Tack för att vi fått återvända till ett värdigt liv! av Karin:
*Tre barn har jag, och de två första är helt på egen hand fantastiska sovare. Klappade nog mig själv på axeln och tänkte att det var min förtjänst. Sen kom nummer tre - lika underbar, men sova kunde han inte. Jag tänkte att det löser sig. Vyssade och vaggade. Ammade och vyssade lite till. Blev tröttare och tröttare. Pojken beskrev jag som vår klart gnälligaste barn. Tacka f-n för det - han fick väl ihop runt 11 timmar per dygn 
Häromdagen fick jag nog och införskaffade din bok. Läste och läste. Tvivlade en del, men jag och maken beslutade oss för att köra.
Gossen är ca 13 månader, och i dag, tredje dagen på kuren sitter jag utanför hans rum, har ramsat mig ut och sedan lyssnat på hans joller (han har aldrig jollrat i sängen, den gjorde mina stora barn jämt) i en kvart och nu sover han! De två första nätterna har gått som en dans - jag har väckt honom (han som vaknar fyra halv fem varje dag) kvart över sex två dagar på raken.
Tack Anna, från hela mitt hjärta! Inte bara har vi förstått hur viktig sömnen är (vi glömde liksom hur enkelt det var när de två stora var små). Jag har också lärt mig att inte ha så starka åsikter om saker jag inte har en aning om. Lätt att säga att metoder är onödiga när ens barn sover så gott ändå. Nu vet jag. Nu har jag slutat att döma.*
O:)
