Lång tid och ändå inte bra :(

[k_nastos]

Hej
I forum för kurbarn mellan 4-12 månader hittade jag just att min första fråga till er lades in i maj 2011. Idag är det december, ca 8 månader senare, och vi kämpar fortfarande med att få till Leos sömn, Ibland har det varit bra, han har sovit hela natten utan uppvak. Ibland har vi fått väcka honom vid morgonen (kl 7) ibland ar han vaknat av sig själv då och pratat glad, ibland tidigare, tidigast 630 och skrikit hysteriskt.

NU är det riktigt dåligt. Han vaknar på nätterna och är hysterisk och låter sig INTE lugnas av ramsan.

Vi upplever faktiskt att han skiter fullständigt i ramsan för det mesta. Det känns lite som att hans sömn funkar i perioder och i andra perioder inte. d v s vi har det väl ungefär som de flesta föräldrar som INTE har kört SHN-kuren. När det inte funkar med hans liv rasar ju hela livet.

Då ska man tänka på att vi har inrättat HELA tillvaron efter hans rutiner känns det som. Den av oss som varit föräldraledig gör fan inget annat än att hålla hans tider.
Nu när han är 14 månader (21/10) ser hans schema ut såhär:

Morgon 7
Utevistelse 1
Sova 5 min i vagn om Leo vill - det vill hans oftast nästa alltid. lika brutala varje gång men max 5 för att inte rucka schemat, eller hur?
Mellis 930
Lunch 11
Utrymme i tiden för lek o bajs
Ofta helt ok läggning här men nu helt urspårat - blir tokig när man går ut
12 sova lunch
2,5 timme
Här vaknar han många gånger efter 2,5 timme
händer att man får väcka honom
Idag var det ett jävla liv för nån granne renoverade . eftersom ramsan inte tar tog vi upp honom efter hysteriskt skrik
Gröt ca 15
Utevistelse 2 oftast
18 middag
Bad
Bok
1930 gröt
1945 godnatt
Ska sova 20-07

Idag och igår funkade inget utom vagnen
Vi vet inte om det är en tand eller en utvecklingsfas eller vad det är men just nu känner vi nästan att det hade varit bättre om vi inte hade hittat SHNkuren för då hade vi inte förväntat oss att det skulle funka

Tacksam för hjälp

Ja just det för att få bort de givna svaren

- vi kör skratt till gonatt, hela kvällen handlar ju om att mysa med Leo och vid läggning ser vi till att han skrattar. När mamma lägger går vi runt o säger gonatt till figurer på väggarna och sen får man flyga upp i luften tills man kiknar av skratt. det varar dock inga 10 minuter. Vet inte hur man kan få nån att gapskratta i 10 minuter. Snarlikt när pappa lägger.

- på utevistelserna är han aktiv, jagar ankor och går runt och gungar m m . inte affär eller köpcentra således om ej måste

- social delaktighet -så mycket som vi kommer på att det går - lägga potatis i gryta, vara med och sortera tvätt m m. Kanske är vi svaga på den här punkten?

Är det rimligt med toppar och bottnar som Leo har? Vi vet inte om vi har satt kuren på riktigt nån gång eller inte. Säkerhet? Nä skulle inte tro det.

HJÄLP TACK!

[LilloppansMamma]

Hej!

Ni har aldrig styrt kuren ända in i mål. Så här struligt ska det inte vara i 8 månader! Sopa bort er negativa attityd kring det hela och ladda upp med en hållbar attityd som faktiskt är betryggande för liten. Mitt förslag är att ni tar kuren i mål- genom omkurning. Då startar man på natt 2 i latunden. Men jag råder också starkt att ni läser igenom boken ett par gånger för uppfräschning.

LilloppansMamma

[Preses]

Ni har aldrig styrt kuren ända in i mål.

Kan du beskriva på vilket sätt som de inte har styrt kuren i mål?

Jag känner att vi sitter i samma sits här hos oss. Och jag kan säga att det inte har med attityd att göra. Min sambo är fantastiskt och vi följer boken till punkt och pricka.

Tacksam för utredande och handgripligt svar.

[LilloppansMamma]

Jag hoppar in och svarar här (trots trådkapningen )

Först och främst råder jag dig Preses att starta en egen tråd.

Det är mycket tydligt att kuren inte nått i mål- för i såfall skulle det inte strula på detta sättet i åtta månader, det är alldeles för lång tid. Det är inte meningen att det skall ta den tiden. Det är inte shysst mot någon.

Något går inte riktigt enligt planerna hos er båda- vad det är exakt kan jag inte svara på- jag har inte alla fakta på bordet. Det är mycket info vi behöver ha för att starta en felsökning TILLSAMMANS med er. Ofta upplever jag är att man inte backat med krisvertygen och att då ramsan blir lidande. Man ger upp och liksom konstaterar att "ramsan den tar inte alls, h*n blir bara arg". Den beryktade ramsdiskussionen har aldrig fått tillfälle att etabalera ramsan på ett tillfredsställande sätt. Därför kan man ibland behöva backa bandet och köra om- för att just backa med verktygandet- Meningen med verktygen är att de liksom inte skall användas till slut- utan att barnet själv klarar eventuella uppvak. jag upplever också att man inte vågar ramsa med attityd och NÅR barnet- den SKA fram. Då får man köra x12 eller x20 med ramsan för att nå barnet.

Lite tankar från mig, som sagt starta gärna en egen tråd så tänker vi tillsammans där.

LilloppansMamma

[k_nastos]

hej igen!
Ok vi får köra om! Kan hålla emd om att det verktygats för mycket.
Sen har jag lite svårt med skratt till ognatt. Tar gärna emot idéer. Tycker faktiskt det verkar lite hysteriskt att kravet är att han ska gapskratta i 10 minuter. kanske är där vi brister? Ni skriver:
"Något går inte riktigt enligt planerna hos er båda- vad det är exakt kan jag inte svara på- jag har inte alla fakta på bordet. Det är mycket info vi behöver ha för att starta en felsökning TILLSAMMANS med er"

Vilken info är det som behövs?

Det finns ingen möjlighet att talas vid? Jag nås på 0768191890
Kan ringa upp vid SMS
Snabbare.
Om nån pallar viore det schysst
Katarina

[k_nastos]

Hej igen
Vill bara berätta att vi har kört omstart nu. Jag kan inte säga att jag känner mig lugn nu utan mer gråtfärdig.
Just idag hade faktiskt även dagsrutinerna ruckats. För första gången på pappans pappaledighet skulle det åkgas till farfar. Det skulle hinnas med en gång trots att vi lever enligt schemat och resan dit tar ca 1 timme. Leo sov inte en stund i bilen trots att de körde på hans sovtid (12-1430), annars hinns det inte med om man skulle vara tillbaks till middagen kl 18 och sen godnattrutin!

Så han var väldigt trött idag, trolligen övertrött.

Bytte ramsa för att markera att nu är det nya tidet. Från sovsågottgonattgonatt till
gonattsovgottvisesimorn

Påbröjade läggning 1942 och avslutade den, blöt av svett kl 2047. Har buffat tills han är helt stilla och lugn, sen reser han sig och skriker när jag går ut 2 gånger. Flera ramspaket, försöker höra att han lugnar sig men icke. In och sölfjädrar 2015-2031, tror ahn sover, ut, ställer sig och skriker och skriker TILLS HAN KRÄKS!. Ungen kräks ned sig själv pch säng och allt! Här kan man INTE trötsa där han ligger i alla fall.
Ut med ungen i duschen, spola av, bädda om, hysterisk unge på golvet.
Ned med honom i sängen, in och solfjädra med väldigt täckande och tryckande händer vända bort huvet flera gånger.
Till slut somnade han som jag tror av ren utmattning. 2047 kom jag ut, ramsade *4, väntade lite, ramsade beräftelse *2 men han osver ju så det är kanske inte lönt, vet inte.

HILFE BITTE!

[miar70]

Hej Katarina!

Jag förstår att du vill att din Leo ska få sova gott, och det vill jag med. Och alla andra som är här. Men. Och det är ett viktigt men. Det GÅR INTE att kura ett barn om man inte känner sig trygg i det man gör!

Vill bara berätta att vi har kört omstart nu. Jag kan inte säga att jag känner mig lugn nu utan mer gråtfärdig.

Jag skulle så gärna vilja säga: "det ordnar sig, du fixar det, heja på, gör si så går det, gör så så blir det ännu bättre" men! kuren ska tas till ditt och Leos hjärta, du ska göra den till din och hjälpa din son. Det ni håller på med nu duger inte

Alla barn kan kuras. Men kuren passar inte alla föräldrar. Det är ett gediget jobb som kräver inte bara praktiskt kunskap - även om den verkligen är A och O - utan också en tilltro till den och en tilltro till att man klarar av den!

Vi kan inte säga en trollformel som hjälper dig här, hur gärna vi vill. Däremot kan vi be dig att stanna upp, fundera, lyssna av ditt barn och dig själv. Men kura inte nu om du känner dig osäker och förtvivlad. I det tillståndet kan du inte för en sekund få ditt barn att känna sig säker och trygg. Och det är ju just det vi vill få barnet att göra med en kur.

Kuren finns kvar när du är redo

Kram Mia

[k_nastos]

Hej igen
angående sista svaret här - självklart känner man sig inte lugn när ens barn skrikit till det spyr. Jag backar och ställer en allmän fråga - vad är syftet med kuren? OM ni menar att vi inte nått i mål så undrar jag vad målet är. Anna, om du läser, eller nån annan kanske vill svara: när vi läser SHNboken får vi intrycket att när man nått i mål med kuren så ska barnet sova enligt schemat framöver utan att krångla det minsta.
Läser man däremot runt här på forument finns det t o m en tråd dedikerad säkra sovare med fnurra på tråden. Det verkar finnas mer än en förälder som har perioder av framgång med hela nätter följda av perioder med katastrofläggningar, d v snär man inte alls bara kan lägga och sen ramsa sig ut.

Som vi här känner nu, jag och Leos pappa, så är Leo INTE rädd för sängen. Vi vet inte varför han skriker vid läggningarna just nu. kanske för att hela hans mun är svullen då tiuggtänderna börjar synas, inte vet jag. Natten till idag var knasig för oss, han strulade i ca en timme runt 12tiden, sen resten av natten sov han men kved vilket höll oss vakna. Han sov dock.
Natten dessförinnan sov han hela natten. Det går upp och det går ned.
Om det är det ni menar med att man inte är i mål så undrar vi om alla som erfar några som helst fnurror eller upp och nedgångar inte är i mål? Vem kan bedöma vem som är i mål? Jag vill också ha smidiga läggningar, att bara kunna lägga ned honom och sen gå därifrån men det är inte överordnat att han ska må bra, d v s om han somnar av en lång solfjäder så kan jag tycka att det är OK. I stället för att jag ska gå ut o ramsa och han ska skrika upp sig tills han spyr. Nä som ni säger kuren är inget för oss om man måste kunna tåla det.

TAcksam för feedback på ovanstående - kort sagt - vad är det att gå i mål? Och om detär klockrena nätter forever after, varför finns tråden om säkra sovare med fnrra? Hur många är det som har 2 minuters läggningar och hela nätter enligt schema egentligen och hur många månader i sträck?

Vi tycker INTE synd om Leo när han ska sova. Vi vet att han tycker om det.

[TorsMamma]

Hej och välkommen!

Jag skall försöka svara på dina frågor.

1. Attityden, visst kan man av olika skäl känna en massa saker när ens barn skriker, gråter, kräks, är sjukt osv... MEN det gäller att trots att man känner detta kunna förmedla lugn och trygghet.
Lite som att vara ambulansförare, om de kom fram till olycksplatsen som en orolig förälder och ojade sig och jämrade sig, skulle den som då behöver hjälp bli hjälpt? Nej, viss saklighet, lugn och trygghet behöverförmedlas, samt kunskap om saker och ting. Visst?

2. Säkra sovare
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... highlight=

När man kan lägga sig på 2 min (man somnar alltså INTE på 2 min) utan man kan ligga och fnula lite för sig själv glatt. (min son tar ibland upp till 1 timme på sig att somna, men han snackar med sina gose djur och kräver ingen hjälp). Så läggningarna skall ta 2 min, från att ni skrattar i 10 min utanför rummet flyger man in och läggs, POFF, tillrättaläggande och solfäder och ut. 2 min!

3. Gå i mål, läs igen i internationella SHN boken om "Njutningen" att sova är en ren njutning, som jag personligen anser att barnet bör ha fått i minst 2 mån. (MIN åsikt) för att ha gått i MÅL som ni undrar.

4. Säkra sovare med fnurror: Hit kommer man när man har kurat, gått i mål och kanske varit och rest och fått tillvaron upp och ned av någon anledning, varit sjuk, eller av andra anledningar halkat av vägen. En säker sovare sköter inte sig självt vilket vissa verkar tro. Utan man får hålla ramsan vid liv i MÅNGA år efter kuren för att ha något. Sen kan man få ta till verktygen i olika perioder.

Jag har aldrig sen jag kom på banan med min son vid 6 mån behövt kura, kura om, komma på banan. Men så har jag aldrig tagit SHN för givet utan jobbat medvetet med den goda sömnen. Men hans diplom har rader för att han skulle ha kunnat få komma på banan igen om vi skulle halka av. Vilket alla kan göra tycker jag. Ingen är perfekt.

Så jo, jag har 2 min läggning, hela nätter i 4,5 år i sträck i princip. De nätter som varit lite knas (typ maginfluensa) är MYCKET fåräknade (säg 5 nätter av 4,5 år) och vi har alltid kommit upp på banan direkt igen. Samt behållit min attityd. Att allt är som det skall, alla kan bli sjuka ibland.

MEN, sen vill jag adressera något här.

I stället för att jag ska gå ut o ramsa och han ska skrika upp sig tills han spyr.

Detta anser jag INTE är ok, Ingen skall skrika så man spyr. MEN om man nu gör det skall man ha en LUGN förälder som byter och gör rent och sen lägger lika lugn igen.
MEN, man skall faktiskt bryta så de inte kräks alls innan är min åsikt. Men för den skull behöver man inte stå tills de somnar.
Det du gör med det är att du binder ris åt egen rygg.

Om du står och solfjädrar tills han somnar, kommer du snart stå och solfjädra när han vaknar på natten också och sen kommer uppvaken bara bli fler och fler.
Läs kapitlet "säkerhet" för mer info om varför.

http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

Om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, kommer du att se att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn - när du bara vet hur du ska göra.

När du lyckas med det, då växer självkänslan!

Och då kan du frestas att slå dig till ro, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du kan!

Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla säkerheten. Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.

Jag håller med Miar70, om ni känner att detta inte passar er så tycker jag inte heller att ni skall köra denna kur. Men om ni läser lite mer och ändå kommer fram till att ok, detta kanske är något för oss så finns vi ju så klart här.

Dock vill jag säga en liten sak från den erfarenhet jag har. Att kura barn över 1 år kan för vissa föräldrar ta lite längre tid än de 3+7 dagar som boken beskriver. Vissa vill helt enkelt ta det lite långsammare. Då kan man ta lathunden och göra natt 1 i 1-3 nätter, natt 2 i 1-3 nätter och natt 3 i 1-3 nätter. På så sätt går det långsammare för alla parter. Men inte nödvändigtvis mindre skrikigt.

[miar70]

Med att inte nå i mål tänker jag att då har man inte fått ramsan att fungera som det är tänkt, kanske är man fast i solfjäderträsket eller upplever att barnet somnar av utmattning. Att gå i mål med kuren är att känna att man har en rolig läggning på ett par minuter, man ramsar sig ut och känner att man har en kommunikation med barnet - alltså att när barnet ställer frågor så lugnar han/hon sig med hjälp av ramsan.

Att man inte kommer i mål kan bero på att man slarvat med bekräftelsen när man kurat - det är lätt till att låta bli att bekräfta barnet första nätterna om det varit en lång "diskussion" och barnet till slut tystnar. En bekräftelseramsa kan då dra igång frågorna igen och då låter man kanske bli. Vilket gör att ramsan inte får sista ordet och barnet inte får den befäst.

Det kan också vara så att man börjar rucka på tiderna och gör morgon tidigare och tidigare, och inte får väcka sitt barn. Då är det lätt att hamna snett och plötsligt har man många uppvak per natt igen.

Visst kan det vara så att man trots en lyckad kur ändå kör i diket, barn är inga maskiner och då finns fnurra-forumet. Det kan vara sjukdomar, resor eller ovan nämnda problem som gör att det behövs lite mer stöd till barnet.

Så till det du skriver i början av ditt inlägg - vad är syftet med kuren? Ja, det kan bara du själv svara på. Känner du dig osäker på det funderar jag på om kuren verkligen är nåt för er . Självklart ska inget barn somna av utmattning efter att ha kräkts. Det är INTE syftet med kuren.

Som sagt, kuren är ingen trollformel, ingen snabbmetod utan just en kur och den kräver att man jobbar aktivt som förälder. Jag brukar säga att det är aktivt föräldrarskap, och det behöver man under hela barnets uppväxt fast på lite olika vis. Här handlar det om att visa sitt barn hur man somnar själv i egen säng, sover gott hela natten och att kunna somna om själv om man vaknar och njuta av sin säng och sin sömn. En vacker gåva för livet.

Som förälder gäller det att göra kuren till sin egen, att på allvar ta den till sig och känna sig säker i det man gör. Jag upplever det inte som att ni gör det, men det kan vara svårt med det skrivna ibland. Men det senaste inlägget känns lite uppgivet och motsägelsefullt (ni vet att han tycker om att sova men samtidigt skriker han så att han spyr) och risken är mycket stor att Leo också upplever det så.

Vi som svarar och försöker hjälpa kan omöjligt säga vad som är rätt för er efter att bara läsa några få inlägg, det vet ni bäst själva och det ansvaret måste ni ta som föräldrar.

[miar70]

Oj, nu var både jag och TorsMamma ute samtidigt. Ja, bättre två svar än inga alls

[TorsMamma]

Oj, nu var både jag och TorsMamma ute samtidigt. Ja, bättre två svar än inga alls

[LilloppansMamma]

Hej igen!

Jag skall försöka att förklara lite hur jag tänker kring det hela.

Hej
I forum för kurbarn mellan 4-12 månader hittade jag just att min första fråga till er lades in i maj 2011. Idag är det december, ca 8 månader senare, och vi kämpar fortfarande med att få till Leos sömn, Ibland har det varit bra, han har sovit hela natten utan uppvak. Ibland har vi fått väcka honom vid morgonen (kl 7) ibland ar han vaknat av sig själv då och pratat glad, ibland tidigare, tidigast 630 och skrikit hysteriskt.

Ni har aldrig haft någon säker sovare. Det finns inga solklara kriterier, men här finns några:
SS

Som jag förstår det hela har ni aldrig haft längre perioder av lugn och "smidiga" läggningar. Jag, som var mycket kräsen innan jag gav Loppan titeln SS- gav den efter 1,5 månad efter kurstart. Då utgick jag från de tidigare kriterierna. Sedan hade vi tysta läggningar- sedan kom 8 mån-ångesten. Fnurrade ett par ggr på natten under en veckas tid. Vaknade och klarade inte uppvaken själv- ramsades. Sedan tysta läggningar. Vi har precis kommit igenom en ny mini-fnurra ( kan bli lite struligt runt ettårsdagen, ja inte så exakt, men du förstår ) Hon vart LEDSEN när min sambo la henne. Han fick upprätta dialog genom ramsan, att det går fin fint att också pappa lägger. Nu har vi tysta läggningar igen. Jag har inte lagt Loppan på flera dagar. Så har vår resa sett ut. Om jag får vara krass så ligger ni egentligen på fel forum. Ni har aldrig varit i mål. Det leder mig till detta:

vad är syftet med kuren? OM ni menar att vi inte nått i mål så undrar jag vad målet är. Anna, om du läser, eller nån annan kanske vill svara: när vi läser SHNboken får vi intrycket att när man nått i mål med kuren så ska barnet sova enligt schemat framöver utan att krångla det minsta.

När man når i mål med KUREN så skall barnet sova enligt schema och faktiskt inte krångla det minsta- de skall tycka om att lägga sig. Men det kommer ju fnurror- barnen gör utvecklingssprång. Åttamån-ångest, madrömmar, ettårs- frustration- krypning, gående, ja allt elände som nu kan drabba de små. Har man då en god bas som kuren utgjorde så går dessa fnurror över mycket fort. För det finns ett lugn och en säkerhet hos både föräldrarna och barnet- så det går lätt att komma på banan igen. Hänger du med på skillnaden här? Efter avslutad kur så skall det vara lugn och fint- det skall ju inte strula i åtta-månader inte. Det skall ju definitivt vara mer lugn än strul under en åttamånadersperiod. Det är ju också därför det finns ett forum för dessa fnurror som kan uppstå- för det gör det vare sig vi vill eller inte, men med SHN så vet vi hur vi skall leda barnet igenom dem.

Om det är det ni menar med att man inte är i mål så undrar vi om alla som erfar några som helst fnurror eller upp och nedgångar inte är i mål? Vem kan bedöma vem som är i mål? Jag vill också ha smidiga läggningar, att bara kunna lägga ned honom och sen gå därifrån men det är inte överordnat att han ska må bra, d v s om han somnar av en lång solfjäder så kan jag tycka att det är OK. I stället för att jag ska gå ut o ramsa och han ska skrika upp sig tills han spyr. Nä som ni säger kuren är inget för oss om man måste kunna tåla det.

Som sagt jag har fått uppfattningen att det har strulat mer än vad det har varit lugn? Rätta mig gärna om jag har fel, för här har jag ju bara tolkat. Tycker också att du har en poäng när du skriver att "vem kan bedöma vem som är i mål?"Så länge man upplever att ens barn är nöjt och får sina behov tillgodosedda, så anser jag att man är i mål. Om det då är 10.5, 11, 12 timmars-nattsömn spelar ju en mindre roll i sammanhanget. Men jag upplever att ni INTE ( och framförallt barnet!) är nöjda och med uppfattningen om att ni aldrig nått till NJUTNINGEN så drog jag slutsatsen och anser, att ni inte har kommit i mål. Men jag blir förorättad om du tror att vi tycker att det är på något sätt ok att er son skall kräkas innan han somnar. Det är ALDRIG ok. Det är inte SHN, alls. Jag tycker ju också att det är ok att du gör solfjäder- det finns eget spelrum i SHN. Du måste ju anpassa till er såklart. Är det KRIS skall den ju användas! Här finns det ingen som kommer att säga att så FÅR ni inte göra. Sedan skulle vi kanske inte rekommendera att solfjädrai all evighet och då upprätta konstant krisläge- och då får läggningar som urartar och liten då får så kraftiga reaktioner och kräks. Jag kan ju bara säga att Loppan aldrig ens varit i närheten av att kräkas. Jag har använt de verktygen som SHN erbjuder och sakta backat med dem till förmån för ramsan. Jag håller också med dig att "smidiga" läggningar för oss vuxna är inte är överordnat barnens välbefinnande. Helt klart är det så.

Vi håller båda med om att vi vuxna är sekundära gällande "smidiga" läggningar. Men om jag istället frågar, varför har ni inte sådana läggningar som liten mår bra av? Något känns ju helt klart fel om sonen får tillfälle att skrika upp sig så att han kräks. Förstå mig rätt här, jag kommer inte med någon pekpinne- alla föräldrar vill sina barns bästa. Vi gör ju allt för dem. Men något har ju blivit fel? Det här är alltså ingen fnurra utan en oavslutad kur.

TAcksam för feedback på ovanstående - kort sagt - vad är det att gå i mål? Och om detär klockrena nätter forever after, varför finns tråden om säkra sovare med fnrra? Hur många är det som har 2 minuters läggningar och hela nätter enligt schema egentligen och hur många månader i sträck?

Jag har försökt att svara på dina inledande frågor här. Kuren handlar inte om 12 timmars-nätter forever after- det handlar om att just bryta ett sömnönster liten inte mår bra av och då skapa en god och trygg sömn hos barnet- samt att upprätthålla den goda sömnen genom trygg ledning från oss vuxna. Loppan har fnurrat två gånger. Hon kurades när hon var 5 månader- och är idag snart ett år. Fnurrorna har aldrig varat längre än en vecka. Vi har alltså haft betydligt länge perioder av underbara läggningar. Där Loppan somnat , på sin höjd prat och joller, ganska omgående. Loppan har alltid sovit gott på andra ställen än hemma och kan läggas av vem som helst. När min syster skulle lägga Loppan för första gången vart hon förbannad och verkade fråga om klant- moster skulle få lägga henne. Moster serverade husljud till den arga damen och Loppan nöjde sig och sov sedan 12 timmar. 2 minuter tog det. Andra gången min syster la henne, somnade hon som vanligt. Loppans välmående har aldrig fått stå tillbaka för att jag eller Loppans pappa vill ha "smidiga" läggningar. Det är alltså ingen utopi detta- ni kan nå hit också, om ni vill?

Vi här talar ju "bara" utifrån vår egna erfarenhet- och vi har alla lyckade kurningar bakom oss. Vi har också coachat i IRL och via webben vid andras kurningar. Vi delar gärna med oss av våra erfarenheter, men då måste man ju också vilja ta del av dem.

LilloppansMamma

ps Ja, här har du fått svar så det räcker och blir över. Jag väljer att posta mitt ändå. Nu får du flera funderingar att begrunda.

[k_nastos]

Hej
Stort tack för alla era svar - ni har verkligen tagit er tid! Väldigt schysst!
Jag läser om boken nu, jag ska få det här att fungera, det finns ju nämligen inget alternativ och det enda jag vill är att han ska må bra! Jag förstår bara inte varför han e så rädd.

Ja jag vill ha smidiga läggningar för vår skull men framför allt frö hans. Han ska må bra av dem, jag vill att han ska njuta. Varje gång det blir fel vid läggningen känner jag mig som ett fiasko till mamma så.

1. Jag förstår också att det inte ska till kräkningar! Det är jag som felat i att inte gå in, ville få ramsan att nå fram, väntade för länge, vips en kräkning. Får gå in tidigare/försöka lyssna bättre men jag hör bara ett skrik, desperation! Jag ska jobba på min attityd och läsa på. Troligen tar han inte ramsan för att jag låter fel.

2. Skratt till gonatt, det är svårt! Hur gör ni? Jag har alltid tyckt det här är svårt. Kan erkänna nu att det aldrig varit några 10 minuters gapskratt här. Om ni år till det, hur gör ni? I eller utanför sovrummet? Vi valsar runt i sovrummet och säger godnatt till olika figurer på väggar och dockor och så. Ska man vara i rummet eller utanför?

3. Mörkläggningen
Det är jättemörkt i hans rum. Pappa ökade mörkret ytterligare genom att lägga skynke över spjälsängens sida. Det där tror jag inte är bra. Vad tror ni? Nu tror inte pappa att det är bra heller.
Ljus utanför? inte va? Nu tillskjuten dörr

4. Mat
7 frukost
930 banan
11 lunch
1445 gröt
1800 middag
Vad tror ni, räcker det? Han tar inte välling så vi erbjuder gröt.Idag åt han det 1940, sen blev det kräkning vid läggning. Igen. Kanske är för fullt i magen också förutom kassa mamma som inte går in i tid? (Nån sa ramsa *12 eller t o m *20 så det gjorde jag )

5. Bekräftelseramsan, nån skrev att om man slarvar med den kanske man inte går i mål. Så är det nog! När vi körde första gången tycker jag mig minnas att jag ibland tnäkte att jag inte ville störa honom. Och verkligen, den är inte befäst, allt tyder ju på det.

6. Hittills
Vi har faktist haft en hel del bra nätter, Det knasade ur totalt i september när pappa tog över här hemma och vi åkte till sthlm på en resa och han fick öroninflammation. I kombination med att vi typ inte nått ända fram blev det nog droppen.
Nu räcker det i alla fall, han ska inte må dåligt/vara rädd

Sätter mig och läser vidare!
Igen, nu varv 6. (Skulle vilja skriva om boken, tycker inte om dispositionen faktiskt. Hur bra innehållet än är)

[TorsMamma]

Oj, tycker mig skönja en ny attityd här! DEN som du har nu när du skriver, DEN tror jag det är din son vill ha också.

Jag tar skratt till gonatt. Bus i soffan UTANFÖR rummet är mitt tips. Kittlas hårt är tillåtet. Allt för att man skall skratta, hissas i luften, leka tittut, snurra på mammas eller pappas huvud osv.. Men för oss funkar kittling bäst. Rejält med den varan. Sen inget gonatt till en massa saker, det skapar bara förväntningar som man inte vill ha. Utan mörklägg innan och dyk ner FLYG skoj hela vägen in i sängen och läggs POFF. Tillrättalägg och sen en kort solfjäder. Ut med den hurtigaste ramsan du kan få till. Du skall kunna stampa takten, överrösta en hel kör och skratta själv åt något skoj som hänt under dagen. Man kan köra den X6 eller X8 om man behöver. Den meddelar att all verksamhet upphör och nu skall man sova.

TRYGG och LUGN. 8)

Ang. mörkläggning, det bör ske vid fönster och dörr tycker jag. Svarta sopsäckar som man har över fönstret genom att öppna och klämma in kan man göra. Jag tejpade upp aluminium folie tills jag hade en bra mörkläggningsgardin.

Idag är vår mörkläggning en skena i taket nära fönstret och långtutanför på sidorna så inget ljus slinker in. När det var som värst på en sommar fick jag även rulla en handduk nere i dörrspringan. Kolla dagtid hur mörkt det är.

Ang. kräkning, kan det vara så att han har känsliga kräkreflexer och så fort man blir lite slemmig i halsen av typ gråt, mycket mat eller så så triggas kräkreflexen extra lätt. Det brukar ge med sig en bit in i kuren. Vissa kräks lätt, det viktiga är att man är lugn om de råkar göra det. Inget konstigt, man torkar och byter och sen läggs man igen. Måste man inte byta pyjamas så är mitt råd att du byter i sängen med honom kvar där. Då "räddas" man inte från vargen. Men ibland måsta man duschas av, då får ni ju göra det så klart. Men överarbeta inte detta, så det blir en grej i sig, om du hänger med?

Glöm nu inte bekräftelsen, den är nyckeln till assosiationen med att man sover till ramsan.