
Då ska du höra på detta

Jag fattade inte att du var du
Jag var trött i skallen efter mycken trafik, vrålhungrig och hade fått mat tacknämligen fixad just, och så kommer någon som jag ju känner igen... tror jag... men det är Bibban som hejar och kramar om och jag tänker att det är nog en kompis till Bibban... som jag kanske träffat någon gång genom henne

Och så har du en skylt på dig och i min förvirrade skalle säger mig ditt efternamn ingenting, för det har jag aldrig lärt mig, men Inger... Inger... Så visst, jag hälsar, men mycket mer var det väl inte. Herre milde

Du sa rara saker om min klänning och log och jag blev glad och åt vidare och ursäktade mig

Men knappt hade du gått förrän det gick upp ett ljus - eller nästan - och jag frågade Bibban VEM var det, och hon svarade att hon träffat dig i Gastsjön. Herre milde, sa jag, var det MIN inger

Och det var det ju! Fattade jag när det var för sent. När jag inte hade bjudit in dig till mitt lilla bås att sitta på lilla tältpallen och prata, prata, prata. Att träffas på riktigt och avhandla saker och äntligen ses. Äntligen och igen
Nu satte vi igång att jaga dig på nätet, mobiltelefon? Kanske kunde man få tag i dig att komma tillbaka

Vi (Bibban, som hittar allt) fann ett mobilnummer till en namne och vi ringde; telefonsvar; vi gav uppgifterna och bad "dig" ringa tillbaka / komma tillbaka... Uppenbarligen fel adressat eftersom inget hördes sedan. Och varför skulle du ha ditt mobilnummer på Eniro - men det fanns ju ett i alla fall, från Göteborg

Så jag satt och hoppades resten av dagen.
Sedan skrev jag mitt PM - som du alltså inte fått

- så fort jag kom åt, bad om ursäkt i alla tonarter och skämdes. Och var, och är, uppriktigt ledsen

Du har ju, sedan åratal, en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och det vet du, förhoppningsvis [-o< Men hur i fridens dar skulle du kunna tro det som jag (inte) bemötte dig på Bokmässan
Jag krälar i stoftet. Felåt, felåt, felåt :-({|=

O:) O:)
