Nattningen superjobbig!

[Lottanen]

Är inne på 8:e natten. Som bäst har nattningen gått på 10 minuter, men de flesta gånger har det tagit ca 30 minuter. Inte bra...

Typisk nattningsprocedur vid 20.00:
Jag och mannen får lillen att skratta, sen går vi allihop till sovrummet där jag låter honom släcka lyset "själv" och pappa säger go´natt. Redan då börjar han gråta. Jag lägger ned honom i sin säng gråtandes, lägger tillrätta (spjärnar alltid emot), solfjädern tills han blir lugn (den blir han alltid lugn av), tar bort händerna och då blir han jätteledsen och orolig och börjar gråta redan innan jag hunnit gå ut. Jag ramsar och går ut och går till mitt händelsernas centrum (köket eller vardagsrummet). Hör honom gråta och snyfta, vilket ju inte ska hända. Går in. Då lugnar han sig lite. Lägger till rätta och påminner, vilket inte hjälper, han är fortfarande ledsen. Solfjädern igen, vilket hjälper. Så tar jag bort händerna när han blivit lugn och avslappnad i kroppen och går ut och ramsar. Då börjar karusellen igen. Han blir verkligen LEDSEN och gråter och snyftar. I regel har jag fått göra om samma procedur tre gånger innan han blivit så pass trött att han inte orkar protestera när jag går ut. När han somnar hinner jag bekräfta med ett trött gnäll som svar innan han somnar.

Hoppas bara att dessa nattningsprocedurer inte förstör hela kuren, eftersom han ju börjat sova en miljon gånger bättre på nätterna än tidigare!!!

Anledningen som fick mig att börja med kuren, var att han började bli jättesvår att natta på kvällarna och grät trots att jag låg bredvid honom och "tröstade". Detta började för några veckor sedan. 8-månaders ångest? Tidigare har nattningen alltid gått bra, på bara 2-5 minuter även om han sen har vaknat massor med gånger på nätterna. Är det inte det ena så är det det andra... Kan det vara pga sin 8-månadersångest det är så här och har nån erfarenhet av detta? Jag har sett här på forumet att det är väldigt många som påbörjar SHN-kuren när deras barn är just runt 8 månader.

Jag tror mig göra det mesta rätt, eftersom kuren faktiskt hjälper och han har börjat sova bra på nätterna. Ska man avvakta och se om hans "separationsångest eller vad det nu är går över? Han blir nämligen exakt lika ledsen dagtid, om man försvinner ur synhåll.

MYCKET tacksam för svar, eftersom det är jag som tar hand om nattningen och nätterna, eftersom mannen erkänner att han inte skulle klara av att höra lillkillen gråta.

Hälsningar från en ändå hoppfull Lotta

[Gäst]

Har du missat detta svaret på ett av dina tidigare inlägg?

ramsa på vägen ut och ramsa ner om där kommer en protest. Typ rejäl ramsa X4-6. Gå FRÅN rummet och iväg med ramsan. Därefter gör du DITT!

Nu ska du "bara" backa och använda betryggande ljud i huset där du innan använt ramsan.

Ramsan använder du "när du känner att du måste gå in". Gå in ska du INTE göra för då drar du ut på processen (längre nattningstid) så som du märkte att det blev. Ramsan har allt ditt barn behöver!

Du förlänger nattningen genom att gå in = trösta - så som du gjorde innan när du låg bredvid. För att förkorta prceduren ska du förmedla den berömda attityden av självklarhet och det gör du med att ramsa. Ramsan ger det ett snyftande barn behöver - trygghet, tillit och lugn och ro! . Med ramsan förmedlar du både buffande och solfjäder - ramsan ska vara en "fjärrstyrd" buffning/solfjäder. Annat stör. Förstår du?

Du har verkligen lyckats att ge ditt barn lugna nätter och nu är det "bara" nattningen som ska till också. Det fixar du (och han) genom att du backar! Du har gjort det så jättebra så våga nu tro på att du får till det här sista också! Barnet kommer att tacksamt ta emot beskedet att han kan somna in lugnt på egen hand. Nattningen blir jobbig för honom annars - som du ju märkt.

Lycka till!