Har vi förstört det för vår lilla pojke

[Sanna T]

Vi gick precis igenom natt nr.10 och det gick jätte dåligt. Natt nr. 9 gick inte heller bra men då tänkte jag att det bara var ett återfall, nästa natt går bättre igen men så blev det inte. Är nu jätte orolig att vi gjort fel för honom. Efter första natten så hade vi inte buffat utan endast ramsat, vi hade inga dramatiska förändringar, men långsamt blev det bättre och bättre. Natt 7 sov han till kl.5 och natt 8 till kl. 6. Men sedan, natt 9 vaknade han kl. 2.40 och jag ramsade som vanligt. Men tillslut gick jag in och buffade för han lät för ledsen, han lugnade sig litet och jag hann bekräftelseramsa en gång. Men så arbetade han upp sig och det lät så illa att det blev 4 omgångar buffningar till och vid det här laget var han jätte olycklig. Jag kände att det ju inte var någon vits med att fortsätta, nu behövde han få sköta det själv, Kl. var kvart över 4. han var ledsen till kl. kvart över 5, jag ramsade 2 gr. under den tiden, men tillslut gick jag in och buffade och denna gång somnade han innan jag hann ut och ramsa.

Det kändes som ett väldigt misslyckande. Jag läser hela tiden om hur de inte skall få vara jätte ledsna eller olyckliga och det var precis vad han var.

På morgonen var han jätte trött, men vi väckte och höll tiderna hela dagen trots att han nästan somnade vid bröstet varje gång jag ammade. Dagsovandet har inte fungerat bra sedan kurens början, vi vagnade och ramsade men efter flera dagar kände jag att det var viktigare att vi lyckades få honom att sova på de bestämnda tiderna och inte längre hur och han fick somna under promenader ute. Jag tog fasta på första delen av Annas råd och gav upp andra delen. Är det här jag förstört det för oss? Detta att han somnat med vagnen i rörelse? Det tycktes inte ha en negativ verkan på nätterna, utan det var skönt att få mera av en rytmn under dagtid.

Så till natt nr 10. Maken tog den och jag vaknade kl 4.40. Hörde honom gråta jätte ledsen. gick ner till maken och frågade varför han inte buffade, så här ledsna skall de ju inte få bli. Då hade pojken varit vaken sedan 2.30. Men inte speciellt ledsen största delen av tiden. Haft ljud för sig, gnällt, klagat, varit tyst. Efter ca. 2 timmar, gick maken in och buffade för han tyckte att nu måste det bli stopp på detta. Så det var ju inte rätt. Efter en stund blev pojken mycket ledsnare och han ramsade för honom. Det var efter det som jag vaknade och kom ner till maken och sa att jag tyckte han måste buffa honom, han är ju olycklig. Men efter att ha gått in för att buffa så kom maken ut igen, pojken blev bara mera olycklig och jag gick in istället och buffade och jag buffat litet för länge, ville lugna honom ordentilgt och så plötsligt somnade han.

Jag tycker vi varit väldigt konsekventa under natten, backat mer och mer osv. Men nu känner jag att vi gör fel. Så ledsen skall han ju inte behöva bli. Nära hysteri har han aldrig varit, och inte helt olycklig, men riktigt ledsen långa stunder.
Jag har last mycket här på internet, tryckt ut och läst igen och igen och sedan översatt för min make som talar engelska. Jag väntar på att SHN boken skall komma på posten (bor I USA). Just därför att jag behövt översätta och han inte kunnat läsa själv så tog jag de 5 första nätterna själv, sedan han den 6 och det gick bra. Jag tog sedan resten fram tills denna sista natt. Maken kände sig införståd med allt fram tills denna morgon. Nu känner han sig osäker och jag känner så med.

Ge oss råd!

[/LO]

Hej
Jag tycker att ni är jätteduktiga. Han ska inte vara jätteledsen, men han måste få tid att reagera - vilket ni har givit honom. När du kände att nu MÅSTE han få hjälp, så gav du honom det och han somnade.

Att han sover i vagn på dagarn och i sängen på nätterna har ingen betydlese. När du känner att nätterna sitter bra, så kan du ju jobba mer med att få honom att sova i en stillastående vagn på dagen.

Ni är så nära nu, kämpa vidare så ska ni se att det kommer att bli bra.

/LO

Kuren finns beskriven på engelska härpå hemsidan. http://www.annawahlgren.com/english/101.htm

[Sanna T]

Skönt att höra. Natt nr. 11 gick bättre igen. Han vaknade kl 5 och små klagade i en halvtimme, sedan mera oavbrutet klagande tills kl. 6 då jag kunde gå in och glad säga god morgon. Men jag stod emot och ramsade endast fram tills dess och när jag lyfte upp honom så såg jag genast att han inte egentligen var så ledsen alls som han lät!!!!!!

Tack för tipset om den engelska översättningen! Är jätte glad att min man nu skall riktigt kunna läsa om detta.

Sanna