Lilleman har fyllt ett år. Och han har just lärt sig bemästra konsten att gå! Lyckan är total! Och med detta har "frustrationen" lagt sig något.
Han är helt galen i mig! Pussar och kramar får jag i massor varje dag!
Men han är inte nöjd. När pappa är hemma med honom eller mormor för all del då är han hur mysig som helst att ha att göra med. 
Jag slutade amma för två månader sedan just pga att han var så gnällig så fort han fick se mig. Det blev bättre men det är fortfarande en stor skillnad i hur han är när jag är med eller om jag inte finns i hans närhet.
Jag är mammaledig och ska vara det till januari då vi ska börja varva varannan månad under nästa termin. Jag och pappan.
Jag har två mycket lugna och harmoniska flickor sedan tidigare.
De "accepterade" SHN. Tog det till sig och insåg njutningen i att sova.
De låg lugnt och fint på skötbordet vid blöjbyte.
De satt snällt och fint i knät när ytterkläderna skulle på.
De sov till jag väckte.
Elias har ifrågasatt mitt styre HELA tiden.
Elias och jag bråkar på skötbordet vid varje blöjbyte. HÖGA protester (även när någon annan byter).
Elias skriker högt och vrider sig som en mask när vi ska få på ytterkläderna. Oavsett vem som gör det. Varje gång.
Vaknar Elias "för tidigt" är han näst intill omöjlig att söva om. Han protesterar till jag plockar upp (när tiden är ute).
Han gillar helt enkelt inte att bli fasthållen. Han protesterar inte accepterar.
Läggningarna går bra om jag inte är hemma. Ofta somnar han utan ett ljud.
När jag har läggningen eller även om jag är hemma men maken lägger så protesterar han i upp till en halvtimme. Och ja. Vi har varit in till honom för mycket. Han slänger ut grisen och vi lägger tillbaka den... kollar så han ligger ok osv. Så det finns vargar från vår (min) sida. Men han ligger ofta dåligt. Trasslar in sig med benen i spjälorna och kommer inte loss osv. Han lyssnar på ramsan. Tystnar och skriker sen om möjligt ännu lite mer.
Men han blir ju inte tyst. Som tjejerna blev. Vaknade dem på natten och fick en ramsa så somnade dem ju om. På stört. Han gastar vidare. Tar den inte?
Vi har haft vattkoppor, tandsprickning och förkylning under flera veckor men nu mår han bra. Jag funderar i banorna om vi ska kura honom? Tredagars kur? Eller en mindre variant? Men att få honom lugn med buff i sängen känns svårt. Han gillar som sagt inte att bli fasthållen men man kanske kan göra nån variant där så han lugnar sig iaf. Men sömntung är ju tveksamt... Han är minikurad när vi tog bort nattmålen vid sex månader och hade sen många månader med tidiga mornar som nu tack och lov är borta.
Han sover aldrig en natt bara rakt igenom utan att höra av sig. Nån gång senaste veckan har vi väl båda legat i vår säng HELA natten men oftast är vi uppe 1-2 gånger. Jag passar på när jag ändå ska upp och kissa och kollar in så han har täcket på sig och maken går upp när jag säger åt honom att göra det för att Elias gnällt och skrikit omvartannat i en kvart oftast i vargtimmen. Runt midnatt vaknar han också till men fixar att somna om själv efter någon minut. Natten som var hade han fastnat med benen i spjälorna igen. Ofta somnar han om bara man varit inne och gett honom grisen.
Han sover 19-07 och 1,5 till 2 timmars sömn efter lunch. Han brukar somna runt 12. Sen har jag oftast dagishämtning kvart i två (måste gå halv två) så han får sova så länge han hinner alt att han sover hela luren i vagnen men han vaknar oftast när det börjar rulla så i slutändan blir det oftast 1,5 timme plus minus 15 min.
Vad vill jag uppnå då? En harmonisk pojke som somnar utan protester på kvällen (dagarna går bra). Och att han sover nätterna igenenom- att han blir en säker sovare! Och möjligen lite mindre mammig då!
Och har ni nått tips för att få honom lugn de minutrarna jag måste hålla fast honom för blöjbyte och påklädning så tas det ju tacksamt emot!!KRAM.