1 timme mitt på dagen. Har funderat på om det är dags att ta bort den luren, hon är ju snart 3 år så hon borde vara redo för det. Ibland har vi struntat i sömmen på dagen och det har gått bra (lite mer gnäll på eftermiddagen så klart).
Nu blev det här jättelångt… men som sagt, hoppas det finns någon här inne som kan ge vägledning till två vacklande och förvirrade föräldrar!