Mailkonversationen, här avidentifierad, i sin helhet:
För tillfället hjälper vi en klient med vårdnad, boende och umgänge med hans barn och det föreligger en tvist vid domstol angående nämnda angelägenheter. Barnens mamma låter deras gemensamma dotter gå väldigt långa dagar på dagis trots hennes ringa ålder, 2,5 år, vilket vår klient anser är skadligt för henne. Det kommer att sättas ut till förhandling och vi ska inkomma med bevisuppgifter. Vår önskan är att få ett utlåtande av en sakkunnig om huruvida detta är skadligt för barnet osv.
Med anledning härav kontaktar jag Dig med förhoppning om att Du har möjlighet att bistå med ett utlåtande såsom sakkunnig då Du har stor erfarenhet inom detta område. Givetvis kan Du få mer omfattande information om omständigheterna i aktuellt ärende.
Du skulle vara till mycket stor hjälp och vi uppskattar om Du har möjlighet att uttala Dig i sak angående detta."
Mina ord i saken skulle inte våga särskilt tungt. Som sakkunnig bör man ha titlar och examina om det ska räknas vad man tycker i det här landet.
Och min trovärdighet överlag är ganska punkterad just nu p g a en mycket nedsvärtande bok som en dotter skrivit. Så redan genom att nämna mitt namn skulle pappan få på käften, om du ursäktar språket!
Jag är alltså inte alls rätt person att lägga tyngd bakom hans synpunkter. Jag har motsatt mig dagisplacering ö h t för barn under tre år ända sedan 1977 i den offentliga debatten, det är ingen hemlighet och det är väl därför du kontaktar mig, men jag är ingen legitimerad auktoritet och har ingenting att säga till om. Minst av allt nu."
Tack igen för Ditt snabba återkommande!"
Min mailadress, om man föredrar direktkontakt framför att skriva öppet här, är anna.wmp@gmail.com.