Svårare att somna+vill till vår säng mitt i natten (2,5 år)

[Kira]

Hej,
Vår snart 2,5åring (född i maj 2011) har varit en säker sovare sedan hon var pytteliten med något litet undantag i korta perioder. Hon blev storasyster i slutet av april i år och i och med det började hon strula lite vid läggningen. Hon verkar tycka det är roligt att ha en lillebror och har aldrig varit särskilt svartsjuk av sig på honom eller någon annan. Emellertid vill hon merparten av nätterna över till vår säng (det sistnämnda har vi haft problem med i perioder sedan långt innan hon blev storasyster o nu senast förstärktes det när vi i slutet av aug bytte dagis och det uppstår alltid när hon någon natt sov borta hos sin mormor/morfar eller farfar och farmor själv en natt - något hon gillar men som a l l t i d när hon sovit borta utan oss så går det jättebra där men i minst en vecka efteråt vaknar hon och vill över till vår säng).

Fråga nummer 1. Läggningproceduren.
Från att vi haft en läggningsprocedur på max 1 minut (där hon har skuttat glatt till sängen och lagt sig och sedan somnat själv på max 15 min) så har hon börjat göra allt för att hålla oss kvar, hon ligger kvar i sin lilla säng och "tappar" täcket, sin snuttefilt etc. Detta kan upprepa sig väldigt många gånger under 30-45 min varje kväll. Hon är hela tiden glad och så men blir ledsen (ibland helt hysterisk) om vi försöker ropa utanför dörren att hon får plocka upp täcket själv och/eller att hon ska sova och/eller när vi ramsar (det sistnämnda har lyckats minst bra - då har hon börjat storgråta och bli superledsen). Hur får vi bäst bort detta?

Fråga nummer 2. Vaknar i natten och ropar in oss i sitt rum för att vi ska bära över henne till vår säng (uppstår alltid när hon sovit hos någon av våra föräldrar någon natt vilket hon gör emellanåt + iom att hon bytte dagis+rätt ofta annars också numer).
Det här är egentligen det som är jobbigt tycker jag då jag har väldigt svårt att somna om + att hon ibland väcker lillebror. Hon vaknar alltså upp på natten, oftast precis vid 24-snåret, någon timme efter att vi har somnat Hon vaknar, är ledsen och ropar in oss i sitt rum och säger gråtandes att hon vill över till vår säng. De gångerna vi har försökt ramsa och/eller sagt att hon ska fortsätta sova i sin säng har det slutat med att hon har storgråtit, hulkat och blivit superduperhysterisk och ledsen.

Finns det någon som har några tips på hur vi kan göra för att försöka komma tillrätta med dessa två saker?

Taaaack snälla på förhand!
mvh
Kira

[Tin]

Hej Kira och varmt välkommen,
vad härligt att ni haft det så lugnt med långa och sköna nätter så länge. =D> =D> =D>
Små säkra sovare brukar sova gott som namnet anger. Men små säkra sovare växer också, och när man växer och blir större finns det stunder i livet då man måste prova om mamma och pappa verkligen står för vad de säger. Att det verkligen är dags att sova, att det verkligen ska sovas i sin egen säng, att det verkligen är samma rutiner fastän det är dagis eller har varit pyjamasparty hos mormor......ja du hajjar.

Mao din stora tjej gör bara sitt jobb och ifråga sätter världen och kan t om vara på väg in i trotsen även om det kan dröja en tag till. Så om vi då har rett ut att liten gör sitt jobb, hur är det då med hennes ömma föräldrar?

Får liten ett tydligt, säkert, konsekvent svar levererat med attityd - samma svar varje gång oavsett fråga. Hur är det med det? Njae, om ni rannsakar er själva, hoppsan hon får visst sova inne hos er ibland, ni springer in och ut och hjälper till med alla hennes önskemål Ni ger mao inte alls något rakt svar till liten som då givetvis börjar undra vad som står på. Och det hela eskalerar.

Nej, tillbaka till gå. Läggningarna ska ta max 1 minut - gör som ni brukar och UT UR RUMMET. Allt övrigt från liten, täcket, snuttefilten, etc är egentligen en och samma fråga. Är det dags att sova och vaktar ni därute? Svarat ska därför från er vara ett och samma: ramsa, ramsa och ramsa. Ingenting annat. Kommer liten ut ur rummet, led tillbaka till sängen, utan ord, Och ramsa dig ut. Liten blir ledsen säger du, eller är det frustration? Man får skrika och gråta, vara arg och högljudd. Detta är egentligen bara fler frågor och kommer lägga sig när liten blir nöjd och litar på att ni är konsekventa. Det blir som en minikur nästan, var SUPERKONSEKVENT och liten kommer ta emot det med öppna armar (efter en vissa protester).

Träna detta framför allt vid läggning, då klockan inte är så sen. Sen gör ni givetvis samma sak mitt i natten. Ramsa, ramsa, ramsa. Inget mer bära in i säng, det är mycket förvirrande för liten som bara får bekräftat att nåt är på tok, alltså: Liten vaknar mitt i natten, och litens reaktion borde vara: jag här var det mörkt, det är natt, ok jag somnar om. Är jag osäker får jag en trygg ramsa och då vet jag definitivt att det är natt. zzzzzz
Istället för det ni nu har: Liten vaknar, jaha här var det mörkt, det är nu jag brukar ropa på mamma, jag gör väl det i dag med.
Är du med?

Är ni rädda för att lillebror ska vakna kan ni antingen låta lillebror sova borta ett par dagar eller, vilket jag gjorde, bara låta honom vakna (om han ens gör det). Om ett syskon väcks och sedan hör att en förälder har koll på läget med ramsan brukar de bara lugnt somna om igen. Nästa gång vaknar det inte ens, de är trygga med att ni har koll.

kram Tin

[Kira]

Tack snälla för svar!
Det låter så självklart när du skriver det - tänker varför har vi inte gjort så samtidigt som jag tänker å herregud det känns liiite tuffare att göra detta nu när hon kan snacka för sig och det med råge, men givetvis har du rätt.

Nu ska vi gå till handling. Ska börja redan i natt då det är helg och vi kan vara två som tar matcherna. 8)

Rapporterar hur det har gått om en eller ett par dagar...

[TorsMamma]

Hej, läs gärna också Annas svar i denna tråden

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 23&t=50469

[Kira]

2 blödiga föräldrar klarade bara en halv natt. Sen har vi haft besök några dagar så vi gjorde en paus och ska ta nya tag sen igen när vi är själva hemma i lägenheten. Det blev väldans mycket skrik och gråt den där halva natten.

Återkommer om en dryg vecka med rapport! Något måste iaf göras för natten var väldigt jobbig (toabesök, vattendrickande etc.).

[Tin]

Vet du vad,
det känns som om attityden sviktar lite hos de ömma föräldrarna. Jag råder er att läsa Sova hela natten boken en gång till, särskilt kapitlen Safarin, Lugnet, Säkerheten och Njutningen.
När du beskriver er som blödiga så tänker jag att ni behöver gå back till basics med lite fakta om hur barnet upplever allt detta. Men denna bakgrund i färskt minne kan ni gå i dialog med barnet utan att känna er som ni nu gjorde en halv natt.

kram Tin

[Kira]

Har uppdaterat mig lite på SHNboken igen men känner mig lite osäker på hur vi ska hantera denna situation:
Dottern skriker efter alla möjliga saker och vi svarar med att ramsa till slut är hon (som just nu i skrivande stund) så desperat att hon storgråter och skriker efter papper som vi ska torka bort tårar och snor med. Hon har gråtit i 30 minuter nu och skriker att vi ska torka henne (om näsan och ögonen). Ska vi bara ramsa? Det känns så himla jobbigt (jag håller mig fn i bakgrunden eftersom jag håller på att storkna).

[Kira]

Det ska tilläggas att hela proceduren hittills har tagit 1 h men varav nu 35 min har varit i gråt och skrik om att vi ska torka hennes snor och gråt.

[Tin]

Hej,
först och främst en kram. Ni hjälper liten till den goda sömnen glöm inte det.
En stilla fråga, sover hon fortfarande middag? Hur ser hennes schema ut?

Vi hade lite läggningscirkus här också just när lillasyster kom, från att alltid ha kört läggning på 1 minut. Plopp ner i sängen, börjades det fråga efter vatten och "jag ska bara säga en sak/visa en sak" etc etc..... jag tolkade det som att det har ju skett en jättestor förändring i hennes liv, hon är inte ensam om mamma och pappa längre. Större än så blir det inte. Klart man har rätt att ifrågasätta att allt annat fortfarande är normalt här i livet.

Vi gjorde följande: hela dagarna STORT fokus på social delaktighet och framför allt tillsammans med hennes lillasyster, hon fick känna sig oumbärlig även i skötningen av henne. Mer fysisk aktivitet, springa och hämta saker gärna med omvägar. Hoppa på ett ben etc. En uppryckning i skrattet till gonatten, ett rejält bus på 15 minuter med kiknande skratt och flams. Det är svårare att ta till tårar när man har magen full i fnitter.

Tanken hos mig var om man är riktigt trött i bena, skrattig i magen och nöjt behövd så har jag redan där svarat på många av litens frågor om allt är som vanligt. Sen var jag galet konsekvent på kvällen, efter bus, är det plupp ner i sängen och inget mer, jag ramsar ut. Allt annat du kan tänka dig, dricka vatten, snyta sig, etc kan klaras av innan plupp i sängen.

MIn lilla var sällan ledsen däremot hade hon en miljon andra "trix". Jag svarade oftast inte alls utan gjorde husljud. Blev hon ledsen ramsade jag. Jag upplevde däremot att min lilla kunde "fastna" i någon issue ibland, t ex hon ropade att hon ville ha vatten åsså eskalerade det hela tills hon inte kunde ta sig ur gråten själv. (Fast det egentligen inte handlar om vatten, utan det är ju en fråga till mig som mamma om att allt är som det ska. )
Så jag gav henne en vattenflaska att ha i sängen, då blev det hela avväpnat och hon fastnade inte i att skrika efter mamma.

På min lillas natthusbord står idag en vattenflaska (droppfri), näsdukar, hennes väckarklocka och en röd nattlampa (spöke från Ikea) så att hon ser att dricka om hon behöver. Visserligen är hon 3 och ett halvt nu, men vattenflaskan har hon haft länge. Jag tänker mig att ni kan försöka hjälpa liten att "avväpna" gråten ni med, ge henne med glada hejjarop en droppfri flaska och några näsdukar.

kram Tin

[Tin]

Läs gärna Anna09s tråd också, där Anna Wahlgen själv svara på det sätt bara hon kan. Mycket utförligt kring ramsan och resonerande med de små.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 23&t=50469

kram Tin

[Kira]

Eh, alltså stoppa pressarna, hold your wild horses - ikväll så ropade hon inte en endaste gång! Med andra ord var det en ynka kväll det tog oss att bli av med den långa kvällsproceduren där hon ligger och ropar på oss i upp till en timme.
Det är ju helt fantastiskt! Tusen tack för alla råd och tips och hejarrop.

Hon har inte vaknat på natten en enda gång, peppar peppar. hittills däremot har hon vaknat typ 45-30 min för tidigt men då har en av oss gått upp och så har vi startat dagen lite tidigare helt enkelt istället för att ta en fajt på morgonkvisten. Det känns som att hon sover längre och längre om morgonarna så snart är det förhoppningsvis kl 07. =D>

[Kira]

Läggningarna går fab men i natt vaknade hon, vilket vi inte riktigt var beredda på så nu ska vi ladda för att ramsa då också. Heja oss, heja oss det här ska gå lika smidigt som att vänja henne av vid de långa läggningsprocedurerna! =D> =P~ [-o<

[Tin]

Självklart kommer det få strålande. Jag känner attityden ända till Nya Zeeland.
Ni är fantastiska.

Kram Tin