Snart orkar vi inte mer - var börjar vi?

[Maja1]

Hej, vi behöver hjälp - vår son som nu är 1 år och 4 månader har under den senaste månaden vänt på allt som tidigare fungerat och nu vet vi inte var vi ska börja... Under dagarna är han superaktiv och sover cirka 1,5 timma, antingen i vagnen eller i bilen om vi åker någonstans. Under dagen så funkar allt som vanligt, med en förändring. Han har blivit otroligt klängig... ett tu tre så står han och skriker ut sin ilska om han helt plötsligt inte får vara i min famn - något som tidigare varit lite mer med måtta. Detta kommer främst nu på morgonen och efter klockan 15... När sedan nattningen ska ske, så brukar vi ge honom välling innan sovdags, och sitter ner i hans myshörna för att varva ner. Nu helt plötsligt så springer han upp och kan inte sitta still vid denna stund. Vidare, när han förstår att han ska sova och vi ska lyfta in honom i hans säng så blir han oxtokig - vi hinner inte ens släppa honom i slängen nu förrän han blir tokig och gråter - en gråt av förtvivlan... I förrgår prövade jag buffning och det gick jättebra, men igår så verkade han greppa detta och protesterade helt - jag skulle vara tvungen att ta till tvång och vara jättehårthänt om jag skulle orkat hålla nera honom... Vår nattningsprocedur tar numer cirka 2 timmar... plus att han har börjat vakna på natten vid tretiden och är helt hysterisk... det tar cirka en halvtimma att lugna ner honom, något som tidigare bara inträffat en gång! Så nu, vår vardag är lite kaotisk och vi vet verkligen inte var vi ska börja - finns det några råd? Och, är detta normalt i denna åldern?
Väntar med spänning på kommentarer!!!

[annawahlgren]

Möjligen är han inne i den s k försmaken av trotsåldern - något som brukar inträffa vid ca ett pch ett halvt års ålder och pågå ca två månader. Men jag tycker inte du ska grubbla över det, för du måste ändå göra saker här och kan inte bara vänta på att det ska gå över av sig självt, så att säga.

Nattningen ska förstås inte ta några två timmar. Jag skulle vilja föreslå dig att läsa på om SHN-kuren för lite äldre barn. Ni tycks ha missat skrattet-till-go'nattet och ägnar er åt att "varva ner", vilket han mycket riktigt protesterar mot. Han vill ha kul och det vill ni med Så ge honom det. Gör nattningsritualen trevlig och glad med mat, bad, skratt och nattslurk (eller de två sista i omvänd ordning). Sedan ska han pussa godnatt på den av er som inte lägger och ev. andra, och/eller någon särskilt trevlig pryl. Och sedan ska han läggas rakt av, i en attityd av självklarhet som säger inte bara att det är härligt qatt få sova utan också en klar tillgång här i världen, en favör för honom Och vederbörande läggare ska bara promenera ut, med en betryggande ramsa x 4 på väg bort från dörren och ut till bössan som står laddad för vargen 8) .

Klängigheten kan du bemöta genom att sätta dig på golvet hos honom till hans disposition. Förr eller senare går han ifrån dig och det är det som är meningen. Res dig då och gå till ditt, men lämna gärna efter dig en intressanbt sak eller en muta, som av en händelse

Och ta honom i bruk. Han ska ha åtminstone två tjugominuterspass om dagen då han gör nytta. Och avtackas grundligen när han ansträngt sig