femårig sängvätare

[K?RinGa]

Min grabbb har varit torr i två år, men aldig lyckats bli torr på natten. Tyvärr har jag blivit tokig (arg) flera ggr, vilket resulterat i att han numera gömmer sig om han kissat på natten.
På senare tid (sista året) har han själv fått bära sängkläder till tvättmaskinen, och duscha av sig. Jag har också slutat bli arg, och talar endast sakligt om för honom att göra det vi kommit överens om, vilket han gör, mycket motvilligt.
Min fråga
Hur får jag honom torr nattetid, och hur reparerar jag skadan jag åsamkat genom att ryta åt honom tidigare

[annawahlgren]

Ur Barnaboken:

"Hade jag en liten - eller inte så liten - sängvätare, skulle jag först och främst se till att barnet självt kunde göra någonting åt eländet så att andra slapp befatta sig med det.

Jag skulle ta det på den praktiska bogen: "Vi gör så här - OM du skulle kissa i sängen." Jag skulle instruera sakligt och konkret. "Du lägger det som är vått i tvättmaskinen. Så passar jag på att lägga dit lite mer i morgon, för jag ska ändå tvätta. Och sedan bäddar du med någon handduk och ett lakan, det vet du var det finns. Ska vi säga så? Bra."

Jag skulle visa att jag begriper att det inte är särskilt kul. Å andra sidan skulle jag framhålla att det finns annat som inte heller är så kul. För mig till exempel - och så berätta målande om något trist som hänt (underförstått: man får stå ut ändå, tills det blir bättre). Och jag skulle berätta, i nödfall till och med komponera, liknande upplevelse ur egen fatabur. Och jag blev ju en hyfsad vuxen ändå, eller hur? "Så det går över, det vet jag." Men roligt var det inte, och så vidare.

Jag skulle inte finkänsligt låtsas som ingenting.

Jag skulle inte heller föra väsen om kissandet (och naturligtvis INTE berätta för andra om saken).

Däremot skulle jag föra väsen om nu ungen inte skötte det praktiska, så som det var sagt - även om det var jag som hittat på det - och se det hela som någon sorts städningsuppgift. - -

Och jag skulle vidare systematiskt se till att barnet fick sig MINST ETT GOTT SKRATT OM DAGEN, speciellt då till kvällen."

[annawahlgren]

Ur Barnaboken (2004, sid 402-3):

"Hade jag en liten - eller inte så liten - sängvätare, skulle jag först och främst se till att barnet självt kunde göra någonting åt eländet så att andra slapp befatta sig med det.

Jag skulle ta det på den praktiska bogen: 'Vi gör så här - OM du skulle kissa i sängen.'

Jag skulle instruera sakligt och konkret. 'Du lägger det som är vått i tvättmaskinen. Så passar jag på att lägga dit lite mer i morgon, för jag ska ändå tvätta. Och sedan bäddar du med någon handduk och ett lakan, det vet du var det finns. Ska vi säga så? Bra.'

Jag skulle visa att jag begriper att det inte är särskilt kul. Å andra sidan skulle jag framhålla att det finns annat som inte heller är så kul. För mig till exempel - och så berätta målande om något trist som hänt (underförstått: man får stå ut ändå, tills det blir bättre).

Och jag skulle berätta, i nödfall till och med komponera, liknande upplevelse ur egen fatabur. Och jag blev ju en hyfsad vuxen ändå, eller hur? 'Så det går över, det vet jag.' Men roligt var det inte, och så vidare.

Jag skulle inte finkänsligt låtsas som ingenting.

Jag skulle inte heller föra väsen om kissandet (och naturligtvis INTE berätta för andra om saken).

Däremot skulle jag föra väsen om nu ungen inte skötte det praktiska, så som det var sagt - även om det var jag som hittat på det - och se det hela som någon sorts städningsuppgift. - -

Och jag skulle vidare systematiskt se till att barnet fick sig MINST ETT GOTT SKRATT OM DAGEN, speciellt då till kvällen."

[K?RinGa]

Tack för ditt svar, Anna! Tyvärr blev jag inte mycket klokare av det... Har ju läst Din ok, och lusläst just det där du skrev i ditt svar..
Det som oroar mig är att det inte tar slut, att han inte tyks kunna sluta kissa varje natt, även om han sköter om säng och sig själv efteråt, och vi inte för något väsen om det (numera, sen ett år eller så tillbaks)..
Har jag skadat honom med reaktionerna det första året..
Kan jag hjälpa min lille kille på något mer sätt?
Måste vi alla vänta ut det här, och går det över av sig självt, så småningom

Många kramar!

[annawahlgren]

Du reparerar skadan just så

"På senare tid (sista året) har han själv fått bära sängkläder till tvättmaskinen, och duscha av sig. Jag har också slutat bli arg, och talar endast sakligt om för honom att göra det vi kommit överens om, vilket han gör, mycket motvilligt", skrev du.

Detta gav mig intrycket att du är uppe och inblandad på nätterna. Det är det du inte ska vara.

Duscha behöver han väl ändå inte För stor apparat

Man kan säga att du försenat det hela genom ditt eländiga beteende Men om du nu drar dig tillbaka, fullkomligt, vilket man i anständighetes namn kan begära... så kommer det att bli bra. Om du gör som jag citerade och precis så

[K?RinGa]

Tackar varmt för att jag fick stjäla lite av din tid, Anna!
Fortsätter med andra ord som nu. Grabben vaknar inte av att han kissat, så det är på morgonen det hela tas om hand. Ducshen kan jag inte låta honom slippa, med tanke på att han går på dagis tre dagar i veckan, och för hans och min skull ser jag helst att han är ren och fräsh..
Många kramar!

[annawahlgren]

Aha, han vaknar alltså inte och inte du heller Då kan jag verkligen godkänna morgonduschen

När du nattar honom (efter skrattet-till-go'nattet), lek raspig grammofonskiva. "Man kissar på toaletten, inte i sängen. Man kissar på toaletten." Blinka i samförstånd och pussa på honom och gå.

Mal detta älskvärt och "vanligt" kväll efter kväll.

[K?RinGa]

Lite uppdateing angående den femåriga sängvätaren...

"Ramsan" eller papegojjleken, verkar ha fungerat...!
Många morgnar när vi går upp numera är sängen torr!! Både han och jag är glada, och första natten förkunnade han stolt för pappa "jag kommer aaaaldrig mer kissa i sängen!!"

Tack för ditt råd Anna!! Även om jag faktiskt tvivlade på att det skulle fungera, vilket var dumt, det fixade ju sig, klockrent!!! kram och tack kära du!!!!

[annawahlgren]

Nu blev jag riktigt glad

Inget emot vad lilla älsklingen börjar bli

ALDRIG mer Underbart