
Min vanligtvis glada och lättroade dotter har börjat visa upp sidor som gör mig lite orolig.
Hon vill nästan aldrig berätta hur hon haft det på förskolan eller hur hon haft det om hon varit hon en kompis och lekt. Detsamma när hon varit på barndans som hon är en gång i veckan. Jag har försökt att fråga på lite olika sätt: 1. Hur var det på dansen? 2. Var det roligt hemma hos kompisen? 3. Vad gjorde ni på förskolan idag?
Vad/hur jag än frågar så snörper hon ihop munnen, sätter armarna i kors och säger "Jag vill inte berätta" eller "Inget roligt"


På förskolan får vi detaljerad information från personalen, och andra föräldrar berättar att deras barn pratat om hur kul de haft med min dotter på dagen. Men vad säger hon? "Nej, jag har inte lekt med nån. Jag ville inte det." [-(
Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Jag blir orolig när jag ser hur otroligt lik hon är mig... Jag hade (har...) ofta en känsla av utanförskap trots många sociala kontakter och roliga aktiviteter. Kanske projicerar jag nu, men jag vet inte hur jag ska hjälpa henne.
Kloka tankar

