
Fantastiskt bra jobbat så här långt - så underbart för henne att äntligen få sova

Pris och beröm
Mem nu hotar första fällan: innan ens själva kuren, de fyra första dygnen, är genomförd - än mindre uppföljningsveckan - är det lätt hänt att man börjar dra slutsatser, tycker sig se ett mönster, "varje kväll"... "varje dag"... när vi i själva verket pratar om en process som knappt har startat. Och så börjar man bekymra sig därför att tåget inte går käpprätt på räls ögonblickligen och oavbrutet utan stannar till vid en station då och då

"När lilla damen märker att det är läggdags blir hon jätteledsen" heter det alltså inte efter två kvällar (möjligen kan man utvärdera saker och ting efter uppföljningsveckan). Utan det heter: "igårkväll" respektive "ikväll" hände det respektive det. Förstår du
Glöm alltså inte två saker som ständigt står omtjatade i Sova hela natten-boken och här på alla introduktioner:
1. Sova hela natten-kuren är en process. Se inte bakåt, se inte åt sidorna, håll målet för ögonen - den goda nattsömnen, som barnet behöver desperat. På med Attityden av självklarhet och låt inte minsta orosvarg rubba den!
2. Ju mer ett litet barn får sova (under kuren) desto tröttare blir det. Vad sägs t ex om att tolka hennes gnäll på kvällen som ren massiv trötthet

Hon skriker inte för att hon är olycklig - det har jag väldigt svårt att tro, för varför skulle hon vara olycklig? Hon får allt hon behöver och är på väg att få det hon uppenbarligen behöver mest av allt: lugna sammanhängande sköna rofyllda nätter. Det är en favör och en tillgång, ingenting att bli olycklig över och hon visar ju också med sitt lättade beteende, genom att sova så länge och så gott, att detta var vad hon väntade på och ville ha hjälp med. Så fortsätt hjälpa henne, lugnt och glatt och fint, genomför kuren så som den ska genomföras (läs på. läs på

) och hemfall INTE åt oro och/eller en tröstande attityd, för då tror hon verkligen att någonting är fel
