När hon ska få sova är det lilla livet livrädd för att somna ensam.
det började egentligen för någon månad sedan, med att hon inte ville att vi skulle stänga dörren. Så vi lämnade den på glänt med lite ljus utanför rummet och det fungerade bra att somna så. sen stängde vi när hon somnat (annars protest). Tills för typ nån vecka sen, när hon började gråta (av rädsla) när man gick ut.Hon är i förtrotsen och redan från början viljestark så nu är det bråk om mycket känns det som. fast bara med mamma och pappa, och speciellt då mig. Jag kopplar detta lite till det, men vi har ju säkert gjort fel också. Vi har tydligen bjudit in vargar - ovetandes såklart - men nu är jag osäker på hur vi ska tackla detta, hur långt jag ska gå med teknikerna för att få rätsida på detta. Vi började stänga dörren igen för några dagar sedan, och ramsa. Så nu är det beckmörkt i rummet igen. Vi har bara ramsat och stackarn gråter sig till sömns med ramsor instuckna lite då och då, fast hon somnar ganska snabbt, på typ på 10-15 min. Nätterna är ibland oroliga med mardrömmar, men hon vaknar inte fast hon ibland gråter eller skriker i sömnen.
Hon vill ju helt klart att man ska hålla i henne tills hon somnar, så solfjädern skulle ju vara ganska naturlig. Men borde jag solfjädra först efter att jag gått ut och gråten efter mamma och/eller pappa tagit vid, eller ska jag solfjädra redan innan ramsan? Liksom preventivt? Tills hon nästan somnat och sen gå ut med ramsan?
Vi peppar henne innan vi går med att allt är bra, att det är skönt att sova och att mamma och pappa är där ute och att hon hör oss. Hon är mycket verbal och pratar redan långa meningar och vi vet att hon förstår det v säger så den biten är det klart med.
Vid läggning skrattar vi, sjunger olika sånger och så, så det torde vara som det ska. Men när hon märker att det håller på att ta slut för kvällen, så säger hon att man ska titta på henne (dvs inte gå ur rummet), hon håller tag i ens hand med allt vad hon är värd. När man sedan gått ut, släckt, stängt och ramsat så börjar storgråt med rop på att mamma ska komma in och klappa henne, eller komma in och se på henne.
Jag har läst i SHN och på forumet och förstått att när man vill gå in, ska man ramsa. Vilket jag gjort. Fast det skär i modershjärtat när lilla livet gråter och ropar på en när hon är rädd. Men ska jag nu ta till tyngre artilleriet (solfjädern), eller kan jag lita på att ramsan sköter sitt bara jag ger det några kvällar till?
Lite annan bakgrundsinfo:
Vissa vargar kanske kom redan när vi började lämna dörren på glänt. Följande flock närmade sig kanske kanske när hon fick flytta till en större säng. Hennes spjälsäng blev liten för hon sparkade i den massor på nätterna och jag vaknade av ljudet fast vi alltså sover i annat rum och till natten. Så hon fick flytta till större säng - efter långt övervägande - och efter de två-tre första nätterna gick det också bra.
En större säng, spjäl eller inte, skulle i alla fall vara aktuell då hon blir storasyster i mars.
Hon har dagsschema med fasta tider och en tvåtimmars lur mitt på dagen (numera sover hon mer sällan 2 timmar, det är ofta 1 h 45 min), lägging ca 19.45 och väckning ca 6.35-45.
Egentligen är planen att hon ska ligga i sängen 19.30 men med förtrots så betyder det att det sällan är då eftersom hon sätter sig på tvären med det mesta både morgon och kväll (ja, och blöjbyten och middag osv osv...) så det tar en stund att göra saker o ting.
Samma på morgonen så egentligen skulle väckningen vara 7, men då skulle vi aldrig hinna i tid till dagmamman.
tacksam för hjälpen!!!
) är ingen anledning till att avskaffa spjälsängen - man få helt enkelt skaffa en till. De finns jättebilligt på loppmarknader. Ofta brukar man ha någon släkting som man kan få låna av också. Så någon stor utgift blir det inte!
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån