Precis detta läste jag just om i Tips på vägen, Anna skriver såhär (citat):
"Lilla ungen som hoppar upp till stående innan du ens hinner ut ur rummet - låt henne/honom stå! Avlyssna utanför, osedd. Den lilla är arg, sur, glad, allmänt förvirrad eller svär som en borstbindare. Tyvärr, inte mycket att göra åt! Budskapet är: på natten händer ingenting, och nu är barnet lagt för natten. (Det budskapet tränger in så småningom, om än inte just i kväll.) Det är inte förbjudet att stå upp, och det är inte förbjudet att reagera. Det som är förbjudet är att bli riktigt, riktigt ledsen. Och trött, vilket brukar hänga samman. Då hör du hur barnet ber om hjälp. Det är också först då hon eller han är mottaglig för hjälp. Så vänta till dess! Lägg tillrätta (då ligger också barnet kvar), tryck till, gå ut, ramsa och bekräfta.
• Populärt bland små älsklingar som kan lägga sig själva och somnar på ramsan efter att ha ägnat sig åt olika orgier är att knöla ihop sig vid fotändan eller slockna på tvären, ovanpå täcket. När barnet sovit i tio minuter (inte tjugo) kan du gå in utan att barnet märker det. Då kan du helt sakligt lyfta barnet rätt och stoppa om. Håll svalt i rummet!
• Det vanligaste misstaget är att "fastna". Gör inte det! Om och när barnet skriker, ska det kännas för er bägge två - både dig och barnet - som om barnet skrek dig från sig, inte till sig. Du kommer kanske, men bara för att genast gå igen. Varje gång du fastnar därinne sticker vargen in sin dreglande käft i dörröppningen och flåsar."
Läs mer:
http://annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=20