Förtrots och sömnfnurror

[Nattisen1]

Hej,

Neo är nu 21 månader och inne i förtrotsen. Jag har läst massor med inlägg här på forumet men vill ändå bolla några funderingar med er.

För några veckor sedan började läggningarna strula och uppvak på natten uppenbarade sig. Läggningarna blev skrikiga och ledsna. Så fort vi närmade oss sängen så blev han ledsen. Så fort vi ramsade så ökade skriken. Det blev bättre när vi slutade ramsa och stannade i rummet några minuter och lugnade honom samt ökade husljuden vid läggning. Så numera ramsar vi inte utan säger ramsan en gång innan nedläggning alternativt lägger ner och säger bara "Godnatt". Läggningarna går mkt bättre, inget gnäll. MEN han somnar inte. Han kan ligger vaken 45 min - 2 h och varvar prat/gnäll/tystnad/ledsenhet.

Hur agera här?
Och vad beror det på? Sover han för länge på dagarna (1,5 timmar)? Han har alltid varit en pigg/vaken grabb.

Uppvak kommer då och då. Några gånger räcker det med tillrättaläggning men i flera fall är han vaken minst 2 timmar mitt i natten. Vi börjar med tillrättaläggning och går ut. Han tystnar men gnäller/skriker/gråter snart igen. Vi testar igen och igen. När vi själva inte orkar mer så lägger vi oss på en madrass på hans golv och lugnar när han gnäller därifrån.

Vad ska vi förändra? Ska man agera annorlunda när han är sjuk (uppvaken ökar då)?

Han får ibland utbrott och lägger sig på golvet och skriker, tex. för att leksaksbilen/legot inte gör som han vill.

Hur agera här? Låta honom klara av utbrottet själv? Pakta med bilen?
Han får ofta utbrott över sin leksaksdammsugare som han samtidigt älskar. Till slut ger vi upp och ställer undan dammsugaren - rätt eller fel?

Han gillar att hjälpa till vid matlagning och står ofta på en stol vid diskbänken. Men även här får han utbrott helt plötsligt och börjar slänga ner bestick/matverktyg/elvisp m.m. och skriker.

Hur agera här? Sängdumpning? Pakta med köksverktygen? Ställa ner honom på golvet och ignorera?

Han vill gärna klara av saker själv och blir arg när det inte gå. Tex. om han inte får på sig skorna själv.

Hur agera här? Han blir arg om vi försöker hjälpa till.

Sen undrar jag hur mkt man ska låta honom få bestämma själv. Tex. så ville han inte knäppa skorna i morse. Ska man låta honom få gå med oknäppta skor eller helt enkelt knäppa skorna och säga att skorna ska vara knäppta när man går ut.

Långt inlägg och många funderingar. Hoppas någon av er orkar läsa och svara mig.

Tack på förhand
/Nathalie

[Manfred10]

Hej!

har du läst den här tråden? http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 40&t=13298

Jag har nog inga direkta svar men jag känner verkligen igen mig! Jag väntar med spänning på de svar du får här!

Vid utbrotten gör vi så här! Ojdå! vad hände nu? ville traktorn inte köra där? Nu hämtar vi traktorn (handen om) klappa fint på traktorn. (ställer tillbaka den på golvet, bänken och leken börjar om alternativt någon annan syssla tar vid)

Är det väldigt ilskna utbrott kramas vi en stund innan vi hämtar traktorn och klappar fint på den så att den ska kunna köra rätt nästa gång.

Vid läggningar gör vi lika som alltid! Ramsar ALLTID ut! och ibland vid behov efteråt, men vi har kanske inte lika mycket sömnstrul som ni har.

Vi har inte använt oss av sängdumpning. Strular det vid matlagningen och inte paktningen hjälper eller annan avledning/matlagningssyssla oxå ratas så får gossen gå därifrån och pyssla med annat.

Övrigt angående nätterna så skulle jag säga, UT ur rummet. När han ställer extra många frågor är det extra viktigt att ni verkligen bedyrar att ALLT ÄR PRECIS SOM VANLIGT! Nu har ni liksom talat om för honom att ojdå! här är det hemska grejer på G, bäst att vi sover hos dig. Jobba med skrattet till godnattet och se till att ha rejält mörkt i rummet! 8) Och lite extra social delaktighet och fysisk aktivitet på dagarna skadar förstås inte! Det händer mycket hos honom nu. Han måste få gnälla och vakna till (det tillhör privatlivet, kanske blir han arg för att ni stör honom?)inte ska ni behöva sova på madrass i rummet för det. När han ber om hjälp ramsar ni, kanske dags att ta en diskussion? Han ställer 100 frågor och är förbannad med får 101 svar! Blir det kris hos oss går jag in och solfjädrar tills storebror sover.

Jenny

[Nattisen1]

Tack för ditt svar Manfred10.

Vi sover inte längre inne hos Neo och har försökt minska springet till hans rum. Jag har dock fortfarande flera funderingar:

Vid läggning ska man inte gå in trots skrik utan istället göra husljud/musik. Korrekt uppfattat?

Gäller detsamma vid uppvak på nätterna eller är tex. en tillrättaläggning okej?

Gäller detsamma vid förkylning/sjukdom eller är det okej att vara inne i rummet och trösta i sängen då?

Vad gör vi åt den långa tiden det tar för honom att somna? På dagstid tar det 30-70 min att somna och på kvällarna 30 min upp till två timmar (snitt ca 45-60 min). Undrar också vad ni tror detta beror på...

Vi har minskat dagsluren till 1 timme.
Tacksam om ngn har svar på mina frågor...

/Nathalie

[chokladkaninen]

Hej Nattisen1!

Du har fått vänta på svar, ser jag. Ursäkta.

Vid läggning ska man inte gå in trots skrik utan istället göra husljud/musik. Korrekt uppfattat?

Nyckeln här är, precis som under kurningen och standardmodellandet, att LYSSNA. Är han arg så är husljud och musik absolut det bästa du kan göra för att hjälpa honom, är han däremot orolig så är det ramsan som gäller. Men några gånger bara nu, eftersom han inte är en kurunge längre; det är bara frågan om att försäkra att allt är som det ska vara, och alltid har varit. Det handlar ju inte längre om att lära honom något nytt.

Gäller detsamma vid uppvak på nätterna eller är tex. en tillrättaläggning okej?

Även här måste du känna efter vad som behövs hos er. Blir du orolig att det är något så kan du förstås gå in och se efter (tillrättaläggning), men är det återkommande bör du istället tänka på det som en minikur och pangramsa.

Gäller detsamma vid förkylning/sjukdom eller är det okej att vara inne i rummet och trösta i sängen då?

Även vid sjukdom bör man ju sova, det behövs ju för att man ska bli frisk. Så håll det så mycket "som vanligt" som möjligt. Däremot kan det ju förstås behövas undantag, t ex har jag fuskat med mellanmål mitt i natten om mina barn har varit sjuka och inte fått i sig tillräckligt på dagen. Man kan behöva ge medicin också (i sängen om det går), eller snyta eller dricka vatten.... Det viktiga är ju att man inte går ned sig i något springa-in-träsk utan tar sig tillbaka till den vanliga rutinen så fort det inte behövs några nattliga ingrepp längre.

Jag är personligen ganska liberal med hjälp vid sjukdom etc därför att våra nätter alltid annars funkar prickfritt. Hade vi det svårare på nätterna vanligtvis så skulle jag kanske vara försiktigare med hjälpandet för att inte den lille skulle få för sig att han behöver min hjälp för att kunna somna gott. Hänger du med?

(Du vet att en hackad lök i ångande vatten hjälper mot hosta och lite mot snuva va?)

Vad gör vi åt den långa tiden det tar för honom att somna? På dagstid tar det 30-70 min att somna och på kvällarna 30 min upp till två timmar (snitt ca 45-60 min). Undrar också vad ni tror detta beror på...

Jag tror att detta hänger ihop med din första fråga: om han gråter vid läggning och tar tid på sig att somna har han sannolikt kommit lite i otakt med sitt schema så att han är för pigg när det är dags att sova lunch och för trött när det är dags att sova natt. Var det länge sedan du ändrade tiderna (om inte så sätter det sig nog bara du inte kompenserar för mycket på morgnarna)? Annars kanske du behöver justera tiderna igen för att hitta något som funkar för er. En klassiker mot insomningstrassel är att lägga 30 min tidigare på kvällen, men om han får till sin lunchsömn så borde det inte behövas.

Lycka till!

[Nattisen1]

Hej igen och tack för svaret!

Tyvärr så funkar fortfarande inte lunchluren. Vi har kört samma tider, läggning kl. 12,00 i fler månader. Det ända vi ändrat är att ta upp honom efter 1 timma istället för 1,5 för att slippa långa kvällsläggningar.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt lunchläggningen... Funderar allvarligt på att lägga ner den. Det tar nämligen ca en timma för honom att somna.

Kvällarna har blivit lite bättre sen vi kortade ner lunchluren men han kan fortfarande ligga och prata i ca 30 minuter innan han somnar. Skönt att slippa skrik på kvällen iaf.

Men lunchluren är alltså helt kaos! Första halvtimmen är rätt lugn oftast, han ligger och pratar. Sen börjar han skrika och varierar mellan att gnälla, gråta väldigt ledset och skrika helt hysteriskt argt (mkt svordomar!). Vad tusan ska jag göra?

/Nathalie

[Alma]

Hej Nathalie,

Kanske har detta med ert schema att göra, och det är andra så mycket bättre på att ge idéer om än jag.

Vi hade en period strax innan vår son var 2 år då sömnen tog lång tid både lunch och natt. För oss hjälpte det att

1) öka fysiska aktiviteterna utomhus, se till att kroppen fick bli rejält "utarbetad". Också på vintern då det var svinkallt finna saker som måste göras utomhus som tog kortare tid men ändå var rejält fysiska.

2. läsa SHN-boken ett par gånger, några partier högt för varandra, och diskutera mellan oss föräldrar. Bestämma oss för hur när vi ville att sömnen skulle infalla, schemalägga mattider mm efter det och bestämma hur vi skulle göra om sonen tvekade.

I det senare gick vi från att diskutera praktikaliteter som när och hur ramsa mm till att diskutera hela dagen, dvs hur sonen skulle inlemmas i de olika vardagsbestyren och vilka uppgifter han kunde få i hushållet som vi kunde göra möjliga i en period av förtrotsande och i övrigt. Vi hann med ett par gräl med varandra som reds igenom också.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att vi kom på rätt köl och sonen upphörde med timslånga nattningar och svårsomnad lunch, men något i att vi snackade ihop oss, bättre stöttade varandra och säkert omedvetet förmedlade en större säkerhet kan det ha varit.

Kanske har ni detta redan och då är ju det här helt värdelösa råd... Vi får vänta på någon annans råd och om de pga sommarsemestrar mm inte kommer - lägg in dina frågor i tråden om 'Säkra sovare med fnurra på tråden' också, så kanske det blir bättre napp!

[TorsMamma]

Hej,

Varför inte ge en timmes "vila" med sömn som förutsättning? då kan man lyssna på en CD Saga i 45 min och det är trevligt, sen sova 20-45 min beroende på behov? Vila kan man ha länge, länge, länge.

[klockan]

Hej,

vi har skjutit på schemat efter att vår 2-åring gick på sommarlov efter midsommar. Nu får han vara vaken 5.5-6 tim (7.30-13) på fm innan han ska sova sin dagslur, till skillnad mot för ganska bra precis 5 tim när han har gått på fsk (7-12). Det märktes redan under våren att han började få svårt att somna där vid 12 som han var van vid, långa insomningar även på fsk. Kanske orkar man vara uppe en smula längre på fm när man blivit lite äldre? (Även om totala antalet sömntimmar/dygn inte ändras för det...)

Eller så ändras rytmen i kroppen helt enkelt (?). Nu när han får lägga sig vid 13 istället så somnar han oftast inom 15-20 min och så tar vi upp honom kl 14. Lägger sig för natten gör han fortfarande strax efter 19, men det tar oftast 30 min minst för honom att somna.Men så verkar det vara för mååånga i den här åldern.

Bara en tanke

[Nattisen1]

Tack för alla svar och tips!

Vi har ändrat lite i schemat så att läggningen blir ca 1 timme senare än vanligt för lunchluren och nu funkar det mkt bättre

Han somnar fortare och gnället/skriket har minskat. Även kvällsläggningarna rullar på fint nu