Nu är det lite jobbigt...

[Norahsmamma]

Hej alla underbara!

Jag måste bara förvarna att detta inlägg kan bli en aaaaning gnälligt (måste få ur mig en del skit), så ni läser på egen risk

Har hamnat i en rejäl svacka. Lillskruttan har varit sjuk i en vecka, vilket självklart är riktigt tufft för alla parter. Hon var först förkyld (inte så jobbigt), men fick sedan feber som inte ville ge med sig. Efter fyra dagar var vi till läkaren och konstaterade öroninflammation, så nu käkar hon penicillin, men allt vad det innebär (lös mage, allmän olust, osv). Att hennes aptit har varit, och är, riktigt skruttig just nu tar också otroligt hårt på framförallt mig. Vill ju så gärna att hon ska äta som vanligt och vara lika glad som vanligt. Jag har lyckats hålla lågan uppe ganska länge, men när aptiten fortfarande är dålig, trots att febern är borta så känner jag att klumpen i magen blir större och större. Och hur bra är det för attityden...

Min sambo är fantastisk på många sätt, men han har enormt många orosvargar (värre än mig). Dessa smittar han omedvetet av sig på dottern, vilket gör att hon blir ännu klängigare och äter ännu sämre. Jag har förklarat för honom sååååå många gånger om vikten av attityden och förhållningssättet, men det verkar inte sjunka in riktigt (alls faktiskt). Detta gör ju bara saken ännu jobbigare, att jag måste "hantera" honom också. Jag får liksom inget stöd känner jag. Det är därför som jag kacklar av mig lite här där det förhoppningsvis finns fina människor som kan peppa en lite [-o<

Jag vet att det kanske är en fånig sak att klaga över, men det är mitt första barn så jag har inte så mycket erfarenhet av sådant här .

Kram

[videunge]

Hej

Först vill jag ge dig en kram. Det är lätt att man blir orolig när liten är sjuk, speciellt om det är första barnet. Men det får man försöka jaga bort så gott det går. Det är helt naturligt att man blir lite tröttare och lite gnällig när man är sjuk. Ett utmärkt tillfälle att uttnyttja marginalkvartat och bjuda på lite extra sömn.
Jag har några tankar.

Om man äter penicillin så rubbas balansen på bakterierna i magen. Då är det extra viktigt med goda bakterier. Typ Sempers magdroppar ( finns på apoteket) Det kan ta ett tag innan lilla magen är ikapp. Men det blir bra.

Vad gäller maten. Aptiten går ner när man är sjuk. tänk bara på dig själv. Du blir inte så sugen på en stor stek tillexempel. Men sova kan du göra ändå eller hur?. Man pillar i sig det som går. Sen kan man med fördel servera favoriter under tiden liten är sjuk. Vad det nu kan vara. variationen är inte det viktigaste just då.

Små med ont i öron kan ha lättare att sova om man höjer huvudändan på sängen eller vagnen med typ telefonkatalog.

framför allt, varje dag är en ny dag. Med nya förutsättningar. Varken du och framförallt inte lilla barnet mår bra av att ni stressar. Ta det lugnt.Blir det inte som man tänkt sig ngn dag så möter man det med ett lugnt konstaterande "oj då". Sen styr man upp det lite fint igen sen när man får möjlighet.

kram

[Norahsmamma]

Tack snälla videunge . Den kramen satt bra
Jag har det "lyxproblemet" att jag väldigt sällan är sjuk. Var runt 10 år sedan jag själv hade feber, så jag har lite svårt att koppla in egna erfarenheter (försöker så gott jag kan dock ).

Magdropparna hade jag inte haft en tanke på så det var ju ett kanontips!

Har funderat en del sedan igår och jag tror att det här med sjukdomen bara var något som fick bägaren att rinna över. Jag har ganska länge känt mig ganska ensam med ansvaret. Min sambo har av naturliga skäl (jobb) inte kommit in i föräldraskapet på samma sätt som jag som är hemma jämt. Jag är dessutom en kontrollmänniska så jag har tyvärr inte släppt in honom tillräckligt heller #-o . Det skulle vara så himla skönt att bara kunna lämna över ansvaret några timmar och känna mig trygg med det. Sambon har nattat några gånger och jag har då alltid gått ut en sväng så att han ska få sköta det själv utan mig hängandes över axeln. Det har gått hyfsat bra, men hon har protesterat lite varje gång (brukar inte säga ett knyst i vanliga fall). Sist han nattade så protesterade hon rejält i 25 min och det knäckte min sambo, som nu inte vågar natta alls längre . Jag skulle behöva peppa honom lite, men jag vet inte riktigt hur.

Svamligt värre blev det visst, men jag känner mig lite lättare.

[videunge]

Hej

lite sent men du skall veta att jag kan känna igen mig. Det kan vara jättesvårt att släppa in den andre MEN det måste göras. Jag tycker att du gör helt rätt som går ut. De måste hitta egna sätt. Här hemma fungerar det bäst att låta barnaboken ligga uppslagen på lämplig sida så kan maken läsa själv. Att be honom går sämre. Sen peppa peppa peppa. Honom att våga. Se med andra glasögon, det fina som de två har. KOmmentera! Det gör skillnad.

kram

[Malvasmamma]

Jag håller med! Våga släppa in honom. Du har allt att tjäna. Uppmuntra allt du kan tycker jag. Och visa förtroende genom att låta honom hitta sina egna vägar. Man är lite skakig i början. efterhand kommer säkerheten.

kram

[TorsMamma]

Ibland hittar de attityden när de är ensamma, för då måste de liksom. Kanske kan du ha en kvällsaktivitet i veckan då han bara MÅSTE fixa det som fixas skall?

[Norahsmamma]

Tack snälla snälla ni

Här hemma fungerar det bäst att låta barnaboken ligga uppslagen på lämplig sida så kan maken läsa själv.

Har prövat det knepet många gånger....resultatlöst Han är inte den läsande typen Jag måste "undervisa" honom själv för att han ska lära sig.

Ibland hittar de attityden när de är ensamma, för då måste de liksom. Kanske kan du ha en kvällsaktivitet i veckan då han bara MÅSTE fixa det som fixas skall?

Ja, det där är ju det som varit problemet. Han har ju aldrig behövt hitta attityden, för den har ju jag stått för #-o . Och jag måste ju erkänna att jag varit (och är) lite rädd för att allt det arbete som jag lagt ner på att skruttan ska sova på nätterna och älska att gå och lägga sig ska bli intetgjort. Jag vet ju att det är ett helt befängt resonnemang . För jag vet ju att det är lätt att komma på banan igen om man hamnat lite snett. Och jag vet att de frågor hon ställer när någon annan nattar är: "ska det verkligen vara du som nattar?" "är det säkert att jag kan somna fastän inte mamma är här?" . Det är bara det att jag vill känna mig trygg i att han (eller vem som än nattar) kan ge henne de svar som kanske behövs då. Ska nog be min mamma att vara barnvakt någon timme så att vi kan träna ramsning här hemma . Och ska definitivt klura ut någon kvällsaktivitet, det har jag längtat efter

Kram

[videunge]

Japp kvällsaktivitet är bra! Själv har jag min älskade kör. I början kom jag lite sent till den för jag gick när nattning nästan var färdig. sen har jag succesivt utökat tiden. Jag kan tillägga att maken nu galant klarar av att lägga två barn, från att knappt ha vågat förut. Han behövde få förtroendet att han visst kan. Sen kan man så klart tipsa också. så där lite i förbifarten. MEn framförallt uppmuntra. Tycker absolut du skall satsa på något du tycker är kul. Då mår man bättre själv också.

kram

[aso]

Bara en tanke :
Vad vill han, kan ni prata om det?
Läsa på själv? Prova på sitt eget sätt? Bli instruerad? Att du visar honom hur du brukar göra? Att han får prova själv utan dig där? Att du skriver upp hur du brukar göra och i vilken ordning?
Att prata om saken är inte alltid lätt men om du frågar mig är det nyckeln till framgång och förståelse .

aso

[Norahsmamma]

Jag kan tillägga att maken nu galant klarar av att lägga två barn, från att knappt ha vågat förut.

Skönt att höra att det finns ett ljus i tunneln

Vad vill han, kan ni prata om det?
Läsa på själv? Prova på sitt eget sätt? Bli instruerad? Att du visar honom hur du brukar göra? Att han får prova själv utan dig där? Att du skriver upp hur du brukar göra och i vilken ordning?

Tack aso . Vi har pratat om det, men inte så konkret .