2,5ar förskräckligt humör efter dagsvilan=for mycket sömn?

[knyttet]

Hej,

Nu har jag en liten fraga ang min stora tös, hon har i perioder vaknat som ett aksmoln fran vilan, nu är vi i en sadan period sen ett tag tillbaka och jag undrar om det finns ngt att göra eller första vad det beror pa.

Hon vaknar sur som en citron, jag försöker att pa alla vis ge henne en mjuk uppvakning och föreslar att läsa en bok, gosa, god fika osv. I bästa fall sa sitter hon som en riktig surmule och tuggar i sig fikan och vägrar prata med nagon i ca 20min. Sen när hon blivit folk igen sa kommer energin och humöret tillbaka. Men oftast sa lyckas vi inte tillfredställa hennes uppvaknade tillräckligt och hon bryter ihop för ingenting. Det skriker och gormas och grats, ganska otrevligt för alla. Funderar pa om det är att hon sovit för mycket, för lite? Eller om det finns nagot annat att göra?

Tips?

Hon sover natt 19-7.15
Vila 13-14.30 (ibland lite mindre typ 1h15, och sällan mer max 2h)

tack

[Tin]

Hej kära du,
har haft sådana perioder också fast ganska få faktiskt ta i trä.

Jag har tolkat det som att liten behöver få vara ifred bara, försöker jag dutta, gosa eller annat blir hon bara arg. Jag gör helt enkelt tydligt att det är dags att vakna och sedan får hon dra sig tills hon är som folk. Men somna om får man inte, lampan tänds och jag kollar henne då och då. Sen efter 10 minuter eller så ropar hon mamma, och är redo.

Jag tänker tja det kan vara himla irriterande att väckas om man inte har lust - och jag kan också behöva samla mig för mig själv innan jag är redo för nya tag. Det är det värsta om finns u när någon pigg en kommer in och drar upp en ur sängen när man vill göra det i sin egen takt.

Sömnen ser bra ut: min lilla som är nästan exakt lika gammal som din, sover 12h natt och sedan mellan 1 och ibland 1,5 h på dagen. Och det verkar inte vara kopplat till hennes "cranky" perioder, så tolkar jag det i alla fall.

kram Tin

[knyttet]

Hej och tack för svar!

Jag väcker henne inte särskillt ofta längre utan later henne reglera om det blir 1h15 eller 1h30, sa hon vaknar och gnäller "mammma ja e vaken". Oftast grater hon inte när hon vaknar utan vill komma upp och fika, men det är sedan om nagot gar fel som hon blir arg som ett bi.

Detta kanske är lite mer av en fostringsfraga, men vad är egentligen skilnaden mellan sängdumpning och förvisning i praktiken? När hon blir helt ohanterlig och vralar och kastar "fel" mat pa golvet sa brukar jag säga "oj da du är nog lite för trött för att sitta till bords, du kan ga och vila lite med kanin i sängen och sa kan du komma tillbaka när du är färdig" plums ner i sängen med lite banan och kanin. Detta fungerar bra som en paus och som en gräns: man kan inte halla pa hur som helst da far man ga till sitt rum tills man är färdig. Detta brukar oftast urballade viluppvakningar resultera i, rätt eller fel?

tack tack

[Tin]

Men du har ju en utmärkt plan, jag säger rätt. Det fungerar ju och du sätter gränser.

Viktigt är ju att göra skillnad på att det inte är henne du inte tolererar utan uppförandet. Så fort man är sig själv igen så tjatar man inte om detta mer, utan man gör något roligt igen.

Vi kör mycket med:
-Oh nej, kom gnället på besök nu igen, usch vad tråkigt. Då får vi sätta oss ner och ha tråkigt tills gnället försvinner.
Oftast stannar hon då upp och hon slutar gnälla.
- Är gnället borta nu?, frågar jag.
- Ja!
- Vad kul då gör vi nåt roligt, fortsätter vi, äter vi eller vad som nu stod på schemat.

kram Tin

[knyttet]

Ok, skönt att höra! Sa är det hos oss ocksa

[klockan]

Vi har en kille här som är 2 år och 5 mån och som är exakt likadan .Tänker mest att det är hans personlighet, han älskar att sova på dagen och då får man ju ta att han blir sur när man väcker honom då det är som bäst . Vi försöker låssas som inget, lämnar honom ifred så mkt det går, anpassar litegrann våra aktiviteter efter att vi vet att han har lång startsträcka efter vilan etc.

Gränser finns ju dock, dessa är vi noga med, vad gäller sura miner, gnäll och grin (gäller alla - vuxna som barn). Med honom kör vi "sängdumpning", blir kanske ngr ggr/månad. Skillnaden mellan det och förvisning är att sängdumpnng inte sker i affekt från förälderns håll, utan man beter sig vääääldigt neutralt och säger ngt i stil med "Nu får du vara härinne i din säng tills du är på bättre humör och då är du välkommen tillbaka". Sen lämnar vi, med ngt gossedjur som sällskap och så ligger han och grinar/skriker av sig. Vi har alltid dörren öppen och lyset tänt skall tilläggas, så han hör oss därute. När vi hör att han börjar lugna ner sig går vi in och frågar om han gråtit /surat klart och han svarar alltid "Ja" eller "Nej", det är det som är så coolt. Börjar han sura direkt han kommer upp blir det tillbaka till sängen "OK du var visst inte klar". Men som sagt - väääldigt neutralt och självklart, INTE ett straff [-X

Samma sätt med de äldre barnen som är 4 och 6, så han ser ju det oxå = lika för alla .

AW skriver bra om detta, i samband med trotsen tror jag det är (?) att det gäller att "rädda barnet från sig självt" och jag märker på vår son att han uppskattar/behöver det där, att man liksom kliver in och styr upp

[knyttet]

Hej,

Ja det är väl sa man far se det, vi väcker henne dock inte men hon är sur ända...

Men förvisningen är väl inte heller ett straff? Om jag inte minns fel sa förvisar man för att underkänna beteendet men inte personen, sa ingen skam eller straff känsla. Men nu när damen börjar bli stor nog för att höra när hon beter sig oacceptabelt, är det egentligen nagon skillnad pa att förvisa (hennes daliga beteende) och att sängdumpa?? Eller är skillnaden bara ett vänligt tillägg i form av ord "du kan komma tillbaka när du slutat kasta saker/skrika" eller vad det nu är.

tack och kram

[Tin]

Hej där,
Jag brukar tänka att den en varianten är för föräldern och den andre för barnet, dvs ibland behöver man samla sig som vuxen (t ex under trotsen) för att kunna regera på ett ätt som hjäler barnet och barnet dumpas i säng i nån minut för att den vuxne ska samla sig.
Oftare är det däremot barnet som behöver samla sig och göra sig kvitt ett oönskad beteende. Sen ska man alltid förklara att det inte är barnet som förvisas, utan ett beteende.

I trots kapitlet i BB finns det beskrivet så fint.

Kram Tin