.Äldsta tjejen är 2 år och 9 månader och började trotsa för några månader sedan. Hon är helt underbar och härlig att vara med men vi kan också konsten att reta upp varandra . Hon är nybliven storasyster till tvillingar som snart är tre veckor gamla (men trotsen började som sagt redan tidigare).
Vi har återkommande situationer som börjar lugnt men som eskalerar och slutar med att stora tjejen ligger på golvet och skriker och sparkar. Oftast börjar det med småsaker, tex att hon ska komma och klä på sig. Ofta försöker jag med att hon tex ska välja trosor eller något så att det blir mer fokus på vad hon ska välja. Oftast börjar hon göra andra saker eller bara springa därifrån. Jag säger till snällt/hittar på något fånigt rätt många gånger men sedan blir jag till slut irriterad och säger till mer argt eller helt sonika lyfter dit henne. Detta gör direkt situationen värre och till slut sätter jag på henne kläderna när hon sitter fast i min famn under högljudda protester. Inte kul alls.
Vi har under en tid provat att vänta ut henne så att hon får ta på kläderna helt själv men då händer ingenting, hon börjar bara göra andra saker.
Vi inser ju att detta inte är vettigt, att vi underminerar oss själva när vi säger till så många gånger och att det är vårt eget fel att vi till slut blir irriterade men vi vet helt enkelt inte hur vi ska göra annars.
Detta mönster gäller för så många olika situationer. Ofta säger vi tex att ”om du vill vara med och baka kaka så kan du inte hälla ut mjölet, mjölet kan du hälla här i bunken. Om du fortsätter hälla ut mjölet så får du gå ner.” Det fungerar hyfsat bra men det kan vi ju bara använda när det är något hon vill vara med och göra. Inte tex tandborstning, påklädning etc.
Om hon har gått för långt (tex att hon börjar sparka mot mig när hon har utbrott, spotta på golvet eller medvetet vill förstöra) så brukar hon få gå på sitt rum och lugna ner sig. Jag står då utanför och frågar om hon är klar när hon tystnat. Om hon säger ja så går jag in men då säger hon att hon inte är klar och blir arg igen. Så då går jag ut igen och så håller vi på. Inte speciellt effektivt .
Ni hör ju att det är lite halvdana hanteringar och att vi inte riktigt hittar några bra sätt för att lugna henne och vara tydliga.
Vi brukar vara ute en hel del (hon går även på ute-dagis) men kan kanske öka ute-tiden något. Hon hjälper till ganska mycket här hemma. Hon har dock inga egna regelbundna ansvarsområden här hemma utan hjälper till lite här och var med tex att göra gröt, diska, vika tvätt, mata småsyskon etc. Hon har alltid haft regelbundra mat och sovtider vilket fungerar bra.
Så har ni några tips på hur vi kan förebygga och hur vi kan hantera utbrotten när de väl kommer? Vi behöver all hjälp vi kan få, särskilt nu när tvillingarna kommit och vi vet om att orken kommer att tryta.
