Scenario:
Varje morgon vaknar killen runt 6 (istället för 7) och snyftar lågmält. Han står upp i sängen (det hörs och han har märken på kinden av att luta huvudet mot kanten) och låter som om vi glömt honom. I julas hördes bajs i böjan/mamma/pappa/ja ha sovi kart/lill komma upp. Orden upphörde efter ett par dagars bestämt ramsande. Men snyftandet fortsätter.
Antingen svarar han på ramsorna med gråt men efter sista ramsan med tystnad, 3-5 minuter senare, börjar han sakta snyfta igen och det tilltar. Eller så blir han tyst direkt, men börjar snyfta igen efter ett par minuter. Så håller det på till 7 oavsett ton i ramsandet och trots min bestämda övertygelse om att alla soooover och klockan är inte 7!
Har även gått in vid första pip ett par morgnar, lagt honom ner och ramsat ut, som vanligt. Då gråter han och säger sovi kart/dumma. Blir tyst en stund, och så börjar det om igen...
Somnar som en sten på kvällen som vanligt, kl 19. Är glad och längtar till sängen. Sover fortfarande 45 min-1 timme på dagen. Fast i går snyftade han sig igenom hela dagsluren (1h och 15 min!
Ibland under blöjbytet senare på morgonen har jag påmint honom glatt att "man kan ju ligga ner och sjunga lite om man vaknar tidigt". "Mmmm" säger han då. Och ibland när vi tar upp honom säger han "ja har väntat vid kanten". (Jasså
När vi "väcker" honom går vi förstås in och säger "god morgon god morgon - äntligen en ny dag - har du sovit gott?" som om vi inte hört ett pip från hans rum.
När vi lyfter ur honom blir han snabbt glad och hämtar en leksak, dock rödgråten.
Är detta några sorts 2,5-årsspöken? Trodde att han frågade - "är det verkligen morgon?", "var är alla?" och har försökt svara "här är vi, vi sover, precis som resten av världen, lägg dig ner du med och sov eller vila en stund till preciiiiiiis som vanligt så kommer vi runt 7".
Men krävs det svar på detta i 3 veckor eller misstolkar jag hans frågor? Det är så tråkigt att höra honom vakna så varje morgon...
Varma hälsningar
Carin