Jag vill gärna ventilera mina tankar här och få ordning på mitt huvudbry..
Mitt i en jobbig graviditet med otroligt illamående läste jag till inträdesproven till universitetet för att komma in på en linje jag hemligt drömt om länge. Dessutom tänkte jag att studier är lättare att kombinera med familj, eftersom det ger lite mer svängrum med tider och så.. Till min otroliga förvåning kom jag in på universitetet och fick tillstånd av fakulteten att skjuta upp studiestarten med ett år pga. graviditet.
Nu fyller lillflickan 1 i augusti och det är meningen att jag skall börja studera.
Jag kontaktade förtroligt vår lilla kommuns dagmammor för att ordna att lillen har en plats att gå till några timmar om dagen då jag läser och pappa jobbar. Till min förskräckelse var dagmammorna inte alls den typen som jag vill lämna ifrån mitt barn till
Pappa kommer att vara hemma väldigt mycket i höst men stundvis kan han vara borta en hel vecka i streck - vi behöver alltså något fungerande system..
Då dagmammorna inte alls motsvarade min uppfattning om hyfsat folk, lade jag in en dagisansökan förra veckan.. Jag tänkte att där har de åtminstone en dagsrutin och bra personal - Dagvården och skolorna här i vår lilla kommun sköts verkligen om!
Detta är ju dock tvärt emot allt jag tänkt mig..
Är dagis så hemskt som jag föreställer mig??
Jag kan inte skjuta upp mina studier heller - pga ekonomiska skäl är jag tvungen att börja och måste få studierna slutförda i skälig tid efter start.
Har någon erfarenheter om en så liten på dagis?? Hon kommer ju inte att vara där från 8-17 varje dag! Det är frågan om flera dagar med bara förmiddag och vissa veckor som sagt helt hemma.