Jag vet inte om detta är rätt ställe att skriva, jag har inte hunnit sätta mig in i forumet så jag chansar. Har lite problem med sömnen för dottern just på dagarna och känner igen mig i denna "tråd".
På natten fungerar nattsömnen för dottern (6 veckor gammal) helt ok. Hon har somnat för natten 21-23 (ju äldre hon blivit ju tidigare blir kvällarna så från början 23, men nu mer mot 21) och vaknat ca. 02 och sedan 05.
Jag har lusläst Barnaboken och kört vagningsmetoden på natten för att få bort ena målet - det vid 02. Det är på väg åt rätt håll.
Inte somnar hon om inom 20 minuter utan första gången jag provade vagnade jag i 80 minuter! Och sen var det bara att leta en lugn stund för att plocka upp henne annars hade jag väl vagnat än
Så extremt har det inte varit de andra nätterna, utan mer att hon vaknar, somnar, vaknar, somnar och håller på så i över en timme tills "timmen är slagen" och det är dags att plockas upp. Dock skriker hon inte mycket nu utan gnäller och gnyr och skriker till mer som "hojtande" - kanske för att kolla av med mig om hur det nu är, "ska jag sova eller inte".
Nåja, vagning på natten fungerar även om det inte följer "schemat".
Det är dagssömnen jag inte får till. Har försökt följa standardmodellen och det brukar fungera bra på förmiddagarna. Hon följer schemat och äter ordentligt och har vakentid osv. sen mat från andra bröstet och så sova.
Det är ju tanken, men det snubblar alltid vid "sova". Dottern vill inte sova helt enkelt. Det är en mycket ytlig och lätt sömn som hon sover på dagarna och inte alls några 2.5 timmar djupsömn. Vilket hon förvisso gjort någon gång, men alls inte varje eller ens varannan dag.
I förrgår provade vi att tima in hennes sovtid med utgång i vagn. Friskluft är ju sövande... trodde vi! Efter 40 minuter i vagnen med stooooora ögon somnade hon. Lite. Sedan under resten av promenaden så sov hon mycket lätt och vaknade om vi stannade till, eller om vi åkte i ett "oskönt" gupp. Promenaden pågick under 2.5 timme och hon "sov" då 1.5 timme osammanhängande.
Förmiddagarna är bäst helt enkelt, sen får hon mer "mental härdsmälta" ju mer dagen lider och mat och vakentid är inga problem att få till, men sömn. Icke. Buffa i rumpan har provats och provats och provats, men antingen har jag fel teknik eller provar inte tillräckligt länge. Hur länge ska man hålla på? Tills hon somnar av utmattning för hon skriker ju upp sig högre och högre och värre och värre? Vagning fungerar bäst på natten och inte direkt bra på dagen. Har faktiskt även provat varianten att amma henne tills hon nästan somnar och sedan lägga ifrån mig henne så hon ska somna själv. Men icke!
Hur ska jag göra för att hjälpa henne sova?! Jag försöker vara lugn och metodisk och försöker verkligen få henne att sova (tycker jag...). Ibland blir det bara för mycket för mig och jag blir frustrerad och irriterad över att höra hennes skrik (vilket jag inte alls är stolt över) och att inget jag gör hjälper, och känner mig inte alls som en bra mamma. Dock går maken in ofta och tar henne, han har ett tålamod som en ängel, det är snarare jag som till slut inte klarar av att höra henne skrika så jag går in med "bröstet i högsta hugg" eftersom det är det enda som i slutändan får henne tyst och lugn och att hon kan sova ett tag.
Antagligen bottnar det i att jag tycker det låter så hemskt när hon är lessen och jag vill trösta. Jag har inte tålamodet att "vänta ut" henne och "jaga bort vargen" när hon gråter som det verkar. Det är inte jämt och inte varje dag hon har riktiga "härdsmältor", men de kommer och det är på eftermiddagarna under 2-3 timmar innan hon somnar mot kvällen och sover då till slut tungt.
Det verkar så lätt i barnaboken att "bara" buffa till sömns, men det är baske mig inte det i verkligheten, inte i min verklighet i alla fall. Hur ska jag göra och hur länge ska man hålla på och hur länge ska hon få skrika? Det skär ju i hjärtat att höra henne skrika... Hur är "frågorna" = gnäll, skrik, "hysteri". Det är ju så hemskt när hon skriker så mycket hon bara kan...
Hjälp!
Om du desutom känner att det känns rätt så är det ju rätt. Hon har förutsättningen att sova, det är det viktiga.