Arg vid läggdags?

lilla morran · Inlägg av **lilla morran** » tor 28 jul 2005, 10:50

Hej på er alla!
Hoppas att ni kan ge mig ett råd?

Vår lilla tjej, 13 mån, har sovit gott sedan hon var två månader i eget rum.
Någon gång har hon frågat om hon verkligen skall ligga där själv och jo, det ska hon och det har funkat jättebra! Både hemma och borta. Vi har nog varit väldigt bortskämda..

Nu en del kvällar, inte alla, utan var tredje kanske så blir hon vansinnigt arg!
Efter bus så drar vi för gardinerna och går mot sängen som vi alltid gjort och där ligger hennes älskade kanin och väntar. Så fort jag skall lägga ner henne stelnar hon till och visar att hon skall minsann inte ner i någon säng!
Hon "skäller" på mig och jag försöker distrahera henne med kaninen eller något annat hon tycker är kul. Det går inte.
Lägger jag ner henne nu när hon skriker så skriker hon ännu högre, naturligtvis..
Hon ställer sig upp i sängen, jag lägger henne bestämt ner och säger ramsan.
Vid första ordet blir hon ännu argare. Nu börjar vi närma oss en röstvolym där jag börjar bli orolig för grannarna!
Jag lägger henne ner, ramsar och lämnar rummet. Hon skriker!
Vad har jag gjort fel?
Jag kan inte få henne att lugna sig, jag kan inte trösta henne i sängen längre?
Ska jag fortsätta lägga ner henne, ramsa och lämna rummet tills hon somnar av ren utmattning? Eller ska jag stanna kvar tills hon lugnat ner sig, som hon förövrigt inte verkar göra utan hon somnar gråtande?

Det känns som om hur jag än gör så blir det fel.
Kan ni hjälpa mig? Var gick det fel någonstans?

Inlägg av **annawahlgren** » fre 29 jul 2005, 23:00

Misströsta inte

Inte "gick det fel någonstans". Det gick vidare, kan man säga. Livet är rörelse, kan man påminna sig. Små barn är inte statiska. Allt kan inte alltid vara som det alltid har varit eller som det var förut. Allt förändras, utvecklas och går vidare och det betyder INTE att man gjort fel, eller än värre att DET skulle vara fel. Ja, livet är rörelse

Nu får du alltså de berömda frågorna. I ny tappning. Du kommer att få många fler, i andra tappningar, ständigt nya att ta ställning till och försöka hitta de rätta svaren på - svar som ger en slutlig reaktion av lättnad hos barnet. Det är av den reaktionen man vet, efter all sin knaggliga möda, att man är "hemma" dvs gjorde rätt. Med mindre än barnets äntliga lättnad ska man inte ge sig.

Men den kommer inte som ett brev på posten vid ens första försök att lösa "problemet" dvs svara på frågan. Den lättnaden föregås i regel av ett bombardemang av nya frågor, upprepade frågor... innan barnet anser sig ha fått nöjaktigt besked, nöjaktigt för BARNET, alltså. Så där gäller det att ha både tålamod och en klar strategi. Dvs tänka och tänka noga. Innan.

Har du svårt att se saken (argt skrikande, "vägran" att ligga ner osv) som en fråga, så se det som ett ifrågasättande. "Är det verkligen meningen att jag ska sova nu? Vet du vad du gör? Är det rätt, det här? Står du för det? Kan jag vara lugn för att du står säkert på min sida och vet mitt bästa, eller vinglar du som en vindflöjel i halv storm så fort JAG inte vet?" (Varpå du får en halv storm.)

Ge henne en liten minikur som svar på frågan/ifrågasättandet. Det kan bli några jobbiga kvällar men grannarna aktar sig nog för att klaga

1. Odla skrattet-till-go'nattet och missa det aldrig.

2. Odla skrattet till morgonen också, som ska bestämmas av dig, inte lilla barnet, och verkligen präglas av skoj och återseendets jubel

Även om du till att börja med kanske får stå för det själv så låtsas att hon är SÅ med på noterna

3. Lägg henne kort och direkt ovanpå skratt och stoj på kvällen och dröj INTE kvar i rummet, ramsa INTE därinne, lägg henne Inte igen, tveka inte på tröskeln. Ut med dig och på med glad, hög, hurtig ramsa. Även om hon skriker i himlens sky måste även hon dra efter andan igen och då kan du passa på att göra dig hörd. Med hjälp av MYCKET kraftig volym med dito magstöd. Gå inte in mer.

4. Överrösta henne med avpersonfierande, neutraliserande musik (utan sång) som får henne att tro att du ändå inte hör. Skramla med annat i huset. En enda gång till, om absolut nödvändigt, får du ramsa igen x4. Men då ska det vara en ramsa som inte alls är särskilt glad eller hurtig utan på ren svenska rejält ilsken. Den ska du servera när DU har fått nog, och det ska höras. Den ska ha ett enda budskap bortom de rytmiska orden du har i din ramsa: GLÖM!

5. I ditt huvud ska finnas ett enda sakligt mantra: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

Bort alltså med alla dina egna frågor - om vad du gjort för fel etc etc - dvs ut med dina egna vargar, och in med Attityden av Självklarhet

lilla morran · Inlägg av **lilla morran** » sön 31 jul 2005, 23:22

Tack för svar Anna,

Nu verkar det som hon accepterat att hon verkligen skall lägga sig, men dusten kommer istället efter ca 1 timme! Det blir svettigt att försöka få ner en trilskandes 1-åring i sängen! Dom har en konstig förmåga att förvandla sig själva till stela pinnar som senare omvandlar sig till en tung geleklump..

Men tycker det går lite lättare när hon vaknar för då har man inställningen att hon SKA sova, hon SKA ligga kvar i sängen för upp kommer hon inte!
(min man var förresten tvungen att gå ut en sväng, han orkade inte med att höra hennes vrål!!) Det är helt ok för mig, för jag kan hålla mig rätt så kallsinnig då. Men, man hoppas att det här går bort snart, att hon får sina svar som du skriver.
När jag tänker efter så har hon nog blivit lite lättare att ha att göra med på dagarna. Innan vi ändrade om hennes schema så kunde hon vara rätt så sur på eftermiddagarna. Av detta har vi inte märkt av så mycket längre

Hoppas bara att hon är nöjd med de svar som vi ger henne? Hur länge brukar dom fråga?

Många kramar från oss.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 01 aug 2005, 08:36

annawahlgren skrev: 3. Lägg henne kort och direkt ovanpå skratt och stoj på kvällen och dröj INTE kvar i rummet, ramsa INTE därinne, lägg henne Inte igen, tveka inte på tröskeln. Ut med dig och på med glad, hög, hurtig ramsa. Även om hon skriker i himlens sky måste även hon dra efter andan igen och då kan du passa på att göra dig hörd. Med hjälp av MYCKET kraftig volym med dito magstöd. Gå inte in mer.

4. Överrösta henne med avpersonfierande, neutraliserande musik (utan sång) som får henne att tro att du ändå inte hör. Skramla med annat i huset. En enda gång till, om absolut nödvändigt, får du ramsa igen x4. Men då ska det vara en ramsa som inte alls är särskilt glad eller hurtig utan på ren svenska rejält ilsken. Den ska du servera när DU har fått nog, och det ska höras. Den ska ha ett enda budskap bortom de rytmiska orden du har i din ramsa: GLÖM!

Läs dessa punkter igen så ser du att du inte behöver gå in och "brottas" med henne (=underhållning....)! Utan vid första uppvakningspipet så ger du en punksättande ramsa som påminnelse och besked. Du ska INTE gå in - ramsan sköter hela saken!