Vi har nu klarat oss helskinnade genom en förkylning, trots att Wille vaknade flera gånger per natt så körde vi bara påminnelse o bekräftelse o så somnade han om. Det var en pärs, just när han vaknade så ofta för att han nös eller hostade, men nu är han frisk o sover igen, skönt.
Min fråga nu lyder som följer: Vi busar med honom o får honom att le o vara glad innan vi lägger honom, han har även en lampa som han brukar få känna på o undersöka innan vi lägger ner honom på mage, snabb solfjäder o ramsa x4. Han börjar dock alltid gråta o gör det i 5-10 min, ska det vara så eller gör vi nåt galet? Läser här på hemsidan om att barn inte mår bra av att skrika sig till sömns o då känner man ju sig som en skurk. Vad ska vi göra för att få honom att inte gråta sig till sömns? Undrar om vi ramsar för mycket, för man kanske inte ska köra ramsa x4 vid läggningen nu när vi kört ett tag, eller? Vi började kuren för ca 3-4 veckor sen o vi är helnöjda med att han lärt sig somna om själv, när han vaknar till på natten. En fråga till: ska man rusa till dörren till hans rum när han vaknar till på natten för att påminna o bekräfta, eller ska man låta honom somna om själv? Ser själv när jag skriver frågan att det naturliga svaret borde vara att låta honom somna själv, men jag har läst nånstans (fast det kan vara under de första fyra nätterna) att man ska finnas utanför dörren direkt, man ska inte vänta ut dem. Blandar jag ihop eller?
Marita Eriksson
mamma till Wille, 041217
Ja, du blandar nog ihop saker och ting litegrann 
Kuren är en process, ingenting statiskt. För att lilla barnet ska (fortsätta) göra framsteg krävs attdu/ni gör "baksteg - först, och kontinuerligt. Du kan alltså inte bära dig åt som om du håll på att kura honom - han ÄR ju kurad, somnar om som en gud och har sina fina nätter 
Han kan mycket väl uppleva det som klart förolämpande att du envisas med att försöka tala om vad som gäller - för en gammal man som verkligen VET vad som gäller. Tjatmåns